Blodigt värre

Huvudvärk, inflammation i ett par fingerleder(fuck RA) och näsblod håller mig på mattan idag.
Ja, inte bara idag förvisso. Händerna och näsblödandet har varit en konstant företeelse senaste veckan.

Reumatologen funderar på om de ska ge mig kortisoninjektion i några av lederna, men lite av det värsta har jag tagit med Voltaren gel, så de avvaktar lite till.
Näsblod har jag alltid haft lätt till, men nu är det ju helt omöjligt att ens lämna huset.

Yogapass i onsdags - störtflod mitt under vilan av alla möjliga tillfällen.
Bio med sambon igår - störtflod mitt i filmen.
På bion var det inte roligt, för de håller på att renovera på stadens biograf och det enda som egentligen fungerar är just filmtittandet.

Jag fick i biomörkret leta mig ut ur salongen och sedan rusa genom lobbyn med båda händerna över snoken och in på herrarnas, som var enda öppna toalett.
Himla tur att det inte var någon kö!
Medan jag letade papper i tomma behållare, sprutade blodet över golvet och jag var ännu mer glad över att ingen mer än jag var där...
När jag efter mångt och mycket lyckats få in en så stor mängd papper i snoken, att jag kunnat agera Rocky Balboa, kom så nästa smäll. Inget vatten. :(
Och där står jag med blod över händer, armar, skor och över golvet. Det ser ju alltid mycket mer ut än vad det är när det är blod också...

Med spott(!) och papper lyckades jag göra mig själv representabel ut nog för att våga gå ut iallafall. Tack och lov för mörka kläder!
Tömde resten av pappret i den enda pappersfyllda behållaren och gjorde mitt bästa för att rengöra golvet, men det såg trots det ut som att någon mördats där inne.

Idag har jag varit i kontakt med läkare och imorgon ska jag in till sjukhuset och titta hur det ser ut i kranen.
Kanske verkar vara läge att bränna lite, så det här illvilliga blödandet i tid och otid får ett slut.
Det vore väldigt skönt faktiskt.

Det är ju bara två dagar kvar!

Jag ligger helt klart efter i planeringen.
Meningen var att vi under torsdag och fredag skulle hinna med att handla julklappar, ta hem en gran och handla julmat.
Men under torsdagen låg jag däckad i sedvanliga reumatiska krämpor. Innan kvällen var slut hade vi dock under stor möda lyckats handla julmat. Och det behövdes för det ekade i både kyl och frys.

Under torsdagkväll så undrade brorsonen om inte han kunde få komma och vara hos oss under fredagen, för han hade kort skoldag innan jullovet. Självklart var han välkommen!
Med lite tur och hjälp från en snäll granne, så lyckades jag få hem en gran under förmiddagen medan sambon arbetade. Alltid något.
Och sen kom brorsonen!
För att inte fastna med våra rumpor i TV-soffan hela fredagen, åkte vi sonika in på kvällen och tittade på Walking with Dinosaurs med brorsonen på bio.
Så även om det inte blev någon nytta dessa dagar, så fick vi iallafall lite nöje.

Igår åkte sambon och jag och besökte några vänner, innan vi tog en riktig latmanskväll och svullade tacos för glatta livet.
Jag hade faktiskt tänkt mig att klä granen, men dagen var för kort och timmarna rann iväg.
Vi behövde egentiden, speciellt då sambon ska jobba hela julen. Men ändå, det är så mycket kvar!

Planen är att klä granen idag och handla julklappar på måndag.
Vi tänkte rulla köttbullar...men jag gör nog en "Ernst" och köper färdiga som jag kryddor med lite juliga och goda kryddor. Och steker i en massa smör.
Varför jobba röven av sig och göra egna när sambon ska jobba hela julen och ingen kommer hit i år?
För den årliga räserutdelningen av julklappar emellan familjemedlemmar äger för första gången på tre år inte rum här hos oss, utan hos min ena bror.
Så vi behöver faktiskt inte göra ett skit.

Men gran är heligt för mig, den vill jag ha in och klä och det ska jag lyckas göra idag.
Och att komma på julklappsutdelning utan julklappar, ja, det vore ju som att lyncha mig själv åt brorsbarnen.
Det får bli ett avkall på julbordet helt enkelt.
Enkelt, litet och färdiglagat.

