Köksglädje

I vintras vann jag en tävling på Facebook och fick välja en valfri produkt ifrån SyMaggan!
Jag valde den här fina spishandduken och idag kom den äntligen upp på sin plats och sprider lite glädje i köket.

Gå gärna in på deras sida och titta, för de har massor med fint för både hemmet, barn och djur. Kanske ni hittar något fint till er med? :)

Köksgardin för billig peng

En kompis kom hem häromdagen och vi satt och pratade bort ett par timmar över några koppar.
Jag hade precis börjat kämpa med arr byta ut julgardinerna emot ljusare, "vårigare" varianter i fönstren och gnällde lite över att jag fortfarande inte, efter 2,5 år i huset, hade hittat någon passande gardin till köksfönstret.
Hon berättade att hon hade lite tyg hemma, om jag ville så kunde hon sy upp en kappa?

Ja tack. Varför inte?

Idag kom hon, med vad jag trodde skulle vara en hemsydd gardinkappa, men som istället visade sig vara en sprillans ny hissgardin i jättefint tyg, helt klart passande ett kök.
Hon hade själv beställt hem den i höstas, men tyckte inte att den passade hemma hos henne alls. Och eftersom returfrakten var så dyr så tänkte hon att dottern kanske var intresserad.
Tur för mig, så ville inte dottern ha den, så nu hänger det äntligen en fin gardin i mitt köksfönster, helt ny, för nästan inga pengar alls. :)

TACK!

 Bild lånad ifrån Jotex.se

Frist

Jag skulle ha blivit med tre katter idag, istället för fyra.
Men någon eller något ville annorlunda!

När jag pratade med veterinären på förmiddagen och vi bestämde tid till eftermiddagen, så frågade hon varför jag skulle ta bort min katt.
Och jag svarade sorgset att det var för att jag inte hade råd med vare sig operation eller livstidsmedicinering och att det var det sista jag kunde göra för att hon inte skulle lida.
Hon frågade då om jag inte visste att det fanns ett helt nytt foder, specifikt just för min katts sjukdom(?).

Och där tog dagen sin vändning ifrån sorg och tårar och väldigt tungt, till något som kanske kunde bli bra.
Det nya fodret är dyrt och om det går bra, så behöver hon äta det resten av livet.
Men tänk om det funkar?
Vad är de där extra kronorna varje månad, emot 24 timmar oklanderlig kärlek?

Mysan är bara 14,5 år och det är ingen ålder på en katt.
Tänk om det här nya fodret fungerar och hon får 5 år till? Om jag får fem år till?
Det var ingen tvekan, vi gör ett försök och håller tummarna!

Winter is coming

Jag är ju ett sommarbarn. Född i Juli.
Jag älskar värme, solsken, fruktiga och blommiga dofter, bada i sjön och somna i hettan.

Men som tur är så kan man älska så mycket här i livet.

När de flesta mår dåligt över kylan och den kommande vintern, så vaknar jag på morgonen, tittar ut och ser det ni ser på bilden ovan. Och jag blir så lycklig!

Jag förstår egentligen inte varför jag, sommarbarnet, upplever en sådan eufori av frost och kyla?
När det egentligen bara är en massa elände när den där kylan kommer, såsom bära ved vareviga dag, elda dygnet runt, skotta snö, vara orolig att färdtjänsten ska köra av vägen i halkan i skogen, packa på sig Michelingubbe-kläder varje dag och ändå frysa.

Nu gör ju inte jag så mycket av arbetet i det ovanstående, jag erkänner smått generad... Men ändå, jag borde ju egentligen avsky vintern!

Det enda jag kan komma på som gör att jag älskar, njuter och drömmer mig bort i längtans land där evigheten aldrig tar slut och där alla förhoppningar alltid uppfylls, det är att med vintern...kommer Julen. :)

Söndagens hjälte:

Denna veckas hjältinna, vid namn "Sissi", var betydligt gladare i verkligheten än vad hon ser ut att vara på bilden! 

Tack kära du!

Varm i hjärtat

När jag slog upp datorn under eftermiddagen, efter att ha legat som allmän sjukling på sofflocket hela dagen, så blev jag väldigt och innerligt varm om hjärtat.
För det första som jag ser på skärmen är den här bilden i stort format:

Dejten hade lånat datorn innan han åkte på morgonen. :)
En bild säger mer än tusen ord, eller vad är det man brukar säga..?

Ingen är gladare än jag...

Det blev inget av med läkarbesök idag.
En timme innan min taxi skulle plocka upp mig, ringer det ifrån avdelningen på sjukhuset.
Gynekologen jag ska träffa är sjuk, så mitt besök blir framflyttat.

Haha, ingen kunde bli gladare än jag!
Jag vaknade med en helt sanslös huvudvärk, garanterat pga spänningar inför det där besöket. Så mycket sömn vart det inte heller, av samma anledning.
Så när jag fick det där samtalet i ottan, så ville jag nästan grina av lycka. Huvudvärken släppte ganska så snart därefter också.

Dock var nog sköterskan lite trött, för efter att hon berättat att läkaren var sjuk och gett mig en ny tid, så informerade hon sedan sakligt om att det skulle komma en räkning på 250:- för uteblivet besök.

"Jag hoppas att ni skickar den till läkaren då.", svarade jag lika sakligt.

