Värmen är på väg att skjuta i höjden igen, efter en vecka med lite lägre temperaturer.
Värme är skönt, jag klagar inte.
Men alla bromsar och stickinsekter som surrar runt i miljontals och är allmänt galna, de skulle jag gärna vara utan.
Förra veckan fick vi första lasset ved och veden ligger på sambons ansvar här hemma.
Om det bara hade varit varmt, så hade veden varit staplad för längesen, men pga alla bitande flygfän så ligger den kvar där än.
Trots det mästerliga medlet ifrån Sjö & Hav som vi alltid använder, så är det några jäklar som vill ta sig en smakbit ändå.
Sambon jobbade ihärdigt i åtminstone en timme i +26 grader, men sedan var han uppäten och arg.
Så veden ligger på vila ute på gården. Och snart kommer det mer. Och varmare blir det.
Men vi klagar inte.
Jag samlar som vanligt vatten i fötterna och lite även i händerna nu när det är så varmt. Jag gör det varje år, men kanske lite mer än vanligt denna sommar.
Stödstrumpor är poängen, oh, så svalt och skönt! Eller nej, det är det ju inte.
Men jag klagar inte! För använder jag dem, så lyckas jag allt som oftast få på mig skorna om vi behagar åka någonstans.
Att det gör jäkligt ont och att fötterna ser ut som stoppade julskinkor, det är smällen jag får ta.
Om allt annat går åt fanders, så har jag ju faktiskt ett par rejäla foppatofflor som faktiskt passar. Det är alltså inte helt synd om mig.
Så jag klagar inte.
Klockan är strax före 09.00 och temperaturen på mätaren i köket lyder:
IN: 25,6
OUT: 32,7
Jag sitter nere i gubbhörnan i korsdrag med stödstrumporna på. Hundarna flåsar i kapp på golvet.
Sambon sitter i korsdrag uppe och hävdar att bromsarna försöker ta sig in genom myggnätet.
Det ligger en stor vedhög ute på gården.
Gräsmattan behövde klippas för ett par dagar sedan.
Kaffet smakar inte så bra i värmen.
Det är lördag och jag har absolut inget att göra (...........).
Men jag klagar inte!
Visar inlägg med etikett Helg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helg. Visa alla inlägg
lördag 19 juli 2014
lördag 19 april 2014
söndag 2 februari 2014
Otäckt
För första gången i vuxen ålder har jag gråtit av/efter en mardröm.
Det värsta var väl att det inte hade behövt vara en mardröm, det hade kunnat vara i verkligheten.
Var väl också därför känslorna svallade och tårarna började rinna.
Överhuvudtaget var det en dålig gårdagskväll och natt och känner mig tömd och...ja? Tömd och oklädsamt trött kanske.
Jag är dock glad att Ellen Benediktson gick direkt till final i gårdagens första Melodifestival-deltävling. Enda bra låten! Och okänd artist, det är också roligt.
Resten av dagen ska jag nu försöka vila och inte tänka alltför mycket på drömmen i natt. Jag hoppas kunna vila mig i form för kvällens aktivitet, utan mer dåliga upplevelser.
Hoppas att ni därute har en trevlig helg i allafall!
Det värsta var väl att det inte hade behövt vara en mardröm, det hade kunnat vara i verkligheten.
Var väl också därför känslorna svallade och tårarna började rinna.
Överhuvudtaget var det en dålig gårdagskväll och natt och känner mig tömd och...ja? Tömd och oklädsamt trött kanske.
Jag är dock glad att Ellen Benediktson gick direkt till final i gårdagens första Melodifestival-deltävling. Enda bra låten! Och okänd artist, det är också roligt.
Resten av dagen ska jag nu försöka vila och inte tänka alltför mycket på drömmen i natt. Jag hoppas kunna vila mig i form för kvällens aktivitet, utan mer dåliga upplevelser.
Hoppas att ni därute har en trevlig helg i allafall!
måndag 19 augusti 2013
Bra trots allt
Vilken mysig lördag det blev till slut!
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)
Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.
Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.
På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.
Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.
Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.
Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)
Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.
Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.
* * * * *
På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.
Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.
Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.
Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...
onsdag 6 mars 2013
Lite rörigt
Så har det nästan gått en vecka igen...
Jag sitter med en ny dator sen helgen och hjälp säger jag bara!
Jag som trodde att jag skulle bli som ett barn på julafton. Icke!
