Blir man aldrig nöjd eller är det bara jag?

Jag låg där på sängen och tittade ut genom fönstret på den blå molnfria himlen där ute.
Hela sovrummet lyste i en skön varmblå ton.
Blåmålade väggar, skira duvblå gardiner, blåvita sängkläder och denna ljuvliga sommarhimlen som skymtade i rutan.
Jag tycker om blått.

Jag kände lugnet ifrån rummet, jag mådde bra av svalkan ifrån det svagt öppna fönstret, jag orkade slappna av lite i kroppen där jag kurade på den hårda madrassen.
Men där inne surrade frågorna på.
"Varför, varför, varför..?"

Jag borde ju bara kunna ligga där och njuta av en solig sommardag, av lugnet, men det går inte.
Kan jag aldrig känna mig nöjd?
Blir man aldrig nöjd eller är det bara jag?
Varför blir då jag aldrig nöjd?
Vad ska jag göra för att andra ska bli nöjda med mig?
Vad är det för fel på mig som ingen tycker tillräckligt mycket om och varför blir jag aldrig tillfreds med livet?

Det är så mycket jag skulle vilja göra, skulle vilja ändra på och skulle vilja uppleva innan det är för sent.
Jag borde ju vara glad över sommaren, över lugnet där i sovrummet, vara lycklig över kärleken, vara nöjd för stunden...men det går inte.

A nice day

Fyllda vedlårar inomhus.
Eldar i både kamin och vedspis och har en härlig (kanske lite varm) inomhustemperatur på 22 grader.
Alla rum/golv dammsugna.
All tvätt vikt och inlagd/inhängd i skåp och lådor.
Diskmaskinen urplockad.
Renbäddad säng.
Nyduschad.

A nice day!