Det blev ju en ganska så tråkig och grå måndag när den började så dystert med Gurkans hastiga bortgång.
Samtidigt så kändes det bra att det gick så fort och att jag valde att se till att det blev gjort så fort som det ändå blev.
Gurkan levde ett långt liv och jag tror att han nog var ganska nöjd när han lämnade in. Det var en bra känsla mitt i allt det tråkiga.
För att ha något annat i tankarna under gårdagen, inhandlades en ny dekoration in till akvariet på hemvägen. Jag har velat gjort något nytt med det ganska länge, men det har bara inte blivit av. Och det har sett så trist ut under en längre tid.
Dekorationen var en ganska stor platta med en hydda, inringad av ett litet staket, en liten trapp och en ståtlig palm med kokosnötter, omringad av vit sand.
Tänkte det skulle pigga upp med lite söderläge i akvariet, såhär inför vintern som är på intågande.
När Gurkan blivit begravd i en glänta emellan två träd här hemma, så påbörjade jag så sonika att tömma och göra rent akvariet.
Då vi har mestadels guppys, blev det också några toalettbegravningar, för det var alldeles för många hanar som muckade gräl och slogs om honorna.
En timme tog det att göra i ordning, och jag blev ganska nöjd.
Det blev äkta medelhavsområde under vattenytan och firrarna undersökte allt noggrant hela kvällen.
Så fort vi har en digitalkamera hemma igen, så ska jag fota och lägga ut så ni får se. :)
Och nu ska jag beställa hem höstlökar på nätet, så vi kan plantera krokus på Gurkans grav.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Gurkan ur tiden
"1993 föddes en ilsken, illvillig, liten madagascarfärgad dvärgvädurskanin hos en av Värmlands främsta kaninuppfödare.
Han bets, han revs och var allmänt arg vid hantering och trivdes inte alls i sitt "burfack", trots att han fick träffa tjejkaniner ibland.
1996 kom en fet kvinna och ville köpa en kanin till sin dotter.
Dottern hade nyligen flyttat hemifrån, och hur mycket kvinnan än försökte förmå sin dotter att flytta hem igen, så var hennes försök dömda att misslyckas.
Kaninuppfödaren såg sin chans att bli av med det bruna monstret och gav bort honom till kvinnan, som glatt tog med honom hem och satte honom i en risig bur.
Sen ringde hon sin dotter och talade om att det fanns en kanin i buren på gården som nu var dotterns, och att hon därför var tvungen att flytta hem igen."
Jag minns fortfarande samtalet emellan mig och mamma.
Jag blev helt jäkla vansinnig och talade om att nu fick det fasen vara nog på dumheterna. Jag förstod väl att hon tyckte att det var jobbigt när sista barnet i kullen fick luft under vingarna, men någon gång så var hon väl i allafall tvungen att släppa taget.
Jag lyckades göra en deal med pappa om att hjälpa mig att ge den stackars kraken mat och vatten de dagar jag inte hann hem emellan stall, studier och jobb. Men det var viktigt att jag ringde och påminde honom de där dagarna, för han hade inte så bra kom-i-håg.
Och kaninen, ja, han avskydde ju allt vad människor hette så jag hade faktiskt inte speciellt dåligt samvete över att jag bara var där och gav honom vatten och foder, och gjorde ren buren emellanåt.
1999 fick det vara nog med åkningen, och jag hade fixat en stor sk. innebur som kaninen kunde få bo i på min balkong i stan.
Men när jag kom till gården så var han borta ur buren, och min ödmjuka mamma deklarerade något om att räven hade varit i farten.
Kändes både surt och ledsamt att åka därifrån. Samtidigt visste jag ju sedan barnsben att räven faktiskt var i farten rätt vad det var.
En dag ringde dock min bror och sa att han hade sett kaninen skutta runt nere vid logen, så uppenbarligen hade väl räven fått sig en omgång som han sent skulle glömma...
Samma dag hämtade jag "Ondskan".(vi hade läst den boken i skolan i samma veva, och namnet passade ju bra på besten.)
2000 flyttade jag och djuren ut i lilla stugan på landet, och jag fick en gammal utebur av en veterinär i trakten till Ondskan.
"Heter kaninen Ondskan?", frågade hon skeptiskt.
Efter det gick jag och funderade om det verkligen var ett så bra namn, oavsett hans elaka sinnelag. Efter viss betänketid ändrade jag namnet, och den bruna kaninen blev ärad namnet "Gurkan" för hela världen. Fråga mig inte varför.
Gurkan visade sig vara mer arg om man försökte lyfta eller klappa honom, så jag lät honom vara. När vi hade bott in oss ett tag i stugan, den första vintern var slut och solen började värma marken igen, då fick Gurkan springa i en stor hage på gräsmattan. Oftast gjorde han aggressiva utbrottsförsök och en hel del lyckades. Troligen var det så han hade kommit ur sin bur vid föräldrahemmet...
Märkte snart att Gurkan var som allra lyckligast när han fick springa lös runt huset.
Kommer alltid att ha en klar bild hur han kommer skuttandes i hög fart emot mig, på morgnarna när jag kommit hem från jobbet. Och hur glad han faktiskt såg ut att vara.
Med åren blev han en lugnare och behagligare kanin, och under sista året var grannarna i Ölme alldeles förtjusta i den snälla, gosiga Gurkan. De skulle bara veta hur han en gång hade varit...
Sista åren har han levt på övertid, då medelåldern hos en kanin ligger på 8-9 år. Men att det finns kaniner som blivit 12-13 år, har jag hört talas om ett par gånger.
Så med hans många år i beräkningen visste jag att det någon gång skulle ta slut.
Idag var den dagen som Gurkan skulle lämna in.
Men inte kanske på det sättet jag hade trott. Igår kväll såg jag att det var något fel på hans ena bakben och när jag kollade närmare, så förstod jag att det måste ha gått av.
Jag ringde veterinären tidigt i morse, och klockan 09.55 drog Gurkan sitt sista andetag här i jordelivet.
Och nu skuttar han antagligen runt lös på en stor äng, gräver hål och träffar tjejkaniner.
Han bets, han revs och var allmänt arg vid hantering och trivdes inte alls i sitt "burfack", trots att han fick träffa tjejkaniner ibland.
1996 kom en fet kvinna och ville köpa en kanin till sin dotter.
Dottern hade nyligen flyttat hemifrån, och hur mycket kvinnan än försökte förmå sin dotter att flytta hem igen, så var hennes försök dömda att misslyckas.
Kaninuppfödaren såg sin chans att bli av med det bruna monstret och gav bort honom till kvinnan, som glatt tog med honom hem och satte honom i en risig bur.
Sen ringde hon sin dotter och talade om att det fanns en kanin i buren på gården som nu var dotterns, och att hon därför var tvungen att flytta hem igen."
Jag minns fortfarande samtalet emellan mig och mamma.
Jag blev helt jäkla vansinnig och talade om att nu fick det fasen vara nog på dumheterna. Jag förstod väl att hon tyckte att det var jobbigt när sista barnet i kullen fick luft under vingarna, men någon gång så var hon väl i allafall tvungen att släppa taget.
Jag lyckades göra en deal med pappa om att hjälpa mig att ge den stackars kraken mat och vatten de dagar jag inte hann hem emellan stall, studier och jobb. Men det var viktigt att jag ringde och påminde honom de där dagarna, för han hade inte så bra kom-i-håg.
Och kaninen, ja, han avskydde ju allt vad människor hette så jag hade faktiskt inte speciellt dåligt samvete över att jag bara var där och gav honom vatten och foder, och gjorde ren buren emellanåt.
1999 fick det vara nog med åkningen, och jag hade fixat en stor sk. innebur som kaninen kunde få bo i på min balkong i stan.
Men när jag kom till gården så var han borta ur buren, och min ödmjuka mamma deklarerade något om att räven hade varit i farten.
Kändes både surt och ledsamt att åka därifrån. Samtidigt visste jag ju sedan barnsben att räven faktiskt var i farten rätt vad det var.
En dag ringde dock min bror och sa att han hade sett kaninen skutta runt nere vid logen, så uppenbarligen hade väl räven fått sig en omgång som han sent skulle glömma...
Samma dag hämtade jag "Ondskan".(vi hade läst den boken i skolan i samma veva, och namnet passade ju bra på besten.)