Min sju år gamla PC med Windows 4(eller något sånt) och jag, vi var liksom väldigt kompatibla och på samma nivå. Jag insåg väldigt snabbt att PC år 2013 och Windows 8 chockade mig intellektuellt och sparkade ut mig som en illaluktande fis i rymden...
Istället för att surfa bort helgen, satt jag framför TV:n och surade och vägrade ens starta datorn. Och då hade jag ändock fått hjälp med det mest väsentliga utav exet/dataproffset.
Nåväl, allt behöver ju lite tid ibland och jag får väl säga att den inte är så tokig trots allt. Det här med upplyst tangentbord är ju suveränt, då jag gärna sitter och surfar i nattsvarta mörkret.
Det är väl Windows 8 som suger, förstår inte varför jag ska ha en massa appar i datorn?? Med risk för att låta som en kärring, men det räcker väl att ha dem på mobiltelefonen?
Sambon och jag träffas inte alltför ofta, jag är fortfarande husänka och han är fortfarande djur- och husvakt.
I går tog vi dock tillfället i akt att åka in till badhuset och bekanta oss med nya "upplevelsebadet" på hemorten. Om datorn var en spark i rumpen, så var plaskandet i varmt vatten en succé!
Både jag och mannen njöt och hade roligt. Antar att vi båda sov som klubbade sälar hela natten lång på varsitt håll med.
Jösses vad trött man blir av att bada!
Idag ska jag försöka komma iväg med en låda till en insamling för en sexbarnsfamilj vars hus brann ned till grunden före helgen.
Jag har samlat ihop gardiner, sängkläder, en matberedare, ett våffeljärn, ett smörgåsjärn, sällskapsspel, några väskor och lite annat smått och gott.
Barnkläder har jag tyvärr inga att bidra med och föräldrarna i familjen drog betydligt mindre storlekar än både mig och sambon.
Kläder på kroppen och tak över huvudet är ju självklart viktigast, men jag tror inte att man fattar vad mycket det är man förlorar när allt försvinner.
Så därför tar jag med lite husgeråd och sånt som de förhoppningsvis vill använda och har nytta utav tills de kan köpa nya grejer så småningom.
Det känns futtigt det där i min låda, de kanske inte vill ha det alls. Men det är vad jag kan bidra med och har man möjlighet att hjälpa till, så tycker jag att man ska göra det.
Jag sitter med en ny dator sen helgen och hjälp säger jag bara!
Jag som trodde att jag skulle bli som ett barn på julafton. Icke!
Min sju år gamla PC med Windows 4(eller något sånt) och jag, vi var liksom väldigt kompatibla och på samma nivå. Jag insåg väldigt snabbt att PC år 2013 och Windows 8 chockade mig intellektuellt och sparkade ut mig som en illaluktande fis i rymden...
Istället för att surfa bort helgen, satt jag framför TV:n och surade och vägrade ens starta datorn. Och då hade jag ändock fått hjälp med det mest väsentliga utav exet/dataproffset.
Nåväl, allt behöver ju lite tid ibland och jag får väl säga att den inte är så tokig trots allt. Det här med upplyst tangentbord är ju suveränt, då jag gärna sitter och surfar i nattsvarta mörkret.
Det är väl Windows 8 som suger, förstår inte varför jag ska ha en massa appar i datorn?? Med risk för att låta som en kärring, men det räcker väl att ha dem på mobiltelefonen?
Sambon och jag träffas inte alltför ofta, jag är fortfarande husänka och han är fortfarande djur- och husvakt.
I går tog vi dock tillfället i akt att åka in till badhuset och bekanta oss med nya "upplevelsebadet" på hemorten. Om datorn var en spark i rumpen, så var plaskandet i varmt vatten en succé!
Både jag och mannen njöt och hade roligt. Antar att vi båda sov som klubbade sälar hela natten lång på varsitt håll med.
Jösses vad trött man blir av att bada!
Idag ska jag försöka komma iväg med en låda till en insamling för en sexbarnsfamilj vars hus brann ned till grunden före helgen.
Jag har samlat ihop gardiner, sängkläder, en matberedare, ett våffeljärn, ett smörgåsjärn, sällskapsspel, några väskor och lite annat smått och gott.
Barnkläder har jag tyvärr inga att bidra med och föräldrarna i familjen drog betydligt mindre storlekar än både mig och sambon.
Kläder på kroppen och tak över huvudet är ju självklart viktigast, men jag tror inte att man fattar vad mycket det är man förlorar när allt försvinner.
