Surt sa grisen

Men fy vad irriterande!
Här satt jag hela natten till gårdagen (eller ja, halva då...) och planerade turkosa inköp.
Igår förmiddag tittade jag in på IKEA:s hemsida för att säkerställa att allt fanns, och det gjorde det minsann.

85% av det jag var ute efter var slut, fanns inte i färgen eller fanns inte alls i butiken!
Jag var tvungen att kolla igen när jag kom hem, kollade extra noggrant att jag var inne på rätt butik och jo, nog fanns det i butik enligt hemsidan.
S U R T.

ICA hade dagen till ära specialerbjudande på bordstabletterna, så de fick följa med hem åtminstone.

Rustas personal hittade min alldeles egna sommarpresent till mig själv inne på lagret. Gissa om det nästan kom tårar när jag inte hittade den butiken, efter att ha kämpat igenom IKEA:s mastodontbyggnad och besvikelse efter besvikelse?
Men tack gode någon, den fanns!

Så nu finns en turkos baden baden (min, bara MIN!) och en ensamt turkost ljus på bordet därute.
Och tabletterna förstås, men jag hade ju tänkt lite mer än så.
Jakten fortsätter.

Ena tjuren lade sig

GISSA VILKEN FÄRG DET BLIR?

Hjääälp!

Vi har en brun altan. Väggar, golv, delvis också taket. Brunt, brunt...
Bara husväggen är faluröd, resten är brunt.
Ja, se själva vad dystert:

Fördelen med det bruna är att man inte ser smuts, flugskit, algangrepp osv.
Vi tänker inte måla om den, vi hyr bara huset och det känns som ett alldeles för dyrt och jobbigt "tidsfördriv".

Vad vi kan göra är att sätta färg på inredningen!
Så vi tänkte köpa lite smått och gott när ekonomin tillåter och detta i en specifik färg för att liksom piffa upp så här på sommarhalvåret.
Men...vi är -förstås- oense.

Jag tycker att det skulle vara fint med turkos som lyser upp i det bruna!
Tänk er turkosa bordstabletter på utemöbeln, typ den här:



Kanske en turkos plastmatta på golvet, en stormlykta med ett turkost ljus, en turkos solcellslampa hängande någonstans...
Det kan ju förstås kanske vara en nackdel att brunt är en varm färg och turkos en kall, men jag tror att det skulle kunna bli ganska bra.

Sambon tycker rött.
Jag gillar rött, men både brunt och rött är varma färger som på ett sätt nästan kan flyta ihop. Dessutom är ju hela husväggen röd redan, så jag tycker att det blir för mycket av färgen om man även ska lägga till inredningsdetaljer i rött.

Hjääälp!
Vi är två envisa tjurskallar som stångas här.
Kompromissa kan vi, men tänk er både brunt, turkost OCH rött? Njäe...

Jag föreslog att vi kunde välja en stark cerise på detaljerna istället (då ska ni veta att jag inte gillar rosa, men cerise av rätt variant kan funka), men oj vad herrn slog sig för bröstet då.
Tjejfärg! Ska grabbarna Grus å Grillare ha pilsnerafton på tjejaltanen?!
Nej vet hut på mig.

Ska tilläggas att jag hittat en massa turkosa inredningsartiklar till minimipris redan, men det är mer ont om rött(det fanns ju på Jul dock...). Något cerise har jag förvisso inte hittat alls.
Jag fick veta av en tjej som är bra på det här med färger, att vi inte ska välja grönt. Varför vet jag inte, men rent logiskt  - väljer vi att ha grönt på den bruna, burriga altanen, så kan vi väl lika gärna sitta ute i skogen istället.

Ni hörde mig förut va?
HJÄÄÄLP!
Tips mottages tacksamt!

OBS!
Har ändrat om i kommentarsinställningarna enkom för att alla lätt ska kunna bidra med sin åsikt i "färgfallet". :)

Fastväxt

Igår kom en kompis och röjde i min stora trädgård.
Det beskärdes rosbuskar, en syrén, ett plommonträd och ett äppelträd.
Träden är ju ett höstgöra, men de har nog aldrig blivit beskärda, plus att de blev angripna av något förra året, så de ser döda ut i barken. Inga nya skott hade kommit på dem i år heller, så jag tror nog att de kanske faktiskt är döda.

Vi stod länge och diskuterade om vi bara skulle klippa lite (nej, inte jag. Klippte gjorde vännen. Men den känns bättre att skriva "vi". :)) eller ta ned mycket.
Eftersom de ser heldöda ut, tog vi ned dem mycket.
Om de nu heldör på riktigt pga den vådliga beskärningen, så får jag väl göra dem en tjänst och ta hit någon som sågar av dem till hösten.
Lite ledsamt, men två döda träd i en annars grönskande trädgård ser ju inte heller så roligt ut.

Då vännen klippte och klippte för glatta livet, så gjorde jag min plikt och samlade ihop "skräpet" i en skottkärra.
Vet ni hur stora och vassa och envetna taggar det är på rosbuskar?
Jag vet.
Efter tårar, svordomar och blodutgjutelse, gick jag surandes upp på vinden och letade fram mina gamla MC-handskar.
De gled lätt på händerna (wow!) och om ni vill ha tips inför rosbuskeröjning, så får ni det här: Köp MC-handskar i skinn! Inte en tagg tog sig igenom dem!

Men...
När kompisen klippt färdigt och röjt undan allt av tyngre karaktär, så åkte hon hem. För hon skulle jobba kväll.
Jag vinkade glatt och tacksamt med mina skinnbeklädda händer, varmt och skönt var det i solen också.
Ni som använt skinnbrallor i era dagar vet vad som händer när man har skinn emot hud och blir varm.
Man får inte av sig. Och får man mot all förmodan av sig, så får man inte på sig igen. Och skinnet färgar av sig på huden.

Så där stod jag då igen ute i trädgården, grinandes och surandes, denna gång med två fastväxta skinnhandskar på händerna. Och det började göra ont, för händerna hade svullnat av både arbetet och värmen.
Men så kom en granne på sin kvällspromenad efter vägen, och jag lommade fram till grinden och hängde över den och såg antagligen ut som de där gråtande barnen som finns avbildade på tavlor i massor.
Och jag fick hjälp.
Grannen skrattade när mina svarta klumpar dök upp, medan jag bara andades ut över att de där jäkla skinnhandskarna försvann.
Tackade och bockade till den skrattande grannen och kom så in för att ta morfin och det blev att kyla händerna med en påse frusen spenat.

MC-handskarna, som var så bra med rosbuskarna, de ligger kvar ute vid grinden och där kan de fasen ligga och skämmas ett tag till!