2000 flyttade jag och djuren ut i lilla stugan på landet, och jag fick en gammal utebur av en veterinär i trakten till Ondskan.
"Heter kaninen Ondskan?", frågade hon skeptiskt.
Efter det gick jag och funderade om det verkligen var ett så bra namn, oavsett hans elaka sinnelag. Efter viss betänketid ändrade jag namnet, och den bruna kaninen blev ärad namnet "Gurkan" för hela världen. Fråga mig inte varför.
Gurkan visade sig vara mer arg om man försökte lyfta eller klappa honom, så jag lät honom vara. När vi hade bott in oss ett tag i stugan, den första vintern var slut och solen började värma marken igen, då fick Gurkan springa i en stor hage på gräsmattan. Oftast gjorde han aggressiva utbrottsförsök och en hel del lyckades. Troligen var det så han hade kommit ur sin bur vid föräldrahemmet...
Märkte snart att Gurkan var som allra lyckligast när han fick springa lös runt huset.
Kommer alltid att ha en klar bild hur han kommer skuttandes i hög fart emot mig, på morgnarna när jag kommit hem från jobbet. Och hur glad han faktiskt såg ut att vara.
Med åren blev han en lugnare och behagligare kanin, och under sista året var grannarna i Ölme alldeles förtjusta i den snälla, gosiga Gurkan. De skulle bara veta hur han en gång hade varit...
Sista åren har han levt på övertid, då medelåldern hos en kanin ligger på 8-9 år. Men att det finns kaniner som blivit 12-13 år, har jag hört talas om ett par gånger.
Så med hans många år i beräkningen visste jag att det någon gång skulle ta slut.
Idag var den dagen som Gurkan skulle lämna in.
Men inte kanske på det sättet jag hade trott. Igår kväll såg jag att det var något fel på hans ena bakben och när jag kollade närmare, så förstod jag att det måste ha gått av.
Jag ringde veterinären tidigt i morse, och klockan 09.55 drog Gurkan sitt sista andetag här i jordelivet.
Och nu skuttar han antagligen runt lös på en stor äng, gräver hål och träffar tjejkaniner.
söndag 28 september 2008
Veckan som gått
Veckan som gått, allmän summering:
Veckans dryck: Varm saft. Given halssmörjare.
Mest spelade låt: "Electric Bird" med Sia. Hade inte hört den på länge, och helt plötsligt dyker den upp i höstens Lindex-reklam på TV.
Veckans utsikt: Under en kort sekund då jag hade ögonen öppna, får jag se en stor och vacker segelbåt, nära glida förbi nere i viken.
Bästa filmen: "Vänner för livet" med Adam Sandler och Don Cheadle. En film där Adam Sandler faktiskt inte är med för att göra humor, utan tänkvärda saker.
Mest negativa: Influensan...
Oumbärligt under veckan: Duntäcket och nässpray få dela på denna. Jag hade frusit ihjäl utan duntäcket, och jag hade kvävts utan nässprayen.
Veckans TV-program: "Cheaters" med Jerry Springer på TV400. Finns det något bättre än ett program som bara rullar, och är så totalt IQ-befriat att det räcker med att man öppnar ögonen och tittar lite ibland? Kanon när man är sjuk eller bakis.
Veckans bästa kvalklara till Idol: Sepideh Vaziri. Wow! Vilken röst och vilken feeling! Grinade av glädje när hon sjöng "Run to you" under uttagningen i Globen i veckan.
Veckans husdjur: Cheyenne har värmt mig i sängen medans jag har varit sjuk, och katterna har turats om att värma mig i soffan. It´s a tie.
Veckans klädesplagg: Fleecetröjan har hängt med hela tiden.
Veckans favorit All-time-High: Sambon igen. Som i omgångar har handlat hostmedicin, halstabletter och eldat som en dåre när jag frös som värst.
Nästa veckas mest efterlängtade: Att vara kvitt influensan!
Ett enda långt töcken
Jag trodde att influensan hade nått sin kulmen sist jag skrev.
Jo tjenare, vad trodde jag?
Fredagen var helt klart det värsta i mitt minne vad det gäller att ha influensa. Ett enda långt töcken, men helt sanslös feberfrossa och...ja? Jag minns faktiskt inte så mycket, men jag vet att jag tänkte både en och två gånger.
"Nu dör jag snart".
Naturligtvis så vet man väl inte hur det känns att dö förrän man faktiskt är på väg att göra det, men att vara så dålig att man tror att man har nått botten. Jag tror att jag inte är ensam om känslan, och jag tror att många har känt och även känner likadant, när man väl ligger där och bara tror att man ska dö.
Nu känns det - gudskelov - bättre.
Fortfarande hosta, fortfarande snor till förbannelse, fortfarande ont i halsen(men det beror nog mest på hostan), men helt klart bättre.
Jag har lyckats förbruka en hel nässpraysflaska sedan i onsdags, näsdukar i mängder, flera förpackningar halstabletter, en hel flaska hostmedicin och en halv flaska slemlösande.
Där emellan har jag fullkomligt tryckt i mig vitlök.
Vitlök ja.
Dock är det väl så att man kanske ska äta lite då och då för att hålla en "gard" emot bacillerna. Jag vet inte hur mycket hjälper, men jag har fått för mig det.
Likadant med att äta vitpepparkorn om någon i närheten får magsjuka. Det hjälpte förvisso inte sist, men jag tror att det beror på att min kropp har för dåligt immunförsvar just nu.
I normala fall så fungerar gamla huskurer, och jag är glad att man har några med sig i ryggsäcken inför framtidens förkylningar.
Jo tjenare, vad trodde jag?
Fredagen var helt klart det värsta i mitt minne vad det gäller att ha influensa. Ett enda långt töcken, men helt sanslös feberfrossa och...ja? Jag minns faktiskt inte så mycket, men jag vet att jag tänkte både en och två gånger.
"Nu dör jag snart".
Naturligtvis så vet man väl inte hur det känns att dö förrän man faktiskt är på väg att göra det, men att vara så dålig att man tror att man har nått botten. Jag tror att jag inte är ensam om känslan, och jag tror att många har känt och även känner likadant, när man väl ligger där och bara tror att man ska dö.
Nu känns det - gudskelov - bättre.
Fortfarande hosta, fortfarande snor till förbannelse, fortfarande ont i halsen(men det beror nog mest på hostan), men helt klart bättre.
Jag har lyckats förbruka en hel nässpraysflaska sedan i onsdags, näsdukar i mängder, flera förpackningar halstabletter, en hel flaska hostmedicin och en halv flaska slemlösande.
Där emellan har jag fullkomligt tryckt i mig vitlök.
Vitlök ja.
Dock är det väl så att man kanske ska äta lite då och då för att hålla en "gard" emot bacillerna. Jag vet inte hur mycket hjälper, men jag har fått för mig det.
Likadant med att äta vitpepparkorn om någon i närheten får magsjuka. Det hjälpte förvisso inte sist, men jag tror att det beror på att min kropp har för dåligt immunförsvar just nu.
I normala fall så fungerar gamla huskurer, och jag är glad att man har några med sig i ryggsäcken inför framtidens förkylningar.
fredag 26 september 2008
Influensatider
Som om det inte räckte med att ligga hela förra veckan i halsont, hosta och feber?
Nej, tydligen inte.
Under måndag och tisdag var jag in till Sjukhuset, och på tisdag eftermiddag började halsen värka och tjockna.
Men vad faan, inte nu igen! Jag har ju nyss varit sjuk!
Efter infusionen med cytostatika i slutet på juli, har varenda bacill, varenda liten snuskig bakterie hittat vägen in till min kropp.
Så nu har jag alltså fått influensa.
Började med jäkligt ont i halsen tisdag, fortsatte med jäkligt ont i halsen och hosta onsdag, för att sedan totalt bryta ut med värk i hela kroppen, feber, snor till förbannelse, hosta, tjock och svullen i halsen under torsdagen.
Igår kväll tänkte jag för mig själv, "att det här är nog kulmen, imorgon blir det bättre".
Men natten kantades av hostattacker, jag var uppe flera gånger för att använda nässpray för att överhuvudtaget kunna andas.
I morse åkte sambon tidigt till jobbet, och jag var uppe strax därefter i hostattacker som nästan fick mig att kräkas.
Nu sitter jag i sängen, med en massa täcken, filtar och värmeflaskor och bara önskar att katterna ville gå in snart så jag kan dra igen altandörren och försöka tända i kaminen.