Att vi på denna julstress ännu inte mottagit någon remissbekräftelse ifrån Fertilitetsmottagningen, stör oss båda.
Att en tid dröjer, det förstår vi, men en bekräftelse på att remissen mottagits brukar man ju få ganska raskt.
Vi hoppas på ett brev på måndag. (och att det går lätt och smidigt att inhandla årets julklappar samma dag!)

Bra trots allt

Vilken mysig lördag det blev till slut!
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)

Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.

Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.

*   *   *   *   *

På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.

Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.

Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.

Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...

Många synder

Jag verkar ha väldigt många synder att sona för.

Igår kväll var sambon och jag på restaurang och bio, och under tiden vi åt tyckte jag att det spände konstigt i ena ögonlocken. Kärleken sa att jag såg lite svullen ut, men väldigt lite.

Under tiden inne i biografen börjar det värka i ögat och jag hade faktiskt ganska svårt att koncentrera mig på filmen just därför. Ganska irriterande. Har man betalat dyrt för att gå på bio när man dessutom inte har det fett ställt ifrån början, ja då vill man inte sitta och ha ont i ögat!

I morse när jag vaknade kände jag direkt att något var tokigt. I spegeln såg jag ett ganska svullet ögonlock över vänster öga och det bultade och skavde i detsamma.
Ögonvagel. :/

Jag har haft det ett par gånger förut, och då brukar man få det åter tyvärr.
En gång har de till och med fått skära den på vårdcentralen, den bara växte och växte. Minns det mycket väl, för det var våren innan jag skulle börja på högstadiet och vi skulle åka på studiebesök till den nya stora skolan inne i stan.
Vad roligt det var att gå runt där med en stor böld som täckte halva ögat...NOT.

Nåväl, det är bara att gilla läget.
Jag har Noviform-salva hemma, så jag ska lägga in lite och lägga mig och vila. Om några dagar hoppas jag att det har gått tillbaka.
Men nog känns det som att det finns alltför många synder som jag sonar för...

Berättelsen om Pi ~ Life of Pi

Bio med älsklingen blev det igår och det var filmen Berättelsen om Pi (Life of Pi) som vi såg.
Vi såg den i 3D-version och även om jag inte sett den i original, så rekommenderar jag den skarpt i 3D!
Väldigt bra och häftiga effekter som helt skulle ha uteblivit annars.
Under hela introt satt man och log och skrattade till över de olika händelserna, kanske är det så man känner sig när man är lite hög och hallucinerar samtidigt?? :)

Jag hade väldigt svårt att se vissa av djurscenerna, efter som mitt hjärta blöder för djur som far illa på något sätt. Kan ju inte berätta några detaljer, för då förstör jag ju allt för er som inte sett den...men ni som redan varit iväg vet förstås vad jag menar.

Mycket känslor, tankar och djur som far illa till trots, så genomsyras filmen av en underliggande humor och vi skrattade ganska ofta.
Gå och se den! Och gör det på bio. I 3D!
Den kommer att vara bra hemma på TV:n i DVD-spelaren också, men man kommer att missa mycket av det fantastiska äventyr vi fick vara med på igår.

Nu tar vi oss nöjet

Usch vad deprimerande läsning detta år har bjudit på än så länge. :/
Smärta, elände och kärleksbekymmer.
Det är skönt att få skriva av sig, men hur kul är det att läsa om skiten hela tiden? Inte alls skulle jag tro.
Jag skriver för mig själv, men någonstans så finns det ju ljusglimtar. Varför bara skriva om allt det mörka och nattsvarta hela tiden?

Idag ska jag och älsklingen ta oss tid, råd och nöjet och gå på bio!
Berättelsen om Pi står på dagens schema.
Vi älskar båda att gå på bio och vi ser fram emot filmen med spänning.
Jag har inte läst boken, men oftast gör man ju sig en tjänst i att se filmatiseringen först och läsa boken efteråt.

Någon som har sett filmen eller läst boken, eller kanske både och?

Grattis på dig Sverige

Jag har inte glömt bort bloggen. Jag har bara varit så trött.
Jag laddade och förberedde så länge inför stallfesten i lördags, att det tog musten ur mig. Jag tycker inte att jag har gjort något annat än sovit senaste dagarna.

