Väntan, längtan, drömmar...

Igår var det Fars Dag.
Vi låg i sängen och småpratade bort morgonen. Sambon som i vanliga fall inte är någon öppen bok, fick ur sig både ett och annat och jag tror att det gjorde gott. Han fick loss några stenar från sitt ok och jag fick äntligen känna lite mer än den där vanliga "vardagstilliten".

Det är mycket väntan, längtan och drömmar.
Vi pratar ofta om barn och framtiden. Eller pratade ska jag kanske skriva, för innan gårdagen har det varit ganska så tyst en tid. Vi går liksom lite på tå och väntar på att fertilitetskliniken ska trycka på en magisk knapp och plötsligt göra oss till föräldrar.
Kanske vi kan gå till posten och få ett glittrigt paket som vår lilla nyfödda ligger och jollrar i?
Kanske kommer Schenker hit lagom till jul och levererar en gullunge?
Eller så kommer självaste Tomten ned genom skorstenen natten till Julafton och lägger en liten krabat under julgranen, som vi sedan finner under stor lycka, medan snön faller utanför fönstren?!

Igår var det Fars Dag.
Jag vågade mig för första gången på att delge tanken till sambon att "förhoppningsvis kanske vi får fira dig på Fars Dag nästa år?"
Han mötte länge min blick innan han öppnade upp och slutligen svarade på min tanke.
"Så tänkte jag redan förra året."

Hjärtsnurp och tårar.
Så fortsatte Fars Dag och vi väntar, längtar och drömmer vidare.

Det skulle vara intressant

Min sambo pratar i sömnen.
Ibland går han i sömnen, leker i sömnen och är allmänt okontrollerbar i sömnen. Oftast så är det roligt att se och lyssna på vad han ställer till med.
Ibland vaknar man och tycker att det är lite otäckt. Mest är jag rädd för att han ska klättra ut genom något fönster eller på något annat sätt skada sig.
Än så länge lever han och mår gott(hoppas jag).

Jag ska poängtera att dessa sömn-eskapader inte artar sig jämt. Men när de väl gör det, så brukar det vara något utöver det ovanliga.
I natt låg jag i över en timme bredvid en konstant snurrande kropp som skrek "Botten å skräp!" så det vibrerade i fönsterglasen. Emellanåt låg han helt stilla och skrek "Gul å blå!" istället.
Jag har lärt mig att man inte ska väcka folk som drömmer eller går i sömnen - såvida de INTE är på väg att göra illa sig själva eller någon annan vill säga.

Så när sambon har sina nätter i rampljuset så är det mest att ligga och lyssna.
Och titta.
Och tänka att man faktiskt får se hela showen gratis, liggande i sin egen varma och sköna säng. Det kan ju nästan inte bli bättre.
Men nog skulle det vara intressant att verkligen få veta vad som pågår inne i den där hjärnan när han sover!