Och klarar jag inte det, så kommer jag att längta ihjäl mig efter att sambon ska komma hem..!
Nej, tydligen inte.
Under måndag och tisdag var jag in till Sjukhuset, och på tisdag eftermiddag började halsen värka och tjockna.
Men vad faan, inte nu igen! Jag har ju nyss varit sjuk!
Efter infusionen med cytostatika i slutet på juli, har varenda bacill, varenda liten snuskig bakterie hittat vägen in till min kropp.
Så nu har jag alltså fått influensa.
Började med jäkligt ont i halsen tisdag, fortsatte med jäkligt ont i halsen och hosta onsdag, för att sedan totalt bryta ut med värk i hela kroppen, feber, snor till förbannelse, hosta, tjock och svullen i halsen under torsdagen.
Igår kväll tänkte jag för mig själv, "att det här är nog kulmen, imorgon blir det bättre".
Men natten kantades av hostattacker, jag var uppe flera gånger för att använda nässpray för att överhuvudtaget kunna andas.
I morse åkte sambon tidigt till jobbet, och jag var uppe strax därefter i hostattacker som nästan fick mig att kräkas.
Nu sitter jag i sängen, med en massa täcken, filtar och värmeflaskor och bara önskar att katterna ville gå in snart så jag kan dra igen altandörren och försöka tända i kaminen.
Och klarar jag inte det, så kommer jag att längta ihjäl mig efter att sambon ska komma hem..!
onsdag 24 september 2008
Katterna är ute i solen!
Alla som följt bloggen från början har läst mig berätta om våra fyrfota djur otaliga gånger.
Kanske ni också kommer ihåg besvikelsen för våra katter över att bli innekatter när vi flyttade till lägenheten, hur Lucy kom hem till oss en tidig vintermorgon och hur mycket jag längtade efter att flytta.
Inte enbart pga mina svårigheter att förflytta mig i en trapp, utan även för att katterna skulle få gå ut igen.
Nu är de i allafall ute igen! :D
Vi höll dem inne ett tag efter flytten, så de skulle känna sig som hemma innan vi släppte ut dem. Vi kom fram till att en månad nog var rimlig tid, innan vi öppnade dörrarna på vid gavel.
Jag tyckte att tre veckor fick räcka. Även om de inte protesterat något alls sen vi flyttade, så tyckte jag att det var lika bra att passa på nu när vädret fortfarande är bra och hyfsat varmt.
Vi låter altandörren stå öppen medan de är ute, så de kan komma in när de vill. Och det är ju inte så skönt att ha om det är svinkallt och blåsigt.
Idag är då andra dagen som de får lufta sina täckhår ute i friska luften, och de verkar älska det!
Första dagen(igår) började väldigt försiktigt, och jag blev ganska paff när tre timmar gått och tre av katterna hade gått in! En satt dock kvar på altanen, men gick frivilligt med in när jag skulle stänga dörren.
Idag var det gemensam kattkör från det att jag kom ur sängen till jag öppnade dörren.
"Släääpp uuuuut oooooss!"
Och nu är de ute igen. I solen.
Och jag mår så mycket bättre av att känna och veta att också de kan gå ut igen.
Kanske ni också kommer ihåg besvikelsen för våra katter över att bli innekatter när vi flyttade till lägenheten, hur Lucy kom hem till oss en tidig vintermorgon och hur mycket jag längtade efter att flytta.
Inte enbart pga mina svårigheter att förflytta mig i en trapp, utan även för att katterna skulle få gå ut igen.
Nu är de i allafall ute igen! :D
Vi höll dem inne ett tag efter flytten, så de skulle känna sig som hemma innan vi släppte ut dem. Vi kom fram till att en månad nog var rimlig tid, innan vi öppnade dörrarna på vid gavel.
Jag tyckte att tre veckor fick räcka. Även om de inte protesterat något alls sen vi flyttade, så tyckte jag att det var lika bra att passa på nu när vädret fortfarande är bra och hyfsat varmt.
Vi låter altandörren stå öppen medan de är ute, så de kan komma in när de vill. Och det är ju inte så skönt att ha om det är svinkallt och blåsigt.
Idag är då andra dagen som de får lufta sina täckhår ute i friska luften, och de verkar älska det!
Första dagen(igår) började väldigt försiktigt, och jag blev ganska paff när tre timmar gått och tre av katterna hade gått in! En satt dock kvar på altanen, men gick frivilligt med in när jag skulle stänga dörren.
Idag var det gemensam kattkör från det att jag kom ur sängen till jag öppnade dörren.
"Släääpp uuuuut oooooss!"
Och nu är de ute igen. I solen.
Och jag mår så mycket bättre av att känna och veta att också de kan gå ut igen.
tisdag 23 september 2008
Tack, jag har hört tillräckligt
Kallelsen till Akademiska Sjukhuset i Uppsala dök upp i lådan för någon vecka sedan.
Lovade Hitler(min Förs.kassehandläggare) att ringa och meddela honom om när det var dags att åka iväg.
Han är lite smått galen just nu, och inväntar bara att december ska komma så han kan slänga ut mig på den öppna arbetsmarknaden - allt efter de nya reglerna.
Så vid våra samtal känner jag bara en enda stor och god lust att högljutt sitta och fisa och rapa i telefonen, allt för att deklarera mitt missnöje över hans existens.
Speciellt, ja alldeles särskilt, när han kommer till den återanvändbara frasen som han ALLTID drar till med innan det är dags att lägga på.
"Du är ju ung, unga människor är friska människor".
Och varje gång har jag bara lust att svara:
"Du är född, men det borde du inte ha blivit."
Ja, kalla mig gärna hemsk och omogen och bråkig, men jag vet snart inte hur jag ska få människan att förstå hur jag faktiskt mår, hur jag faktiskt har det.
Han sitter och bläddrar i läkarutlåtanden när vi pratar, papper som jag vet att det står precis hur jag mår i. Men lik förbannat lyckas han misstolka och tro att allt är frid och fröjd om en vecka, eller i värsta fall två.
Att jag ska kunna jobba 100% imorgon bara för att han säger det.
Jag vet inte vad som kommer att hända när jag är inlagd i Uppsala, och jag vet inte vad som kommer att ske nästföljande månader.
Jag vet bara att jag är glad att jag kan klä mig själv, gå på toaletten själv och knäppa på TVn.
Och så är jag glad att solen skiner lite just nu med. :)
Lovade Hitler(min Förs.kassehandläggare) att ringa och meddela honom om när det var dags att åka iväg.
Han är lite smått galen just nu, och inväntar bara att december ska komma så han kan slänga ut mig på den öppna arbetsmarknaden - allt efter de nya reglerna.
Så vid våra samtal känner jag bara en enda stor och god lust att högljutt sitta och fisa och rapa i telefonen, allt för att deklarera mitt missnöje över hans existens.
Speciellt, ja alldeles särskilt, när han kommer till den återanvändbara frasen som han ALLTID drar till med innan det är dags att lägga på.
"Du är ju ung, unga människor är friska människor".
Och varje gång har jag bara lust att svara:
"Du är född, men det borde du inte ha blivit."
Ja, kalla mig gärna hemsk och omogen och bråkig, men jag vet snart inte hur jag ska få människan att förstå hur jag faktiskt mår, hur jag faktiskt har det.
Han sitter och bläddrar i läkarutlåtanden när vi pratar, papper som jag vet att det står precis hur jag mår i. Men lik förbannat lyckas han misstolka och tro att allt är frid och fröjd om en vecka, eller i värsta fall två.
Att jag ska kunna jobba 100% imorgon bara för att han säger det.
Jag vet inte vad som kommer att hända när jag är inlagd i Uppsala, och jag vet inte vad som kommer att ske nästföljande månader.
Jag vet bara att jag är glad att jag kan klä mig själv, gå på toaletten själv och knäppa på TVn.
Och så är jag glad att solen skiner lite just nu med. :)
måndag 22 september 2008
Snubblande besvikelse
Nej, jag har inte snubblat.
Men jag kommer antagligen snart att göra det, när mina fötter har förfrusit helt utav att vandra runt i höstkyla, instuckna i fula Foppa-tofflor.
Hade riktigt längtat efter att få komma till ortopedteknik idag för att få skor utprovade efter mina fötter. Och på något naivt sätt hade jag trott att jag skulle få med mig skorna hem om jag bara väntade lite.