Så därför tar jag med lite husgeråd och sånt som de förhoppningsvis vill använda och har nytta utav tills de kan köpa nya grejer så småningom.
Det känns futtigt det där i min låda, de kanske inte vill ha det alls. Men det är vad jag kan bidra med och har man möjlighet att hjälpa till, så tycker jag att man ska göra det.
lördag 3 november 2012
lördag 13 oktober 2012
Rolig helg!
Jag hittade in på den här bloggen igår kväll och sedan dess har jag skrattat mig sönder och samman.
Det börjar åtminstone roligt den här helgen! :)
Det börjar åtminstone roligt den här helgen! :)
tisdag 29 maj 2012
Dagarna rusar
Så kom och gick helgen.
I lördags följde jag med och blev bjuden på gott grillat hemma hos dejtens mamma och styvfar och senare samma kväll såg vi Loreen vinna Eurovision Song Contest för Sveriges räkning. Grattis Loreen!
Söndag var lagom, varm, loj och skön. FFH i all ära, men jag tror att den börjar tröttna lite på mig faktiskt. Jag grillade en köttbit på kvällen och tittade på film.
På måndagen kom dejten ut på kvällen och vi grillade igen. Det är liksom den tiden, det vädret nu. Och grillat är så gott!
Idag är det tisdag.
Dejten följde med mig till pappas grav för vattning, men väl där var blommorna som jag planterade för mindre än 2 veckor sedan nästintill döda av värmen som varit. Typiskt! :(
Vi vattnade gravarna, gick in i lokala bykyrkan och tittade på sköldar, innan vi besökte nyöppnade byaffären på hemvägen. Och hem kom vi - och grillade för fjärde dagen i rad!
Imorgon är det onsdag och läkarbesök och provtagning.
Jag inser att dagarna fullkomligen rusar och att det snart är helg igen.
Just den här veckan hoppas jag på bra dagar, gott om tid och tur. Flyt! För på lördag ska jag ha fest för stallfolket här hemma på altanen och jag behöver planera mer, handla mer, göra mer och städa!
Den här veckan behöver jag ha, så jag hoppas att jag får den.
Jag hoppas, önskar och ber om att jag får ha den.
I lördags följde jag med och blev bjuden på gott grillat hemma hos dejtens mamma och styvfar och senare samma kväll såg vi Loreen vinna Eurovision Song Contest för Sveriges räkning. Grattis Loreen!
Söndag var lagom, varm, loj och skön. FFH i all ära, men jag tror att den börjar tröttna lite på mig faktiskt. Jag grillade en köttbit på kvällen och tittade på film.
På måndagen kom dejten ut på kvällen och vi grillade igen. Det är liksom den tiden, det vädret nu. Och grillat är så gott!
Idag är det tisdag.
Dejten följde med mig till pappas grav för vattning, men väl där var blommorna som jag planterade för mindre än 2 veckor sedan nästintill döda av värmen som varit. Typiskt! :(
Vi vattnade gravarna, gick in i lokala bykyrkan och tittade på sköldar, innan vi besökte nyöppnade byaffären på hemvägen. Och hem kom vi - och grillade för fjärde dagen i rad!
Imorgon är det onsdag och läkarbesök och provtagning.
Jag inser att dagarna fullkomligen rusar och att det snart är helg igen.
Just den här veckan hoppas jag på bra dagar, gott om tid och tur. Flyt! För på lördag ska jag ha fest för stallfolket här hemma på altanen och jag behöver planera mer, handla mer, göra mer och städa!
Den här veckan behöver jag ha, så jag hoppas att jag får den.
Jag hoppas, önskar och ber om att jag får ha den.
lördag 5 maj 2012
Igen och igen
Så var det helg. Igen.
Tycker bara att det är helg hela tiden.
Kanske för att det är då alla andra pustar ut, suckar förnöjt, dricker öl eller vin på balkongen i underbart väder och njuter av lite välförtjänt ledighet.
Jag har också saker inplanerade på veckorna, men det blir ändå att dagarna rullas ihop och det enda jag minns är helgerna, för då är alla andra så glada och nöjda och för mig är det...ungefär som alla andra dagar.
Helgerna känns som längst och ofta längtar jag till kommande veckan istället för fredag till söndag.
Jag klagar inte. Jag bara berättar. Skriver av mig.
För att jag tänker på det och för att det är ännu en lång, dryg och tråkig helg.
