Vintertid

I natt drar vi tillbaka tiden en timme. Vintertid.
Ljusare mornar och mörkare eftermiddagar.

Jag är nattmänniska, så jag föredrar sommartid.
Vad dumt att skriva att man är nattmänniska nu för tiden, eftersom jag sover ofta och länge precis vilken tid som helst på dygnet. Men jag föredrar ändock sommartid. Det ger mig mer.

Men så är vi - tack och lov - alla olika. Det finns nog de som jublar över mer ljus på morgonen.
Eller de som känner att vi med vintertid närmar oss årets stora, underbara tid som är Julen.
Jag älskar Julen!

Tyvärr älskar jag den ganska ensam i det här huset och varken min egen eller sambons familj verkar hysa någon större kärlek till vinterns högtid.
Det känns tråkigt.
Julen är ju liksom en familjehögtid då man samlar stora släkten, äter i dagarna tre, spelar spel, leker lekar, spelar rundpingis i köket, ser på TV tillsammans och knäcker nötter. "Filipin!"

Men inte här alltså.
Det är faktiskt en ganska stor sorg för mig.

Det skulle vara intressant

Min sambo pratar i sömnen.
Ibland går han i sömnen, leker i sömnen och är allmänt okontrollerbar i sömnen. Oftast så är det roligt att se och lyssna på vad han ställer till med.
Ibland vaknar man och tycker att det är lite otäckt. Mest är jag rädd för att han ska klättra ut genom något fönster eller på något annat sätt skada sig.
Än så länge lever han och mår gott(hoppas jag).

Jag ska poängtera att dessa sömn-eskapader inte artar sig jämt. Men när de väl gör det, så brukar det vara något utöver det ovanliga.
I natt låg jag i över en timme bredvid en konstant snurrande kropp som skrek "Botten å skräp!" så det vibrerade i fönsterglasen. Emellanåt låg han helt stilla och skrek "Gul å blå!" istället.
Jag har lärt mig att man inte ska väcka folk som drömmer eller går i sömnen - såvida de INTE är på väg att göra illa sig själva eller någon annan vill säga.

Så när sambon har sina nätter i rampljuset så är det mest att ligga och lyssna.
Och titta.
Och tänka att man faktiskt får se hela showen gratis, liggande i sin egen varma och sköna säng. Det kan ju nästan inte bli bättre.
Men nog skulle det vara intressant att verkligen få veta vad som pågår inne i den där hjärnan när han sover!

Så sant som det är sagt.
Så igår tog jag färdtjänsten och for till Inger på ljusparty.

Det var jättetrevligt och roligt och framför allt så var det väldigt skönt att få ventilera om saker som inte berör hur jag mår eller min sjukdom, utan "bara" vara en vanlig besökande som alla andra.
Det värderar jag högt!
För några timmar kände jag mig nästan normal och det är jag oerhört tacksam för.

Glöm morgonkaffet, glöm lunchkaffet, glöm...

Det fanns en tidpunkt i livet då posten kom tidigt på dagen.
Farfar satt och läste tidning och tittade igenom räkningar till morgonkaffet över den mönstrade vaxduken i deras gulmålade kök.

När jag flyttade hemifrån var jag ung(och mycket dum ska tilläggas) och då fanns det inget intresse för varken morgonkaffe eller dagstidningar. Och räkningar, det var då absolut inte intressant!
Kaffe drack man på jobbet eller när man hälsade på kompisar. Men mest drack man vin. Rödvin i bag-in-box.
Det spelade ingen roll vilken dag i veckan det var. Vi var ju unga, vi klarade allt, visste allt och orkade allt.

Lite senare i tiden blev jag en riktigt "kaffekärring". Minst en kanna om dagen - själv!
Och ungefär samtidigt som jag flyttade ut till det kära landet igen efter ett par år i storstaden, då kom jag på vad underbart det var att inta kaffet på trappan i solen.
Sedan blev det liksom nytta med nöje att bläddra igenom posten samtidigt. Titta på reklamerbjudanden och låta det bruna guldet fylla strupen, allt medan solen smekte mina kinder.
Det blev en livskvalité.