Men efter att ha blivit fotmisshandlad av en hårdhudad tekniker och tittat på tantiga lågskor i oxblodsfärgat skinn med brett kardborreband som knäppning, så fick jag alltså vandra vidare.
I mina fula Foppa-tofflor.
Och bara för att göra besöket extra plågsamt, så fick jag vänta i nästan 90 minuter på en taxi som skulle köra mig hem. Inga pengar till fika, för ont i kroppen för att vandra runt...
Jag hamnade sittandes med de andra färdtjänstkunderna i åldrarna 65-97 år, strax innanför entrédörrarna.
Tur att man fortfarande vet hur man dagdrömmer sig bort åtminstone. Hoppas att jag aldrig kommer att glömma det.
Om 5-6, eller kanske 7-8 veckor(det är så bra att man kan få en hyfsat exakt tid), så kommer en ny kallelse med posten, med en ny tid. Och då hoppas vi att skorna som de mätt ut ska passa min svullna fötter.
Annars får de mäta igen och jag får en ny kallelse igen efter 5-6, eller kanske 7-8 veckor...
Men jag kommer antagligen snart att göra det, när mina fötter har förfrusit helt utav att vandra runt i höstkyla, instuckna i fula Foppa-tofflor.
Hade riktigt längtat efter att få komma till ortopedteknik idag för att få skor utprovade efter mina fötter. Och på något naivt sätt hade jag trott att jag skulle få med mig skorna hem om jag bara väntade lite.
Men efter att ha blivit fotmisshandlad av en hårdhudad tekniker och tittat på tantiga lågskor i oxblodsfärgat skinn med brett kardborreband som knäppning, så fick jag alltså vandra vidare.
I mina fula Foppa-tofflor.
Och bara för att göra besöket extra plågsamt, så fick jag vänta i nästan 90 minuter på en taxi som skulle köra mig hem. Inga pengar till fika, för ont i kroppen för att vandra runt...
Jag hamnade sittandes med de andra färdtjänstkunderna i åldrarna 65-97 år, strax innanför entrédörrarna.
Tur att man fortfarande vet hur man dagdrömmer sig bort åtminstone. Hoppas att jag aldrig kommer att glömma det.
Om 5-6, eller kanske 7-8 veckor(det är så bra att man kan få en hyfsat exakt tid), så kommer en ny kallelse med posten, med en ny tid. Och då hoppas vi att skorna som de mätt ut ska passa min svullna fötter.
Annars får de mäta igen och jag får en ny kallelse igen efter 5-6, eller kanske 7-8 veckor...
söndag 21 september 2008
Veckan summerad
En god vän nämnde för längesen att jag borde göra en summering av veckan som gått i bloggen.
Lite bra/dåligt, bäst av-något, veckans favoriter, nästkommande veckas mest efterlängtade osv.
Tanken slog mig redan då, men det är först nu som jag känner att det kanske vore något kul att göra under söndagarna framöver. På försök i allafall.
Se detta som ett pilotavsnitt. ;)
Veckan som gått, allmän summering:
Bäst i kylen: Helt klart Bregott med Havssalt. Världens godaste smör!
Bäst i frysen: Hittade en kvarglömd Sundborn Punsch ifrån Hemglass, och slevade denna med god aptit.
Mest spelade låt: Helt otippat får det här bli Agnes med nya "On and on".
Bästa filmen: Juno. Kan bero på att jag inte sett på så många fler, men den var faktiskt bra.
Mest negativa: Allt som har rört min mor har denna vecka, liksom alla andra, sugit musten ur mig åter igen.
Mest positiva: Vi fick hem ved, så nu kan vi elda järnet hur mycket vi vill!
Oumbärligt under veckan: Står i maktkamp mellan TV:n och datorn, men jag tror att TV:n tog hem matchen den här veckan.
Veckans TV-program: Idol är igång, det är ju helt underbart! Har samma känslor för Heroes som också har dragit igång med ny säsong inför hösten. I like!
Veckans överraskning: Den nya, svenska kriminalserien om Maria Wärn på TV, var över alla förväntningar.
Veckans husdjur: Kaninen Gurkan fäller sommarpäls så det ser ut som att räven fått i sig kaninragu lite här och var i trädgården.
Veckans favorit All-time-High: Sambon så klart!
Nästa veckas mest efterlängtade: Få prova ut reumatikerskor och tofflor på sjukhuset imorgon!
Har jag glömt något? Andra förslag att använda i summeringen?
Skriv en kommentar!
Lite bra/dåligt, bäst av-något, veckans favoriter, nästkommande veckas mest efterlängtade osv.
Tanken slog mig redan då, men det är först nu som jag känner att det kanske vore något kul att göra under söndagarna framöver. På försök i allafall.
Se detta som ett pilotavsnitt. ;)
Veckan som gått, allmän summering:
Bäst i kylen: Helt klart Bregott med Havssalt. Världens godaste smör!
Bäst i frysen: Hittade en kvarglömd Sundborn Punsch ifrån Hemglass, och slevade denna med god aptit.
Mest spelade låt: Helt otippat får det här bli Agnes med nya "On and on".
Bästa filmen: Juno. Kan bero på att jag inte sett på så många fler, men den var faktiskt bra.
Mest negativa: Allt som har rört min mor har denna vecka, liksom alla andra, sugit musten ur mig åter igen.
Mest positiva: Vi fick hem ved, så nu kan vi elda järnet hur mycket vi vill!
Oumbärligt under veckan: Står i maktkamp mellan TV:n och datorn, men jag tror att TV:n tog hem matchen den här veckan.
Veckans TV-program: Idol är igång, det är ju helt underbart! Har samma känslor för Heroes som också har dragit igång med ny säsong inför hösten. I like!
Veckans överraskning: Den nya, svenska kriminalserien om Maria Wärn på TV, var över alla förväntningar.
Veckans husdjur: Kaninen Gurkan fäller sommarpäls så det ser ut som att räven fått i sig kaninragu lite här och var i trädgården.
Veckans favorit All-time-High: Sambon så klart!
Nästa veckas mest efterlängtade: Få prova ut reumatikerskor och tofflor på sjukhuset imorgon!
Har jag glömt något? Andra förslag att använda i summeringen?
Skriv en kommentar!
lördag 20 september 2008
I all ära, men...
Igår gjorde vi en halvdag inne i den stora staden.
IKEA fick en efterlängtat besök, och vi inhandlade tillräckligt mycket ljus av alla dess slag för att överleva höstmörkret och en del av vintern.
Jag verkligen älskar att strosa runt inne på IKEA, det är den bästa butiken att spendera en halvdag på. Är verkligen toppen nu att det finns i Karlstad, som jag längtade innan de kom.
Det var förvisso ganska kul att åka till Örebro och samtidigt göra Marieberg Köpcentrum med kringliggande butiker, men det gick aldrig att göra på bara några få timmar.
Nu kan vi vara i stan och plötsligt tänka, "ska vi gå in en sväng på IKEA?" Det är guld. :)
Fast igår kände jag mig lite kränkt när vi gick runt därinne. Eller inte kränkt, men...ja, jag vet inte vad för slags ord jag ska använda riktigt.
Och nog för att alla affärer julpyntar alldeles för tidigt, men har det blivit en sport till att man ska börja göra det snabbast nu eller?
För när vi gick ute på lagret och ned emot "Fyndhörnan", så kan jag inte få in i huvudet varför det hänger en ful grön plastklump med glitter i ifrån taket.
När jag sedan förflyttar hjärnan, så hänger det visst flera sådana där plastklumpar och det tar faktiskt några sekunder till innan jag fattar att de faktiskt tagit fram plastgranarna och julpyntat!
Men herregud, det är ju 10 veckor kvar till första advent!
Jag älskar jul och för min del är julen allt vad hela min värld består av(fråga dem som hör mig nynna julsånger mitt i sommaren), så all eloge, all ära till den som vill göra den lite längre, men...
Ne-ej.
Jag fick förvisso lite julstämning i sinnet efter att ha luktat på doftljus med pepparkaksdoft, men jag fick ändå inte ur bilden på dessa upphängda, pyntade granar och lysande adventsstakar, samtidigt som folk lunkade runt med caprijeans, t-shirt och Foppa-tofflor och letade kvarvarande sommargrejor i "Fyndhörnan" ur min halvgrå hjärna.