Tycker bara att det är helg hela tiden.
Kanske för att det är då alla andra pustar ut, suckar förnöjt, dricker öl eller vin på balkongen i underbart väder och njuter av lite välförtjänt ledighet.
Jag har också saker inplanerade på veckorna, men det blir ändå att dagarna rullas ihop och det enda jag minns är helgerna, för då är alla andra så glada och nöjda och för mig är det...ungefär som alla andra dagar.
Helgerna känns som längst och ofta längtar jag till kommande veckan istället för fredag till söndag.
Jag klagar inte. Jag bara berättar. Skriver av mig.
För att jag tänker på det och för att det är ännu en lång, dryg och tråkig helg.
måndag 30 april 2012
söndag 29 april 2012
Imorgon sjunger vi in våren
Längtan till landet (Vintern rasat ut)
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommar'n här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse.
Se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.
Sköna maj
Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj,
välkommen våra lekars vän! Känslans gudaflamma,
väcktes vid din ljusning. Jord och skyar stamma,
kärlek och förtjusning. Sorgen flyr för våren, glädje ler ur tåren.
Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen! Sköna maj,
välkommen våra lekars vän!
Känslans gudaflamma, väcktes vid din ljusning.
Hör! Med tacksam tunga, tusen fåglar sjunga. Liksom vi, liksom vi... Välkommen, sköna maj!
Välkommen, sköna maj!
Nu grönskar det
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd,
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål, till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din!
Långt bort från stadens gråa hus,
vi glatt vår kosa styr.
Och följer vägens vita band,
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se,
på livets rikedom.
Som gror och sjuder överallt,
där våren går i blom!
Vårvindar friska
Vårvindar friska
Leka och viska
Lunderna kring, likt älskande par
Strömmarna ila
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far
Klappa, mitt hjärta, klaga! - O, hör
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal
Hjärtat vill brista
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst
Avskedets plåga
Ögonens låga
Mun emot mun vid klappande bröst
Fjälldalen stod i blomstrande skrud
Trasten slog drill på drill för sin brud
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Suckande, berg och dal
Majsång
O, hur härligt majsol ler,
O, hur härligt majsol ler!
I de blåa höjder sjungas vårens fröjder,
och sin doft var blomma ger.
O, hur härligt majsol ler,
O, hur härligt majsol ler,
O, hur härligt majsol ler!
Vårsång
Glad, såsom fågeln i morgonstunden,
hälsar jag våren i friska natur'n.
Lärkan mig ropar och trasten i lunden,
ärlan på åkern och orren i fur'n.
Se, hur de silvrade bäckarna små
hoppa och slå, hoppa och slå.
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
av liv och av dans, av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!
Uti vårsolens glans!
söndag 15 april 2012
Jag är inte så modig längre
Skäms på mig som bara sitter på röven och inte bryr sig längre!
Jag vet att jag också har del i att jag satt hemma igår, det behöver absolut ingen tala om för mig.
Men jag är också annorlunda. Även om jag har stannat i livet, där andra har fortsatt framåt, så är jag förändrad.
Men inte till det bättre.
Minns ni hur jag var?
Jag var glad, högljudd, jag skrattade, sjöng, tjöt och härjade och jag älskade att dansa.
Jag älskade livet, människan, musiken, vinet, festen och skratten. Jag bjöd mer än gärna på, och in mig själv (helt utan samvete enligt de flesta) och var tillgänglig i vått, torrt och oavsett pengar på kontot eller småkrämpor. Det fanns inga hinder och det enda som kunde ge solk i bägaren var om den alkoholbrusiga drycken tog slut.
Men idag så är jag så här.
Jag har väldigt dåligt självförtroende.
Jag tror på fullaste allvar att jag inte bidrar med något på några sätt och vis och jag känner mig i vägen och överflödig.
Jag tycker att det är pinsamt att besöka folk när jag är så stel och klumpig och hela tiden är jag sjukt rädd och orolig över att jag ska tappa något, ha sönder något, fläcka något eller säga eller göra något dumt.
Jag är livrädd för att uppta någons tid, speciellt när jag vet att de flesta jobbar, har barn, har familj, har annat. Väldigt ofta så känns det som att jag bara är i vägen. Det är kanske inte så, men jag med min dåliga självkänsla känner det som så.
