Februaribarn hade gjort en liten lista och jag gillar ju enkäter och sånt... :)
Här kommer min version i allafall.
1) Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade, festade, tävlade dressyr med min häst, tränade som en idiot, jobbade och festade lite till.
2) Vad gjorde du för ett år sedan?
19 Januari i min almanacka förra året är helt tom. Men jag gjorde det här inlägget i bloggen.
Enligt kalendern så hade jag dagen innan ett avslutningssamtal med min knäppgökskurator som jag fick gå till i samband med att jag fick en kronisk sjukdom. Och dagen efter var jag på hockey, Färjestad- Djurgården. Djurgården vann. :/
3) Fem snacks du gillar:
Nötter av alla dess slag.
Mörk choklad.
Oliver.
Ostchips.
Dessertost.
-Min snackslista hade sett heeelt annorlunda ut om jag inte hade ätit LCHF. ;)
4) Fem sånger du kan hela texten till:
Värmlandsvisan.
Kärleken förde oss samman.
18 and life.
Kärleksvisan.
The Story.
-Jag har visst blivit lite skadad efter att ha sjungit på en massa bröllop...
5) Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Betala av mina bröders lån och skulder.
Se till att mamma fick ett bättre boende och vård.
Resa.
Köpa mig ett eget hus.
Bjuda mina käraste vänner på en lyxig SPA-helg och en brakfest som alla och ingen skulle komma ihåg.
6) Fem dåliga vanor:
Sover för lite.
Äter för lite.
Lättirriterad.
Stundtals dåligt självförtroende.
Svårt att lita på andra människor.
7) Fem saker du gillar att göra:
Läsa.
Titta på film.
Vara ute i naturen.
Fotografera.
Lyssna på och utöva musik.
8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Päls.
Haremsbyxor.
Lädermask.
Sen har jag nog inga no, no:s kvar. Tror jag i allafall!
9) Fem favoritleksaker:
Datorn.
Androidtelefonen.
TV:n.
Kaffebryggaren.
... ... ..!
10) Fem personer jag vill se göra den här utmaningen:
Äh, sånt här ska man bara göra om man vill och har tid.
Jag ser helst att alla gör vad de själva vill göra, än vad jag tycker att de ska göra.
Slår därmed ett slag för självständigheten!
Visar inlägg med etikett lista. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lista. Visa alla inlägg
torsdag 19 januari 2012
tisdag 1 november 2011
Separationslistan
Dagarna går, men det känns som att mitt liv står på "HOLD" just nu. Vänta.
Följde med exet till IKEA igår. Han skulle titta på TV-bänk, jag behövde provligga madrasser.
Brukar känna sådan glädje i samband med IKEA:s julskyltning, men även om jag klämde fram ett leende emot exet, så kände jag att känslan låg kvar. På "HOLD". Vänta.
Tre uppsägningsmånader gick fort. Mycket snabbare än jag kunde ana. Han flyttar snart.
Jag blir kvar här ett tag. I väntan på att nya boendet ska bli färdigrenoverat. Väntan. "HOLD".
Hittade en lista som jag mäktigt plitat ned i samband med att förhållandet tog slut.
Insåg att jag redan kunde bocka av några saker.
1. Hitta ett hus att hyra.
Check.
2. Gör klart allt gemensamt. Se därefter över telefon, försäkringar, TV, bredband osv.
Delvis check.
3. Grina dig sönder och samman.
Pågående.
4. Be om hjälp!
Svårast på hela listan. Men jag måste ha massor med hjälp när det blir min tur att flytta. Jag hoppas att jag kan få den om jag ber riktigt snällt.
5. Fira Jul även om allt är precis åt helvete.
...
6. Betala av lånet - förhoppningsvis med hjälp av de saknade pengarna från FK/jobbet.
Check. Men inte med de pengarna, för de lyser fortfarande med sin frånvaro.
7. Gör i ordning MC:n och sälj den!
Check. Men jag gjorde inte i ordning den. Jag såg till att sälja den i befintligt skick för precis så mycket pengar som behövdes för att betala av lånet.
8. Slutgrinat.
...
9. Kom på fötter.
...
10. Fundera över möjligheten till att införskaffa en billig, skattebefriad bil för att ha till hands de få gånger när du kan/törs/orkar köra. Eller om någon annan kan köra.
Jag har kört kortare sträckor några gånger per år, mestadels under sommaren när jag mår som bäst. I år har det varit ett helt sanslöst krångel med färdtjänst och om jag har försökt få skjuts privat så kan många köra, men har ingen bil att köra mig i.
Låter kanske sanslöst att fundera på att skaffa en bil som mest kommer att stå, men jag ser det som en del av livskvalitén. Men jag vet inte om jag har råd att ens handhålla en skattebefriad bil. Allt ligger bara i tanken. Jag måste som sagt komma på fötter först.