Det kändes bara inte okej.
Nu gick vi aldrig in på köpcentrat intill, men jag antar att varenda butik har börjat(eller är klara) med sin julpyntning redan.
I all ära hör ni, men det är faktiskt alldeles för tidigt.
IKEA fick en efterlängtat besök, och vi inhandlade tillräckligt mycket ljus av alla dess slag för att överleva höstmörkret och en del av vintern.
Jag verkligen älskar att strosa runt inne på IKEA, det är den bästa butiken att spendera en halvdag på. Är verkligen toppen nu att det finns i Karlstad, som jag längtade innan de kom.
Det var förvisso ganska kul att åka till Örebro och samtidigt göra Marieberg Köpcentrum med kringliggande butiker, men det gick aldrig att göra på bara några få timmar.
Nu kan vi vara i stan och plötsligt tänka, "ska vi gå in en sväng på IKEA?" Det är guld. :)
Fast igår kände jag mig lite kränkt när vi gick runt därinne. Eller inte kränkt, men...ja, jag vet inte vad för slags ord jag ska använda riktigt.
Och nog för att alla affärer julpyntar alldeles för tidigt, men har det blivit en sport till att man ska börja göra det snabbast nu eller?
För när vi gick ute på lagret och ned emot "Fyndhörnan", så kan jag inte få in i huvudet varför det hänger en ful grön plastklump med glitter i ifrån taket.
När jag sedan förflyttar hjärnan, så hänger det visst flera sådana där plastklumpar och det tar faktiskt några sekunder till innan jag fattar att de faktiskt tagit fram plastgranarna och julpyntat!
Men herregud, det är ju 10 veckor kvar till första advent!
Jag älskar jul och för min del är julen allt vad hela min värld består av(fråga dem som hör mig nynna julsånger mitt i sommaren), så all eloge, all ära till den som vill göra den lite längre, men...
Ne-ej.
Jag fick förvisso lite julstämning i sinnet efter att ha luktat på doftljus med pepparkaksdoft, men jag fick ändå inte ur bilden på dessa upphängda, pyntade granar och lysande adventsstakar, samtidigt som folk lunkade runt med caprijeans, t-shirt och Foppa-tofflor och letade kvarvarande sommargrejor i "Fyndhörnan" ur min halvgrå hjärna.
Det kändes bara inte okej.
Nu gick vi aldrig in på köpcentrat intill, men jag antar att varenda butik har börjat(eller är klara) med sin julpyntning redan.
I all ära hör ni, men det är faktiskt alldeles för tidigt.
fredag 19 september 2008
En och annan basilusk
Sambon insjuknade natt till söndag. Jag insjuknade natt till tisdag.
Sambon piggnade till och tog sig till jobbet på onsdagen. Jag känner mig fortfarande risig och allmänt överkörd av lok och godsvagnar.
Life just is not fair.
Men, men... Jag får försöka rycka upp mig lite.
På lördag kommer första lasset ved, och det vore ju ett plus om jag kunde vara med och stapla åtminstone ett par vedträn i vedskjulet.
Bara för självkänslans skull. Jag klarar litegrann här hemma.
Cheyenne, vår hund har börjat känna av höstens kylda dräkt och har dagliga spel både inne och ute. Det är skönt för henne nu, med hennes tjocka päls och den värmen som varit under sommaren.
Jag själv känner också av kylan, men blir bara alltmer stel och vill helst bara trycka under ett duntäcke eller framför kaminen.
Det blir lättare när gradantal och väderlek stabiliserar sig, vilket det brukar göra några veckor under vintern. Och bara jag successivt får vänja mig vid att det är kallare, så blir det också lite lättare.
Men det ska bli skönt med ved och att kunna elda varje dag.
Det är både värme, driftvänligt och mysfaktor.
Gött!
Sambon piggnade till och tog sig till jobbet på onsdagen. Jag känner mig fortfarande risig och allmänt överkörd av lok och godsvagnar.
Life just is not fair.
Men, men... Jag får försöka rycka upp mig lite.
På lördag kommer första lasset ved, och det vore ju ett plus om jag kunde vara med och stapla åtminstone ett par vedträn i vedskjulet.
Bara för självkänslans skull. Jag klarar litegrann här hemma.
Cheyenne, vår hund har börjat känna av höstens kylda dräkt och har dagliga spel både inne och ute. Det är skönt för henne nu, med hennes tjocka päls och den värmen som varit under sommaren.
Jag själv känner också av kylan, men blir bara alltmer stel och vill helst bara trycka under ett duntäcke eller framför kaminen.
Det blir lättare när gradantal och väderlek stabiliserar sig, vilket det brukar göra några veckor under vintern. Och bara jag successivt får vänja mig vid att det är kallare, så blir det också lite lättare.
Men det ska bli skönt med ved och att kunna elda varje dag.
Det är både värme, driftvänligt och mysfaktor.
Gött!
onsdag 17 september 2008
Mys i köket en enkel onsdagkväll
Det kan tyckas lite "odd", annorlunda med en kamin i köket, men för oss föreföll det aldrig speciellt konstigt.
Köket är ändå det största rummet i byggnaden, och husets mittpunkt, där vi dessutom har mer sittplatser än vad vi har i vardagsrummet.
Lucy, den senaste av våra fyra katter, njuter hejdlöst i värmen från brasan, och har nu fått en alldeles egen dyna att ligga på intill det bästa hon vet.
http://www.flickr.com/sundinska
Köket är ändå det största rummet i byggnaden, och husets mittpunkt, där vi dessutom har mer sittplatser än vad vi har i vardagsrummet.
Lucy, den senaste av våra fyra katter, njuter hejdlöst i värmen från brasan, och har nu fått en alldeles egen dyna att ligga på intill det bästa hon vet.
http://www.flickr.com/sundinska
tisdag 16 september 2008
Livet i en chokladask?
Ibland får man dem på mobilen, ibland kommer de på mailen.
Livets små alldeles egna verk av ord som ska göra oss glada, uppiggade, nöjda, men ibland också ledsan. Ibland ska man skicka dem vidare - gärna med någon hotfull varning om vad som kan hända om du INTE gör det.
Jag brukar i 99% av fallen inte skicka dem vidare. Jag tar chansen att få en takpanna i huvudet, 18 års olycka eller ett totalt kärlekslöst resterande liv.
Idag kom något helt nytt och ganska så bra tänkt på hur livet egentligen skulle vara.
Läs själva och begrunda.
LIVET BORDE LEVAS BAKLÄNGES.
1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre dag för dag.
3. Man blir allt piggare och smidigare för varje dag och till sist är man för pigg för att vara där och då får man flytta därifrån och börja njuta av sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig att ta en paus.
7. Så börjar man skolan, blir barn igen och leker, har inga förpliktelser tills man blir baby igen...
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Det är centralvärme, room service m.m. och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.
Livets små alldeles egna verk av ord som ska göra oss glada, uppiggade, nöjda, men ibland också ledsan. Ibland ska man skicka dem vidare - gärna med någon hotfull varning om vad som kan hända om du INTE gör det.
Jag brukar i 99% av fallen inte skicka dem vidare. Jag tar chansen att få en takpanna i huvudet, 18 års olycka eller ett totalt kärlekslöst resterande liv.
Idag kom något helt nytt och ganska så bra tänkt på hur livet egentligen skulle vara.
Läs själva och begrunda.
LIVET BORDE LEVAS BAKLÄNGES.
1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre dag för dag.
3. Man blir allt piggare och smidigare för varje dag och till sist är man för pigg för att vara där och då får man flytta därifrån och börja njuta av sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig att ta en paus.
7. Så börjar man skolan, blir barn igen och leker, har inga förpliktelser tills man blir baby igen...
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Det är centralvärme, room service m.m. och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.
lördag 13 september 2008
Lördag i livets tecken
Från att ligga i soffan och totalt frysa halvt ihjäl, så gick plötsligt lördagskvällen i trädgårdsarbetets tecken.
Medan grannar och hyresvärdar firade lördag genom att åka båt, grilla, mysa på sina uteplatser i sommarens sista sol, eller bara njuta av tystnaden över ett glas vin, så förstörde vi det hela genom att klippa gräset länge och väl.
Det var ganska igenväxt, då den fd hyresgästen inte skött om det på länge. Hyresvärden hade därför hjälpligt kört igenom det med en trädgårdstraktor någon månad innan vi flyttade in.