Men posten kom senare och senare.
Farfars morgonkaffe blev mitt förmiddagskaffe.
Och mitt förmiddagskaffe blev så småningom lunchkaffe medan posten tittades igenom.

Sen vi flyttade till det nya huset, så har vi fått posten ca mellan kl. 14-15. Eftermiddagskaffe.
Men idag fick vi ett meddelande ifrån vår brevbärare, ett allmänt meddelande till kunderna.
Det började så här:
"Från och med den 15 november 2010 kommer din post senare än idag."

Kvällskaffe med andra ord.

Hope there's someone

När snön kom till byn

21 Oktober, 2010.
Detta var datumet som snön skulle trilla över min lilla hembygd som ett brev på posten.
Snö och vinter i all ära, jag tycker om dig Vintern! Men var det inte lite tidigt?
Jag hade gärna njutit av kära Hösten i en månad till. För jag tycker om den också.

Men hundarna är lyckliga och jag fick föreviga "dagen efter" med kameran.

En liten historia kom på mailen...

En dag var jag ute och gick på stan och tog en sväng in i en religiös bokhandel där jag hittade en bildekal som proklamerade budskapet "Tuta om du älskar Jesus!". Jag köpte den och satte den på min bils bakre stötdämpare och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Vilken upplyftande upplevelse som skulle följa!

Några dagar senare stannade jag för rött ljus i en livlig korsning. Jag tappade koncentrationen lite och mina tankar gled bort. Jag märkte inte att det röda ljuset ändrades om till grönt. Bildekalen fungerade verkligen tänkte jag. Jag hittade där massor med folk som älskade Jesus.

Killen i bilen bakom mig började tuta som bara den. Han måste verkligen älskat Jesus, för ganska snart lutade han sig ut genom bilfönstret och skrek "Herregud" så högt han bara kunde. Det var som om han varit på en fotbollsmatch och där skrikit "Skjut Jesus, skjut!".

Alla andra började då tuta också, så jag lutade mig ut genom fönstret, vinkade till och log mot allt härligt folk som stod bakom mig i korsningen. Det verkade som om en person var fotspecialist, för jag tyckte att han ropade något om "i din fot", men jag hade ju inget i dem...
Han pekade också mot mig med ett utsträckt långfinger och jag frågade mina barnbarn om de visste varför han gjorde så. De fnissade lite och berättade för mig att det är ett hawaiianskt tecken som betyder "lycka till!".
Jag blev glad över att få veta detta och lutade mig ånyo ut och gjorde samma tecken tillbaka mot fotspecialistmannen.

Åtskilliga bilar längre bak steg en stor man ur sin bil och ropade något som jag heller inte kunde urskilja, men han var nog bonde för det som han ropade lät som "häll vete". Han måste verkligen älska Gud eftersom han ber till honom på öppen gata att han ska låta manna falla från himlen.

Några utav personerna var så uppe i stundens lycka att de steg ut ur sina bilar och började gå mot mig. Jag slår vad om att de ville be, men just då upptäckte jag att ljuset hade slagit om till gult, så jag tryckte gaspedalen i botten, och tur var väl det för jag var den enda som hann igenom korsningen innan ljuset slog om till rött.
På väg därifrån lutade jag mig än en gång ut genom fönstret och visade dem det hawaiianska tecknet för "lycka till!".
Tack gode Gud för sådana människor.

Lapphundsträff

Ozzy
Originally uploaded by Sundinska

Igår var vi på lapphundsträff igen.
Det är alltid lika roligt att träffa annat hundfolk och extra roligt att vi alla delar kärleken till dessa finska lapphundar som vi har i vår ägo!
Vädret var underbart, solen sken hela tiden och även om man kände höstkylan krypa lite innanför jackan när vi suttit ett tag, så var det en jättebra och härlig dag!

