Lördag i smärtornas tecken

Vill bara säga tack till Ann, som drog med mig på en spontan tur till stora staden igår, det var oväntat, men jätteroligt och tacksamt!
Min hjärna behöver spontana turer till stora staden oftare, annars så kommer den att gro igen helt av allt grått ludd.

Men en halvdag i stora staden sliter på det mesta, inte bara luddet i hjärnan. Så igår kväll hade jag ganska ont och idag känns det inte direkt bättre.
Jag var faktiskt lite inne på att joina Svenska Rallyt-festisarna ikväll, men jag tänker inta soffläge och vila mig i form till kommande vecka istället.
Det kommer fler inbjudande festhelger, det är jag helt säker på.

Vet ni, jag är kär!
Alldeles sådär underbart och läskigt kär!
Underbart för att det är en underbar känsla och en underbar man som är den åtråvärda i mina ögon. Läskigt för att jag inte har en aning om hur han känner för mig.
Mest läskigt för att jag nu lämnar ut mina känslor, med en viss risk för att bli totalt knäckt och hjärtesårad i slutändan.

Men man måste ju våga lite också.
Jag lever bara i detta nu och då får det banne mig bära eller brista.
Men en stor gnutta hopp om att det bär, men trots allt...vad som helst kan hända.
Jag törs, åter en gång, inte ropa "Hej".

Awards

Jag tackar ödmjukast Emelie och Tessan för båda award:erna!

När man får utmärkelsen ska man tacka den man fick den av samt länka till den bloggen.

Till award:en hör också en liten uppgift, man ska skicka den vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
Ingen svår uppgift eller hur? :)

Jag skickar award:en vidare till:

Anna
Februaribarn
Louise
Lena & Lapptussarna
Kicki

A nice day

Fyllda vedlårar inomhus.
Eldar i både kamin och vedspis och har en härlig (kanske lite varm) inomhustemperatur på 22 grader.
Alla rum/golv dammsugna.
All tvätt vikt och inlagd/inhängd i skåp och lådor.
Diskmaskinen urplockad.
Renbäddad säng.
Nyduschad.

A nice day!

Tack för att ni finns

Tack för att ni finns där ute, ni välvilliga själar som läser, begrundar och kommer med sunda råd om livets gång och öde.
Jag vet att det är mycket som talar emot mig. Men jag vet också att det är mycket som talar för mig.

Sundinskor är envisa som åsnor och jag är inte den som bara lägger mig ned och gråter på snusnäsduk när livet är tufft. Jag erkänner att jag gärna skulle vilja göra det ibland, men det vore ju inte jag.
Ni kan sparka när jag ligger, men lik förbannat så landar jag på fötterna.
Nu måste jag erkänna igen, att det sällan känns så alla gånger. Men innerst inne så vet jag ändå.

"Du är så stark".

Ja, det är jag. Något så ini.
Livet har gjort mig stark, säkerligen av förklarliga skäl som jag någon gång kanske kommer att förstå, men om jag inte gör det så är det så.
Jag landar på fötterna i allafall.

Okej, jag erkänner...

...Tisdagstwitter var ju inte så bra. Eller så kul.
Är man intresserad av att läsa på Twitter, så skaffar man ju sig självklart ett eget Twitter-konto!

Jonna kom med bra förslag, liksom Lisa som tyckte att jag skulle lägga ut ett tips varje tisdag. Inget är bestämt än och ni får gärna komma med fler förslag.
Kanske det behövs några tisdagar för att komma i form och hitta ett koncept som funkar. Allt nytt behöver ju en inkörningsperiod!

Så glömde jag ju att tacka för de fina orden som sa att mina ord är fina. :)
Tack så mycket!

Fyra år av natt & dag, tillsammans Du & jag

Idag är det min och sambon 4-årsdag.
Jag känner att jag på något sätt måste ha gjort något bra och gott här i livet, som ändå förtjänade en sådan hyvens människa att dela min glädje och sorg med.
Jag är så glad att han finns i mitt liv och att han står ut med, och förstår alla mina krämpor och mitt därav sviktande humör.
Jag hoppas att jag emellan svackorna är tillräckligt duktig på att berätta det för honom och visa att han är den bäste som finns.
För det är han verkligen!