Sen kom regnet, och oj vad det regnade! Vareviga dag, det fanns inte en chans att ta sig ut med klipparen.
Så när vi nu skulle röja, så krävdes flera stopp för att rensa knivarna från gräs, för att sedan muntert dra igång motorn för att köra fem minuter till.
Det hann bli mörkt innan sambon lyckats parera maskinen över åkern som är vår gräsmatta.
Våra grannar måste ha älskat att höra en tunggående gräsklippare, starta-gå-stanna, starta-gå-stanna lagom till bästa sändningstid på TV...
Idag fick jag också tag på en man som säljer ved, och han har lovat att köra hem en massa ved till oss nästa helg. Åh, vad skönt det ska bli att börja elda i kaminen!
Sambon verkar ju alltid gå runt och svettas, men jag är extremt frusen och går ständigt runt med fleecetröjor och sover med flera lager täcken.
Jag har alltid varit frusen, men det blev etter värre med reumatismen.
Och snåla som vi är, så kan vi ju inte dra igång elementen heller. :)
Medan grannar och hyresvärdar firade lördag genom att åka båt, grilla, mysa på sina uteplatser i sommarens sista sol, eller bara njuta av tystnaden över ett glas vin, så förstörde vi det hela genom att klippa gräset länge och väl.
Det var ganska igenväxt, då den fd hyresgästen inte skött om det på länge. Hyresvärden hade därför hjälpligt kört igenom det med en trädgårdstraktor någon månad innan vi flyttade in.
Sen kom regnet, och oj vad det regnade! Vareviga dag, det fanns inte en chans att ta sig ut med klipparen.
Så när vi nu skulle röja, så krävdes flera stopp för att rensa knivarna från gräs, för att sedan muntert dra igång motorn för att köra fem minuter till.
Det hann bli mörkt innan sambon lyckats parera maskinen över åkern som är vår gräsmatta.
Våra grannar måste ha älskat att höra en tunggående gräsklippare, starta-gå-stanna, starta-gå-stanna lagom till bästa sändningstid på TV...
Idag fick jag också tag på en man som säljer ved, och han har lovat att köra hem en massa ved till oss nästa helg. Åh, vad skönt det ska bli att börja elda i kaminen!
Sambon verkar ju alltid gå runt och svettas, men jag är extremt frusen och går ständigt runt med fleecetröjor och sover med flera lager täcken.
Jag har alltid varit frusen, men det blev etter värre med reumatismen.
Och snåla som vi är, så kan vi ju inte dra igång elementen heller. :)
Skjuta myndigheter?
Vi skjuter vilda djur, vi skjuter tama djur... Eller, nej, inte flertalet, men en del roar sig med det. :/
Vi har idiotiska lagar och regler, där man kan dricka två flaskor sprit, sätta sig i bilen och ha ihjäl flera stycken utan att ens hamna i fängelse.
Vi anställer lärare utan behörighet. Vi anställer läkare utan behörighet...(läs i Torsby)
Vi jobbar inom vården utan utbildning, speciellt äldre, dementa och psykiskt sjuka är här väldigt drabbade av detta.
Och uppenbarligen anställer vi folk på diverse myndigheter - helt utan någon som helst erfarenhet om varken yrket eller livet.
Min handläggare på Försäkringskassan säger att man inte kan få en kronisk sjukdom om man är under 40 år.
Jag har en kronisk sjukdom och jag är 30. Gissa om vi har ett problem i kommunikationen bara med det?
Det är status att när man jobbar inom äldre-, demens- och psykvården, så gör man allt för att vara elak, skrika på de boende eller överhuvudtaget inte bry sig.
Alla vet vi ju att rasterna på jobbet är de bästa, men inom äldrevården är de "schemalagda" på mer timmar än vad det jobbas.
Att ständigt slå under benen på en psyksjuk, orolig, äldre kvinna, verkar vara det största nöjet på ett av Karlstads gruppbostäder. Och alla håller de varandra om ryggen.
"Så har vi inte gjort, det har vi inte sagt, så skulle vi aldrig göra".
Tråkigt för er att man stod i andra änden av telefonen och hörde gallan ni spydde ut över min mor era jäkla nötter.
May you burn in hell.
Varför inte utfärda skyddsjakt på myndigheter?
De blir ju bara fler och fler, men ingen verkar göra vad de är anställda för ändå. De bara fikar, pratar skit eller shoppar på arbetstid.
Eller så vänder de bara papper och fiser upp större hål i ozonlagret.
Vi har skyddsjakt på flera av våra vilda djur, för att de inte ska bli för många och ställa till oreda för oss själva och varann.
Tycker att det är dags att börja skjuta av lite folk som ställer till oreda för oss. Vi kan börja med regeringen och sakta gå ner emot vissa anställda inom vissa yrken.
Fast att skjuta alla är kanske att ta i förstås...
Men vi har ju alltid lobotomi som en liten skön grej att ta till om vi nu ska vara blödiga.
Vi har idiotiska lagar och regler, där man kan dricka två flaskor sprit, sätta sig i bilen och ha ihjäl flera stycken utan att ens hamna i fängelse.
Vi anställer lärare utan behörighet. Vi anställer läkare utan behörighet...(läs i Torsby)
Vi jobbar inom vården utan utbildning, speciellt äldre, dementa och psykiskt sjuka är här väldigt drabbade av detta.
Och uppenbarligen anställer vi folk på diverse myndigheter - helt utan någon som helst erfarenhet om varken yrket eller livet.
Min handläggare på Försäkringskassan säger att man inte kan få en kronisk sjukdom om man är under 40 år.
Jag har en kronisk sjukdom och jag är 30. Gissa om vi har ett problem i kommunikationen bara med det?
Det är status att när man jobbar inom äldre-, demens- och psykvården, så gör man allt för att vara elak, skrika på de boende eller överhuvudtaget inte bry sig.
Alla vet vi ju att rasterna på jobbet är de bästa, men inom äldrevården är de "schemalagda" på mer timmar än vad det jobbas.
Att ständigt slå under benen på en psyksjuk, orolig, äldre kvinna, verkar vara det största nöjet på ett av Karlstads gruppbostäder. Och alla håller de varandra om ryggen.
"Så har vi inte gjort, det har vi inte sagt, så skulle vi aldrig göra".
Tråkigt för er att man stod i andra änden av telefonen och hörde gallan ni spydde ut över min mor era jäkla nötter.
May you burn in hell.
Varför inte utfärda skyddsjakt på myndigheter?
De blir ju bara fler och fler, men ingen verkar göra vad de är anställda för ändå. De bara fikar, pratar skit eller shoppar på arbetstid.
Eller så vänder de bara papper och fiser upp större hål i ozonlagret.
Vi har skyddsjakt på flera av våra vilda djur, för att de inte ska bli för många och ställa till oreda för oss själva och varann.
Tycker att det är dags att börja skjuta av lite folk som ställer till oreda för oss. Vi kan börja med regeringen och sakta gå ner emot vissa anställda inom vissa yrken.
Fast att skjuta alla är kanske att ta i förstås...
Men vi har ju alltid lobotomi som en liten skön grej att ta till om vi nu ska vara blödiga.
torsdag 11 september 2008
Saker man hittar - om man tittar
Denna gamla goding satt på väggen i förrådet.
Är det någon som kommer ihåg vem Syster Nils var, och vad stod BOA för?
http://www.flickr.com/sundinska
Är det någon som kommer ihåg vem Syster Nils var, och vad stod BOA för?
http://www.flickr.com/sundinska
Illa, jag mår illa
Usch. Jag har mått så illa sista dygnet.
Ganska troligt så beror det på medicinen jag tar varje tisdag, men jag tycker att det har hämmats en del sista tiden. Som om kroppen har börjat vänja sig.
Men igår eftermiddag drog det igång så stilla, och under gårdagskvällen var det ett rent helvete.
Har fortfarande inte tagit mig i säng, för att jag upplever ett sådant outhärdligt obehag så fort jag lägger mig ner och försöker slappna av.
Ja, det är mitt i natten när jag skriver.
Det jobbiga är bara att det troligen kommer att sitta i, som det alltid brukar, när det är så här. Vilket betyder att jag antagligen inte kommer att komma iväg på rehabilitering om några timmar, och att fredagen går åt till att sova, sova och åter sova.
Det är så jobbigt att man blir så negativt påverkad utav mediciner, det räcker ju liksom med allt annat som det är.