Det kom 13 tappra festglada i lördags och de satt obönhörligt tappert och frös i flera timmar i isvindarna som hägrade på min altan. Jag tror att termometern visade 9 grader när vi stod och grillade...
Så vädret var ingen höjdare, Juni till trots, men jag tror att det var rätt okej ändå.
Kl. 03.00 åkte sista festgästen hem och sedan dess har jag städat och sovit och knaprat piller.

Helt plötsligt är det onsdag och Nationaldag. Dagarna går fort.
Igår var jag med dejten på bio och såg "Prometheus".
Jag hade ganska så stora förväntningar och det helt i onödan. Sämre filmer har jag sett, det ska erkännas. Men fy vad dålig den var! Det hände ju ingenting!
Jag höll på att somna flera gånger under den första halvtimmen och jag somnar inte på bio!
Nu blev det många utropstecken, men när man betalar 135 spänn för en biofilm och sitter i två timmar och allvarligt funderar på att gå innan den tagit slut...inte roligt!
Dejten var lika besviken som jag och vi åkte hem och kände oss snuvade på både tid, pengar och konfekten.

Se INTE Prometheus!
Eller spara biopengarna i allafall och gör en olaglig handling...(usch på mig!)

Sist, men inte minst, även om lilla Sverige inte gör något jätteavtryck på världskartan.
Har den äran på dagen!

The Hunger Games

Idag har The Hunger Games premiär på biograferna!
Jag ligger och sörjer med förkylningen från helvetet. Jag missar både biopremiär och Hammerfall i stora staden idag.


Och nej, inte enbart pga förkylning, jag är ju dessutom fattig som en kyrkråttas skit. Så jag hade ju inte varit lyckligare idag om jag hade varit frisk.
Eller jo, det hade jag visst det.
Mycket lycklig hade jag varit då!

Förkylningen från helvetet har inte enbart fört med sig halsont som inte är av denna värld och hög feber, utan också nästäppa som inte ens tre olika sorters nässpray rår på. Huvudet känns som att det ska sprängas och jag fryser, svettas, svettas, fryser. I natt började jag hosta också.

Jo. Jag hade varit otroligt lycklig om jag inte hade varit förkyld. Trots fattigdom.

Snygg med ett hjärta

Igår var jag på dejt!
Med en snygg och snäll kille vid min sida, såg jag en riktigt bra film på bio.
Den snygge och snälle killen såg sedan till att jag kom hem ordentligt, genom att skjutsa mig.
Snygg och snäll, med ett hjärta. :)

Hoppas nu bara att jag "föll ut väl", så att han fann mig, åtminstone något sånär, intressant.
För då kanske det blir en andra dejt..? ;)

Premiär!

Ikväll smäller det!

Jag ångrar mig inte. Men jag bävar också för hur detta skall gå.
Vad tänkte jag med egentligen?

Jag vet vad som ska packas ned för kvällen/natten i allafall.
Det blir smärtstillande, LOKA, blandade nötter, bindor(allt på en gång förstås) och en stor dos jäklar anamma.
Och så ska jag nog vila några timmar innan det är dags att åka...

Biljett

Jag kommer vara den som sitter och suckar tyst och irriterat när alla de yngre töserna sitter och flämtar, skriker, tjoar och fnittrar hänfört.

Jag kommer att vara den som avböjer popcorn, läsk och godis, samtidigt som jag avundas resterande biopublik som snaskar, slurplar, tuggar och smaskar.

Jag kommer att vara den som haltar upp och ned för trapporna med en inbiten fokuserad min och störa mig på de som studsar, hoppar, springer eller bara kan gå normalt i trapporna.

Men trots irritationer, avundsjuka och en otroligt jobbig fysisk smärta, så kommer nog jag att vara en av dem som ser till att ta vara på och njuta mest av de där timmarna den där natten i slutet på Juni.

Det kommer att bli tufft förstås. Många timmar i en biosalong kommer det att bli på en gång.

Men när de andra biobesökarna dricker sig kissnödiga på sliskig läsk och får ont i magen av godis, så sköljer jag ned några himmelska smärtstillande med kall Ramlösa och sedan så kommer jag att vara den som mår bäst i slutändan ändå! ;)