söndag 6 oktober 2013

Skit, skit, skit...

Det är riktigt jobbigt nu. Det är inte så jobbigt att träffa eller se andra gravida eller mammor för tillfället, det är snarare väntan och känslan av att inget händer och att jag inte kan göra något åt det som är otroligt jobbig.

På fertilitetskliniken var de i allafall så snälla att de valde att skicka iväg oss båda på lite blodprover i brist på bättre, medan vi väntar på det där andra. Men sambons blodvärden var allt annat än bra, han hade nästan diabetes och alla värden var jättedåliga! :o
Efter att ha väntat på att få svar på mina, så ringde jag tillslut och fick då bara meddelandet att vi kommer att bli kallade till läkare som ska "diskutera hur vi ska gå tillväga" och även då ge svar på mina blodprov. Jag fick alltså inte veta och det gör mig skitorolig!
Är det så illa på oss båda att vi måste kallas dit, sitta ned, hålla varann i händerna och få skitbesked?

Jag vill ju inte tro det, men det är så det känns.
Sambon måste gå ned minst 20 kg i vikt, helst ganska snabbt, och lägga om sina kostvanor helt och jag, vad gör då jag?
Jag som ätit LCHF i 3,5 år och skött allt exemplarisk och gått ned över 30 kg, vad gör då jag?
I en stor depp-period med skitblodprover, skitväntan, skitoro och annan skit...då släppte alla hämningar och jag åt upp nästan alla kakor och bullar jag kunde hitta här hemma. Och jag grät under hela tiden.
Grät för att jag inte är mamma, grät för att jag inte kan bli gravid, grät för att jag var orolig, grät för att jag åt socker, grät för att jag svek mig själv, grät för ALLT.

Sen grät jag igen när jag vägde mig två dagar senare.
Och jag är fortfarande chockad över mitt eget beteende.

2 kommentarer:

  1. Usch vilken jobbig sits!! Ibland hjälper det (åtminstone mig) att gråta ut rejält, vara arg på världen och knöla i mig allt det där jag inte borde äta. Jag tycker att det måste få vara OK att ge sig hän åt sorgen - iaf ibland.

    kram JVJK

    SvaraRadera
  2. Ibland måste man få ur sig sin rädsla och ilska och allt jävelskap och då tycker jag nog att du kan förlåta dig själv för att du satt i dig lite kakor och gråt. Lindrigt tycker jag. Du kunde ju tagit till knark och sprit och röka och annat skit så var du nöjd med att du bara åt kakor. Du är bra du är bäst oroa dig inte.!!!!!!!

    SvaraRadera