Men det finns alltid de som har det värre, även om just den trösten känns rätt uttjatad vid det här laget.
Ganska troligt så beror det på medicinen jag tar varje tisdag, men jag tycker att det har hämmats en del sista tiden. Som om kroppen har börjat vänja sig.
Men igår eftermiddag drog det igång så stilla, och under gårdagskvällen var det ett rent helvete.
Har fortfarande inte tagit mig i säng, för att jag upplever ett sådant outhärdligt obehag så fort jag lägger mig ner och försöker slappna av.
Ja, det är mitt i natten när jag skriver.
Det jobbiga är bara att det troligen kommer att sitta i, som det alltid brukar, när det är så här. Vilket betyder att jag antagligen inte kommer att komma iväg på rehabilitering om några timmar, och att fredagen går åt till att sova, sova och åter sova.
Det är så jobbigt att man blir så negativt påverkad utav mediciner, det räcker ju liksom med allt annat som det är.
Men det finns alltid de som har det värre, även om just den trösten känns rätt uttjatad vid det här laget.
onsdag 10 september 2008
Hemtelefoni
Idag, onsdag, den 10 september, har vi ÄNTLIGEN fått vårt nya hemnummer inkopplat i jacket!
Nästan två veckor tog det att få bort den f.d hyresgästen nummer och få in vårt eget, men nu äntligen behöver vi inte leva i en mobil värld längre.
Så jäkla supergött!
Nästan två veckor tog det att få bort den f.d hyresgästen nummer och få in vårt eget, men nu äntligen behöver vi inte leva i en mobil värld längre.
Så jäkla supergött!
tisdag 9 september 2008
Från en nalle till en annan
Satt så sonika och inväntade min färdtjänst utanför stadens stora sjukhus, när det plötsligt plingade till i den yuppie-ska nallen.
Sonika drog jag mödosamt upp nallen ur fickan på min tjocka vinterjacka, ty det varo kallt under förmiddagstimmen när jag foro till det stora sjukhuset.
I det långa meddelandet som jag erhöll i min yuppienalle, läste jag därefter denna text:
*Vad har män och moln gemensamt?
-När de dunstar blir det en bra dag.
*Vad är en man i saltsyra?
-Ett löst problem.
*Vad säger en man som sitter i vatten till midjan?
-Det här går över mitt förstånd.
*Vad är skillnaden mellan en man och yoghurt?
-I yoghurt finns det kultur.
*Vad kallas män som mist 90% av sin intelligens?
-Änkemän.
*Varför finns det män överhuvudtaget?
-För att vibratorn inte kan klippa gräsmattan.
Efter att ha ögnat meddelandet i nallen ett par gånger, lade jag mödosamt ned den i fickan på min tjocka vinterjacka igen.
Tänk så mycket tokiga saker som poppar upp i den där nallen ibland.
Sonika drog jag mödosamt upp nallen ur fickan på min tjocka vinterjacka, ty det varo kallt under förmiddagstimmen när jag foro till det stora sjukhuset.
I det långa meddelandet som jag erhöll i min yuppienalle, läste jag därefter denna text:
*Vad har män och moln gemensamt?
-När de dunstar blir det en bra dag.
*Vad är en man i saltsyra?
-Ett löst problem.
*Vad säger en man som sitter i vatten till midjan?
-Det här går över mitt förstånd.
*Vad är skillnaden mellan en man och yoghurt?
-I yoghurt finns det kultur.
*Vad kallas män som mist 90% av sin intelligens?
-Änkemän.
*Varför finns det män överhuvudtaget?
-För att vibratorn inte kan klippa gräsmattan.
Efter att ha ögnat meddelandet i nallen ett par gånger, lade jag mödosamt ned den i fickan på min tjocka vinterjacka igen.
Tänk så mycket tokiga saker som poppar upp i den där nallen ibland.
fredag 5 september 2008
Kaotisk installation
Igår så fick vi det då äntligen.
TV-abonnemanget som vi så länge väntat på. Två veckor utan dumburk gjorde mig mindre upprörd än vad jag först trodde, men det var inte utan känslor som jag återvände till soffan och TVn igår kväll.
Men, jag var ganska oroad över själva installationen. I allafall tills det var klart.
Under förmiddagen hade en minimalt svensktalande man ringt på sambons mobil och hjälpligt deklarerat att han under eftermiddagen skulle komma hem till oss.
Skit, jag var ju ensam idag. Hur sjutton skulle han hitta hit? Killen från Elon fick vi ju hämta sex kilometer härifrån i måndags, och han hade GPS!
Nåväl, jag får försöka vara så tydlig jag kan.
Efter klockan tre ringer min mobil, och någon som jag tror mig uppfatta som "Shemalad Mohammad Elhammad" ber mig vänta kvar i luren.
Jaha? Snart förstår jag varför.
"Hej, jag heter Kjell. Hrm.. Jag skulle visst ta en vägbeskrivning till montören här...eh?"
" Nämen hej Kjell! Jaa, vart kommer han ifrån då?"
"Ja, han är hemma hos mig nu och har nyss satt upp en parabol här, och jag ska försöka hjälpa till här så han kanske kan komma rätt till dig...hrm.."
Jisses, hur i all världen ska detta gå?
Nåväl, det gick ju nästan rätt i allafall, för nästa gång Shemalad Mohammad Elhammad ringer, så står han vid den gamla nedlagda fabriken på andra sidan viken.
Herregud, låter man inte anställda gå svenskakurs när de talar så här illa?
Som tur är verkar han förstå bättre än vad han talar, och fram kommer tillslut en rostig skåpbil med arabmusik dunkande ur bildörrarna.
Det är då jag inser att det är inte bara en illa svensktalande, det är två...
Berättar för Shemalad Mohammad Elhammad medans jag hälsar, att han var "därborta" när han ringde, samtidigt som jag pekar på nedlagda fabriken.
"Då du såg mig?", kraxar han fram. Njee, inte riktigt...
Hunden vår, anser dem vara i all likhet med terrorister, och beter sig så vaktigt och aggressivt att jag är tvungen att stänga in henne i vårt sovrum.
Att hon aldrig har agerat på det sättet tidigare, gör mig ju inte mindre oroad.
Utan att vara i vägen för mycket, men ändå hålla koll på vad som händer, hinner Shemalad Mohammad Elhammed ändock borra sönder ett fönster innan jag hinner ingripa. De går hela tiden runt, pekar på saker, pratar arabiska och skriker åt varann.
Hör hur Cheyenne morrar högt på andra sidan sovrumsdörren, och känner mig faktiskt ganska illa till mods.
Till slut är de äntligen klara, men börjar då bråka om något papper vi ska ha, men inte har fått. Det visar sig sedan att de har pappret själva, och att jag bara ska skriva på.
De sitter länge kvar i bilen utanför huset, medans jag raskt låser alla dörrar, stänger alla fönster och släpper ut min vakande jycke.
Nästa gång jag tittar ut har de äntligen åkt, och jag glömmer nästan allt som hänt sista timmen när jag långsamt hittar plats i soffan.
TV-soffan. :)
TV-abonnemanget som vi så länge väntat på. Två veckor utan dumburk gjorde mig mindre upprörd än vad jag först trodde, men det var inte utan känslor som jag återvände till soffan och TVn igår kväll.
Men, jag var ganska oroad över själva installationen. I allafall tills det var klart.
Under förmiddagen hade en minimalt svensktalande man ringt på sambons mobil och hjälpligt deklarerat att han under eftermiddagen skulle komma hem till oss.
Skit, jag var ju ensam idag. Hur sjutton skulle han hitta hit? Killen från Elon fick vi ju hämta sex kilometer härifrån i måndags, och han hade GPS!
Nåväl, jag får försöka vara så tydlig jag kan.
Efter klockan tre ringer min mobil, och någon som jag tror mig uppfatta som "Shemalad Mohammad Elhammad" ber mig vänta kvar i luren.
Jaha? Snart förstår jag varför.
"Hej, jag heter Kjell. Hrm.. Jag skulle visst ta en vägbeskrivning till montören här...eh?"
" Nämen hej Kjell! Jaa, vart kommer han ifrån då?"
"Ja, han är hemma hos mig nu och har nyss satt upp en parabol här, och jag ska försöka hjälpa till här så han kanske kan komma rätt till dig...hrm.."
