Jag är ju ett sommarbarn. Född i Juli.
Jag älskar värme, solsken, fruktiga och blommiga dofter, bada i sjön och somna i hettan.
Men som tur är så kan man älska så mycket här i livet.
När de flesta mår dåligt över kylan och den kommande vintern, så vaknar jag på morgonen, tittar ut och ser det ni ser på bilden ovan. Och jag blir så lycklig!
Jag förstår egentligen inte varför jag, sommarbarnet, upplever en sådan eufori av frost och kyla?
När det egentligen bara är en massa elände när den där kylan kommer, såsom bära ved vareviga dag, elda dygnet runt, skotta snö, vara orolig att färdtjänsten ska köra av vägen i halkan i skogen, packa på sig Michelingubbe-kläder varje dag och ändå frysa.
Nu gör ju inte jag så mycket av arbetet i det ovanstående, jag erkänner smått generad... Men ändå, jag borde ju egentligen avsky vintern!
Det enda jag kan komma på som gör att jag älskar, njuter och drömmer mig bort i längtans land där evigheten aldrig tar slut och där alla förhoppningar alltid uppfylls, det är att med vintern...kommer Julen. :)