Jag är hemskt orolig över att ni ska känna er utnyttjade om jag i samband med tex en fika, ber om hjälp med att åka och handla, bära in lite ved eller något annat som jag faktiskt har jätteproblem med att få till på egen hand. (detta har jag även fått bekräftat av två personer som kände sig just utnyttjade, så det är inte taget ur luften eller en känsla.)
Jag är rädd för mötet, för att ni ska bli besvikna på hur jag är idag. Och jag är rädd för att ni inte tycker om mig längre.
Skaffa hjälp för fasen då, om det är så jäkla jobbigt! -tänker ni nu.
Och jag kan berätta att jag redan har skaffat den och kontinuerligt går hos någon och pratar och försöker träna upp mig igen.
Jag ringer sällan, men jag försöker i möjligaste mån ta kontakt på mail, Facebook och sms.
Men det är svårt, jättesvårt.
Men jag försöker.
Tills dess att saker och ting går enklare för mig, så ber jag om lite hjälp på traven.
Samtidigt som jag har full förståelse för om ni inte har någon lust längre.
Jag vet att jag också har del i att jag satt hemma igår, det behöver absolut ingen tala om för mig.
Men jag är också annorlunda. Även om jag har stannat i livet, där andra har fortsatt framåt, så är jag förändrad.
Men inte till det bättre.
Minns ni hur jag var?
Jag var glad, högljudd, jag skrattade, sjöng, tjöt och härjade och jag älskade att dansa.
Jag älskade livet, människan, musiken, vinet, festen och skratten. Jag bjöd mer än gärna på, och in mig själv (helt utan samvete enligt de flesta) och var tillgänglig i vått, torrt och oavsett pengar på kontot eller småkrämpor. Det fanns inga hinder och det enda som kunde ge solk i bägaren var om den alkoholbrusiga drycken tog slut.
Men idag så är jag så här.
Jag har väldigt dåligt självförtroende.
Jag tror på fullaste allvar att jag inte bidrar med något på några sätt och vis och jag känner mig i vägen och överflödig.
Jag tycker att det är pinsamt att besöka folk när jag är så stel och klumpig och hela tiden är jag sjukt rädd och orolig över att jag ska tappa något, ha sönder något, fläcka något eller säga eller göra något dumt.
Jag är livrädd för att uppta någons tid, speciellt när jag vet att de flesta jobbar, har barn, har familj, har annat. Väldigt ofta så känns det som att jag bara är i vägen. Det är kanske inte så, men jag med min dåliga självkänsla känner det som så.
Jag är hemskt orolig över att ni ska känna er utnyttjade om jag i samband med tex en fika, ber om hjälp med att åka och handla, bära in lite ved eller något annat som jag faktiskt har jätteproblem med att få till på egen hand. (detta har jag även fått bekräftat av två personer som kände sig just utnyttjade, så det är inte taget ur luften eller en känsla.)
Jag är rädd för mötet, för att ni ska bli besvikna på hur jag är idag. Och jag är rädd för att ni inte tycker om mig längre.
Skaffa hjälp för fasen då, om det är så jäkla jobbigt! -tänker ni nu.
Och jag kan berätta att jag redan har skaffat den och kontinuerligt går hos någon och pratar och försöker träna upp mig igen.
Jag ringer sällan, men jag försöker i möjligaste mån ta kontakt på mail, Facebook och sms.
Men det är svårt, jättesvårt.
Men jag försöker.
Tills dess att saker och ting går enklare för mig, så ber jag om lite hjälp på traven.
Samtidigt som jag har full förståelse för om ni inte har någon lust längre.
lördag 14 april 2012
Lite bitter sådär
Det är lördag.
Jag har haft en bra dag, om än trött.
Jag ställde mig därför i duschen och gjorde mig i ordning I FALL att någon kanske hörde av sig och ville göra något. Det är ju ändå lördag. Helg.
Jag har inga pengar, men med tanke på vädret så tror jag att många valde altanen, grillen och vindunken denna kväll. Till att sitta på någons altan och grilla och dricka vin, det brukar inte kosta något i jämförelse som att gå på krogen.
Klockan 18 var både jag och hockeyn redo för att ta resten av kvällen som den ville te sig.
Två timmar senare skickade jag ut några "trevare", helt utan respons.
Grilltimmen var över, men vintimmen hade ju bara börjat. Och ifrån en altan kan man alltid söka värme inåt.
Men nu är klockan snart halv tolv.
Jag är visst inte så populär längre. Det kanske har med åldern att göra?