Jisses, hur i all världen ska detta gå?
Nåväl, det gick ju nästan rätt i allafall, för nästa gång Shemalad Mohammad Elhammad ringer, så står han vid den gamla nedlagda fabriken på andra sidan viken.
Herregud, låter man inte anställda gå svenskakurs när de talar så här illa?
Som tur är verkar han förstå bättre än vad han talar, och fram kommer tillslut en rostig skåpbil med arabmusik dunkande ur bildörrarna.
Det är då jag inser att det är inte bara en illa svensktalande, det är två...
Berättar för Shemalad Mohammad Elhammad medans jag hälsar, att han var "därborta" när han ringde, samtidigt som jag pekar på nedlagda fabriken.
"Då du såg mig?", kraxar han fram. Njee, inte riktigt...
Hunden vår, anser dem vara i all likhet med terrorister, och beter sig så vaktigt och aggressivt att jag är tvungen att stänga in henne i vårt sovrum.
Att hon aldrig har agerat på det sättet tidigare, gör mig ju inte mindre oroad.
Utan att vara i vägen för mycket, men ändå hålla koll på vad som händer, hinner Shemalad Mohammad Elhammed ändock borra sönder ett fönster innan jag hinner ingripa. De går hela tiden runt, pekar på saker, pratar arabiska och skriker åt varann.
Hör hur Cheyenne morrar högt på andra sidan sovrumsdörren, och känner mig faktiskt ganska illa till mods.
Till slut är de äntligen klara, men börjar då bråka om något papper vi ska ha, men inte har fått. Det visar sig sedan att de har pappret själva, och att jag bara ska skriva på.
De sitter länge kvar i bilen utanför huset, medans jag raskt låser alla dörrar, stänger alla fönster och släpper ut min vakande jycke.
Nästa gång jag tittar ut har de äntligen åkt, och jag glömmer nästan allt som hänt sista timmen när jag långsamt hittar plats i soffan.
TV-soffan. :)
onsdag 3 september 2008
Lokal blötkastning
Igår kom svärfar hit med vår gräsklippare.
Tänkte att vi skulle kunna dra några varv idag på förmiddagen, för gräset växer som hrm...ogräs just nu. Fast det har det väl gjort ett tag i och för sig, med tanke på växthuseffekten som rådit den sista månaden.
Vaknade under förmiddagen med solen entrande i glipan på markisen till sovrumsfönstret, och tänkte att det skulle vara guldväder för just gräsklippning.
Men frukost måste man ju inta, och medan jag och sambon i godan ro sitter och trycker dagens första måltid, så öppnar sig plötsligt himmelriket.
Lika fort som det börjat, lika fort slutar det. Och solen tittar åter värmande fram.
Tja, det hinner väl torka.
Lika snart efter den tanken öppnar sig himlen igen, och skyfall råder, tyst det är i husen...
Blir nog ingen gräsklippning idag.
Men eftersom det enligt undersökningen har framkommit att tvätta inte alls är någon förlustaffär så ska jag, efter önskemål från sambon, använda vår nya tvättmaskin idag istället. För vi börjar få ont om rena kläder. Inte för att det gör ont direkt, undrar varför man uttrycker det så?
Men rena kläder är i allafall skönt, så tvätta är något jag ska göra idag! :)
Tänkte att vi skulle kunna dra några varv idag på förmiddagen, för gräset växer som hrm...ogräs just nu. Fast det har det väl gjort ett tag i och för sig, med tanke på växthuseffekten som rådit den sista månaden.
Vaknade under förmiddagen med solen entrande i glipan på markisen till sovrumsfönstret, och tänkte att det skulle vara guldväder för just gräsklippning.
Men frukost måste man ju inta, och medan jag och sambon i godan ro sitter och trycker dagens första måltid, så öppnar sig plötsligt himmelriket.
Lika fort som det börjat, lika fort slutar det. Och solen tittar åter värmande fram.
Tja, det hinner väl torka.
Lika snart efter den tanken öppnar sig himlen igen, och skyfall råder, tyst det är i husen...
Blir nog ingen gräsklippning idag.
Men eftersom det enligt undersökningen har framkommit att tvätta inte alls är någon förlustaffär så ska jag, efter önskemål från sambon, använda vår nya tvättmaskin idag istället. För vi börjar få ont om rena kläder. Inte för att det gör ont direkt, undrar varför man uttrycker det så?
Men rena kläder är i allafall skönt, så tvätta är något jag ska göra idag! :)
måndag 1 september 2008
Bilder på försök
Så här roligt kan det se ut hemma när vovven har fått sig en rolig leksak.
Sen är det inte lika roligt att gå runt och plocka ihop resterna...
Men men, lite motion har väl ingen dött av. Eller?
Mer bilder finns att skåda på http://www.flickr.com/sundinska
Sen är det inte lika roligt att gå runt och plocka ihop resterna...
Men men, lite motion har väl ingen dött av. Eller?
Mer bilder finns att skåda på http://www.flickr.com/sundinska
IQ-befrielse
Att en person som flyttar, flyttar med sin post och sin telefon hör ju till det normala.
I vårt fall har vi gjort det efter alla konstens regler, men vad gör det, när kvinnan till rötägg som bodde här före oss - inte har gjort det!
Vi får fortfarande hennes post i vår brevlåda. Allt ifrån räkningar, reklam, inkasso och annat dyl.
När vi i morse skulle koppla in telefonen för att se om allt fungerade, så fick vi normalton i luren. Bra! Nu kan vi snart surfa på det vanliga abonnemanget.
Men när vi skulle prova att ringa från mobiltelefon och hem, så sa en röst att vårt nummer inte existerade. Märkligt.
Provade då att ringa från hemtelefonen till min mobil.
Vilket nummer visas? Jo, hennes nummer! Hon som flyttade ut för en månad sedan!
När vi ringer Telia för att uppmärksamma dem på problemet, så kommer ytterligare ett slag i fejjan. Telia kan inte göra något, för den tidigare hyresgästen hade en annan operatör.
Ringer därför upp den operatören, som i sin tur talar om att det kommer att ta ca två veckor för dem att flytta telefonen.
Varför? Jo, för att den före detta hyresgästen inte har beställt flytt av telefon för än det datumet. Vem fasen flyttar sin telefon en och en halv månad efter att man har flyttat?!
Så nu sitter vi här, ingen hemtele, inget bredband.
Och ja, visst skulle vi kunna vara döjäkliga och både ringa och surfa på hennes nummer under den här tiden.
Men hederliga och rättfärdiga(?) som vi båda är, så känns det inte riktigt bra att göra så. Vi har försökt ringa till människan på ett mobilnummer men får inte tag i henne. Så ni som försöker ringa på hemnumret - ni får vänta ett tag till.
I vårt fall har vi gjort det efter alla konstens regler, men vad gör det, när kvinnan till rötägg som bodde här före oss - inte har gjort det!
Vi får fortfarande hennes post i vår brevlåda. Allt ifrån räkningar, reklam, inkasso och annat dyl.
När vi i morse skulle koppla in telefonen för att se om allt fungerade, så fick vi normalton i luren. Bra! Nu kan vi snart surfa på det vanliga abonnemanget.
Men när vi skulle prova att ringa från mobiltelefon och hem, så sa en röst att vårt nummer inte existerade. Märkligt.
Provade då att ringa från hemtelefonen till min mobil.
Vilket nummer visas? Jo, hennes nummer! Hon som flyttade ut för en månad sedan!
När vi ringer Telia för att uppmärksamma dem på problemet, så kommer ytterligare ett slag i fejjan. Telia kan inte göra något, för den tidigare hyresgästen hade en annan operatör.
Ringer därför upp den operatören, som i sin tur talar om att det kommer att ta ca två veckor för dem att flytta telefonen.
Varför? Jo, för att den före detta hyresgästen inte har beställt flytt av telefon för än det datumet. Vem fasen flyttar sin telefon en och en halv månad efter att man har flyttat?!
Så nu sitter vi här, ingen hemtele, inget bredband.
Och ja, visst skulle vi kunna vara döjäkliga och både ringa och surfa på hennes nummer under den här tiden.
Men hederliga och rättfärdiga(?) som vi båda är, så känns det inte riktigt bra att göra så. Vi har försökt ringa till människan på ett mobilnummer men får inte tag i henne. Så ni som försöker ringa på hemnumret - ni får vänta ett tag till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)