Mer bilder ifrån träffen kan ni se HÄR.

Höst vid vattnet

Reeds and forest
Originally uploaded by Sundinska

Det blev en liten utflykt till en närliggande badplats igår.
Jag saknar vattnet, saknar att inte kunna blicka ut över sjön varje dag.
Jag behövde fylla på frihetsförrådet, få höra vågorna klucka emot strandkanten och känna friska sötvattenvindar i mitt uttorkade ansikte.
Solen lyste starkt och jag bunkrade D-vitamin och njöt!
Och så tog jag lite bilder innan det var dags att fara hem. :)

Ni hittar alla bilder HÄR.

Man ska aldrig säga aldrig

Undrens tid är ännu inte förbi! Tre stänger uppe och en gardin hittills!
Jag är chockad, rörd, chockad...uppenbarligen mållös också. :S

Ett litet "Morr"!

Om någon på fullaste allvar trott att den gode sambon har satt upp gardinstänger för glatta livet, så tror ni fel.
Hur många som kommit upp? Svar: Noll.

Med ett litet "Morr" i bakfickan så tänker jag idag vara den där flickvännen och sambon som jag ogillar mest att vara, nämligen den tjatiga.
Personligen så har jag själv mycket svårt för folk som tjatar och skäller efter mig, faktum är att jag nästan blir ännu värre då.
Tyvärr funkar sambon likadant, men han tycker lika illa om att bråka som jag, så tar jag det så långt med mitt tjat idag, då... Då kanske några gardinstänger kommer upp. Men bara kanske.

Ack, dessa män som ska vara så jäkla knussliga..! ;)

Be glad of life

Depression Light

Tisdagen spenderades på stadens stora sjukhus. Det kändes mer befolkat än normalt, trots att solen stod högt på himlen och lyste i höstlöven utanför.
Är vi mer sjuka nu, har vi fler inlagda bekanta eller var det bara ett undantag?
Jag hoppas på undantaget. Jag önskar att alla får vara friska och må bra.

Denna dags sjukhusbesök ämnade ett besök hos kuratorn.
Hon den där lite virriga, med stor Guds-tro och med en lite för stor portion grodor som flaxar ut ur hennes stora mun när man minst anar det.
Denna tisdag kläckte hon uttrycket "Depression Light" och menade att vår ganska nyligen gjorda husflytt gjort mig "chockerad, lite som i trans inför allt tumult. Som en depression light".

Tänk om någon kunde se in i min hjärna varje gång jag träffar denna människa, läsa mina tankar...oj oj.
Hon malde på i över timmen och avslutade samtalet med att hon tyckte att jag och sambon skulle hitta på något riktigt roligt ihop.

-Jaaaha...eh. Vad skulle det vara då..?

Hon skrev lite i sitt block medan hon "hummade"(hon har tidigare berättat att hon tänker när hon hummar).

-Jag vet! Ni kan ju gifta er! Det vore ju jätteroligt, eller hur?

Jag vet inte varför jag inte bett om en annan kurator efter alla dessa sneda språng som hon hela tiden gör. Eller jo. När jag tänker efter så vet jag nog varför ändå.
För människan är ju verkligen inte riktigt klok och varje gång jag tänker på allt tokigt hon sagt, så skrattar jag länge och gott.
Så visst får jag någonting tillbaka. Trots allt.

Hissgardin

Jag hittade rejält prissänkta hissgardiner på nätet. 95:-/st!
Nu ska jag försöka muta sambon att sätta upp gardinstängerna i matrummet, så vi kan prova att sätta upp gardinerna och se så att de är hela och passar.
Sambon tycker dock att gardiner är ett onödigt ont och sätter sig illa på tvären så fort jag nämner något om vare sig gardinstänger eller tyg.
Men det värsta i slutändan är väl att han måste jobba lite...