Eller så har jag varit så otillgänglig under en längre tid att folk helt enkelt har tröttnat.
Istället för grill och vin på någons altan, så blev det te och knäckebröd framför den välbekanta TV:n hemma i vardagsrummet.
Inte fy skam förstås, men ibland så skulle det vara både roligt och skönt att komma bort, komma hemifrån och få träffa människor.
Snälla, rara ni...
Glöm inte bort mig! Jag har nämligen inte glömt bort er och jag tänker på er väldigt, väldigt ofta.
Jag har haft en bra dag, om än trött.
Jag ställde mig därför i duschen och gjorde mig i ordning I FALL att någon kanske hörde av sig och ville göra något. Det är ju ändå lördag. Helg.
Jag har inga pengar, men med tanke på vädret så tror jag att många valde altanen, grillen och vindunken denna kväll. Till att sitta på någons altan och grilla och dricka vin, det brukar inte kosta något i jämförelse som att gå på krogen.
Klockan 18 var både jag och hockeyn redo för att ta resten av kvällen som den ville te sig.
Två timmar senare skickade jag ut några "trevare", helt utan respons.
Grilltimmen var över, men vintimmen hade ju bara börjat. Och ifrån en altan kan man alltid söka värme inåt.
Men nu är klockan snart halv tolv.
Jag är visst inte så populär längre. Det kanske har med åldern att göra?
Eller så har jag varit så otillgänglig under en längre tid att folk helt enkelt har tröttnat.
Istället för grill och vin på någons altan, så blev det te och knäckebröd framför den välbekanta TV:n hemma i vardagsrummet.
Inte fy skam förstås, men ibland så skulle det vara både roligt och skönt att komma bort, komma hemifrån och få träffa människor.
Snälla, rara ni...
Glöm inte bort mig! Jag har nämligen inte glömt bort er och jag tänker på er väldigt, väldigt ofta.
söndag 26 februari 2012
Fast tjuvar har väl ingen säsong
Natt till lördag, eller lördag morgon för att vara exakt, så kröp en okänd bil in bakom mitt hus.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.
Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.
Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.
Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)
Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.
Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.
Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.
Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.
Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.
Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.
Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)
Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.
Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.
Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.
Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.
lördag 5 november 2011
lördag 29 oktober 2011
Bus eller godis
Efter som det inte dök upp några påskkärringar i våras, så räknar jag kallt med att det inte heller kommer att klösas på fönstren eller hamras på dörren medan någon ylar "Bus eller godis?" idag.
Det laddades upp med karameller i detta sockertömda hem för sakens skull i påskas, men denna gång har jag inte ens haft en tanke på det.
Jag har alltså inget godis. Vilket lämnar det öppet för bus.
Men innan någon ämnar sig komma och klämta på med bus, så kan jag ju meddela att även om jag inte har något godis, så har jag däremot två hundar som kan "busa". ;)
lördag 30 april 2011
Valborgsmässoafton
Nu grönskar detSkriven av: Text. Evelyn Lindström/Musik. J.S . Bach
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd,
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din!
Långt bort från stadens gråa hus,
vi glatt vår kosa styr.
Och följer vägens vita band,
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se,
på livets rikedom.
Som gror och sjuder överallt,
där våren går i blom!
Vintern rasat ut
Skriven av: Text: Herman Sätherberg (1812-1897)/Musik: Otto Lindblad (1809-1864)
Melodi: Längtan till landet. Ur Jägarens vila, 1838
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse.
Se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.
Vårvindar friska
Vårvindar friska
Leka och viska
Lunderna kring, likt älskande par
Strömmarna ila
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far
Klappa, mitt hjärta, klaga! - O, hör
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal
Hjärtat vill brista
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst
Avskedets plåga
Ögonens låga
Mun emot mun vid klappande bröst
Fjälldalen stod i blomstrande skrud
Trasten slog drill på drill för sin brud
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Suckande, berg och dal
Sköna maj
Skriven av: Johan Ludvig Runeberg
Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj,
välkommen våra lekars vän!
Känslans gudaflamma,
väcktes vid din ljusning.
Jord och skyar stamma,
kärlek och förtjusning.
Sorgen flyr för våren,
glädje ler ur tåren.
Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj,
välkommen våra lekars vän!
Känslans gudaflamma,
väcktes vid din ljusning.
Hör! Med tacksam tunga,
tusen fåglar sjunga.
Liksom vi, liksom vi...
Välkommen, sköna maj!
Välkommen, sköna maj!
fredag 22 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)