Det tog henne ett bra tag till innan hon fattade poängen och kom på att, just det, det var ju hon som hade ringt till mig. Och hon som hade bokat om besöket för att läkaren var sjuk.
Jag skulle förvisso utebli ifrån besöket, men inte på eget bevåg.
Jag hoppas att hon gick och drack sig en redigt stor och stark...kaffe efter vårt samtal.

Så nu blir det fortsatt utredning i Mars istället.
Är glad att jag slapp idag, men faktum kvarstår.
Jag ska fortfarande iväg och träffa gynekologen så småningom. :/

Wow..!

Det är inte ofta jag imponeras av mig själv - aldrig för att vara exakt.
Men igår kväll, ojoj, jag var ju riktigt bra..! :D

Fick naturligtvis positiv feedback och åter igen, veta att jag har en väldigt bra och varm energi.
"Naturbegåvning!"
Jätteroligt att höra och dessutom känna, för det gjorde jag verkligen den här gången.

Den vänliga kvinnan som var underbart snäll och körde mig hem, eftersom kvällen drog över tiden och min taxi väntade förgäves, sa dessutom att jag hade det härligaste skrattet hon någonsin hört.
Och det gjorde mig precis lika glad som allt annat! :)

Årets julklappar

Jag fick mycket trevligt besök på Julaftonskvällen och stortrivdes i sällskapet. Tack Tomten!
Julklappsdelningen idag på Juldagen hos storebror, med glada brorsbarn och en relativt lugn mor, var också positivt.
Och årets julklappar var definitivt av det bättre slaget. Tack igen Tomten! ;)

Summa summarum:
Jag var lite orolig över Julen i år, men jag måste säga att den artade sig väldigt väl med tanke på hur illa jag befarade att den skulle bli.

Årets julklappar:

Hundlek

Tequila & Bruno - the flying dog! :), a photo by Sundinska on Flickr.

Idag kom en kompis ifrån den "gamla", goda stalltiden på besök med sin irländska setter!
Är så roligt att det finns någon som hör av sig spontant ibland och faktiskt hälsar på.

Det är inte så lätt för mig att åka iväg själv och den här sommaren har jag både haft sjukhus-ledigt och ganska så bra i övrigt också, med några undantag förstås. Så jag har orkat ganska så bra med andra ord och då blir det gärna långtråkigt när man inte kan underhålla sig själv...

Men idag kom då äntligen lite underhållning, lite "töl" och inte nog med att jag själv fick vädra mina instängda hjärnceller, även hundarna fick besök! :)

När den kreativa tänker

Det är egentligen helt otroligt hur en sådan liten sak kan bli så stor.
I onsdags hade jag - igen! - besöksrekord på min blogg.
Väldigt många tycker tydligen att onsdagens ordspråk på just min blogg är något väldigt intressant. Jag trodde ju inte att det var ordspråken som drog först, för trots alla besök så är det sällan jag får kommentarer på min blogg och då kan det vara svårt att veta vad folk tycker.
Men om jag tittar tillbaka i historiken, så är just onsdagar väldigt välbesökta sedan en tid tillbaka.
Häromdagen hittade jag även ett av mina egna uttryck, mitt "ordspråk" på en annan blogg, med order om att alltid gå in och läsa "Onsdag och ordspråk" hos Sundinska!

Mitt varmaste tack för den riktningen!

Så vad händer då i en Sundinskas huvud när den får sådan här information?
Hon blir glad förstås och tycker att det är väldigt roligt.
Sedan kopplar den kreativa hjärnan in och tänker att "om man kan köra ordspråk på en onsdag, ja, då kanske man kan använda de andra dagarna i veckan till något också..?"

Det blir ju inte så många skrivna inlägg ifrån mig, iallafall inte så ofta. Det beror på att mina händer helt enkelt inte orkar.
Det är också därför det blir mycket bilder till och från, för jag vill inte att bloggen bara ska falna heller.
Men med "Onsdag och ordspråk" i ett sådant populärt bruk, så kanske jag kan ta hjälp till att orka med att fylla bloggen mer än en-två dagar i veckan med något mer, något intressant, något man kan ta till sig eller något man kan skratta åt?

Håll ögonen öppna, för ibland så bara händer det ju... :)

Att inte sluta hoppas

Igår var jag på ett möte med reumatologen och sjukgymnasten.
Jag hade mycket frågor gällande min framtid, min sjukdom, mina möjligheter.
De satt vänligt i 1,5 timme och besvarade alla mina frågor på bästa sätt och jag gick därifrån med lite mod i hjärtat. Ett mod som jag inte känt att jag har haft på väldigt länge.

Jag kan. Jag kan faktiskt.
Jag får bara hitta andra lösningar, stå ut med lite mer, bita ihop dubbelt så ofta och kämpa som 100 människor för min sak.
Men jag kan, om jag bara ger mig fasen på det.

Jag kommer aldrig att bli frisk, men jag kan välja att leva mitt liv som en lyckligt sjuk.
Jag kan välja att leva, istället för att bara låta hjärnan grusas igen av sorger, smärta och elände.
Sorg, smärta och elände kommer inte att försvinna, men jag kan välja att leva igenom det.

Detta möte gav mig hopp.
En vacker dag är det min tur, mitt liv är inte slut. Jag kommer en dag, jag också.
För att jag kan. Jag kan faktiskt.
Och nu ska jag bara få in det i huvudet på min ensidiga sambo också, för han verkar tro att jag är färdig för graven både en och två gånger om...