11. Spara allt som går att sparas på. Speciellt pengar.
Finns det någon här i världen som kan snåla när det gäller så är det jag. Men allt har sina nackdelar, så även snålhet.
12. Skaffa barn!
*ler*
Vid närmare eftertanke så här i efterhand, så skulle jag ha börjat listan med No. 11.
För fy fasen vad dyrt det är att gå isär...
Följde med exet till IKEA igår. Han skulle titta på TV-bänk, jag behövde provligga madrasser.
Brukar känna sådan glädje i samband med IKEA:s julskyltning, men även om jag klämde fram ett leende emot exet, så kände jag att känslan låg kvar. På "HOLD". Vänta.
Tre uppsägningsmånader gick fort. Mycket snabbare än jag kunde ana. Han flyttar snart.
Jag blir kvar här ett tag. I väntan på att nya boendet ska bli färdigrenoverat. Väntan. "HOLD".
Hittade en lista som jag mäktigt plitat ned i samband med att förhållandet tog slut.
Insåg att jag redan kunde bocka av några saker.
1. Hitta ett hus att hyra.
Check.
2. Gör klart allt gemensamt. Se därefter över telefon, försäkringar, TV, bredband osv.
Delvis check.
3. Grina dig sönder och samman.
Pågående.
4. Be om hjälp!
Svårast på hela listan. Men jag måste ha massor med hjälp när det blir min tur att flytta. Jag hoppas att jag kan få den om jag ber riktigt snällt.
5. Fira Jul även om allt är precis åt helvete.
...
6. Betala av lånet - förhoppningsvis med hjälp av de saknade pengarna från FK/jobbet.
Check. Men inte med de pengarna, för de lyser fortfarande med sin frånvaro.
7. Gör i ordning MC:n och sälj den!
Check. Men jag gjorde inte i ordning den. Jag såg till att sälja den i befintligt skick för precis så mycket pengar som behövdes för att betala av lånet.
8. Slutgrinat.
...
9. Kom på fötter.
...
10. Fundera över möjligheten till att införskaffa en billig, skattebefriad bil för att ha till hands de få gånger när du kan/törs/orkar köra. Eller om någon annan kan köra.
Jag har kört kortare sträckor några gånger per år, mestadels under sommaren när jag mår som bäst. I år har det varit ett helt sanslöst krångel med färdtjänst och om jag har försökt få skjuts privat så kan många köra, men har ingen bil att köra mig i.
Låter kanske sanslöst att fundera på att skaffa en bil som mest kommer att stå, men jag ser det som en del av livskvalitén. Men jag vet inte om jag har råd att ens handhålla en skattebefriad bil. Allt ligger bara i tanken. Jag måste som sagt komma på fötter först.
11. Spara allt som går att sparas på. Speciellt pengar.
Finns det någon här i världen som kan snåla när det gäller så är det jag. Men allt har sina nackdelar, så även snålhet.
12. Skaffa barn!
*ler*
Vid närmare eftertanke så här i efterhand, så skulle jag ha börjat listan med No. 11.
För fy fasen vad dyrt det är att gå isär...
fredag 7 oktober 2011
"Sundinska, här får du något att göra som håller dina ledsna tankar på annat håll för en stund"
Vad är klockan: 11:14
Vilket namn står på ditt födelsebevis: Sundinska så klart :)
Smeknamn: Som liten var jag "Linus" för alla i mammas släkt(och är fortfarande). Pappa kallade mig alltid för "Tjabo". Sen blev det "Sundinska" på jobbet för en massa år sedan.
Antal ljus på din senaste tårta: Firar inte min födelsedag, har inte gjort det med tårta och ljus sedan jag var 11-12 år.
Husdjur: Två hundar och fyra katter.
Hårfärg: Kopparbrunt som har blivit grått. Så nu färgas det i diverse glada färger.
Favoritfärg: Många. Men blått och grönt står högt.
Piercing: Hål i öronen.
Tatuering(ar): Ja, men bara en.
Nuvarande bostad: Hyresrätt, ett alldeles för stort hus på landet.
Har du varit i några andra världsdelar: Nej.
Har du varit med om en bilkrasch: Krasch är väl att ta i, men har krockat med en annan bil en gång, så ja.
Kaffe eller glass: Kaffe.
Antal syskon: Två.
Lyckotal: Vet inte, men brukar ha tur på 6 och 13.
Favoritfilm: Ojoj, alldeles för många!
Bästa semestern: Rankar två resor högt: På fjällhotell en helg i Norge med bästa kompisen och en underbar höstsemester på Gotland med exet.
Favoritmat: LCHF.
Bästa veckodagen: Förut var det fredagar, men nu spelar det egentligen ingen roll.
Senaste låt du lyssnat på: Infinite Dreams med Iron Maiden.
Favorit TV-program: Grey's Anatomy, Criminal Minds och Det okända bl.a.
Favoritrestaurang: Mongolian Steakhouse.
Favoritblommor: Tycker om alla slags blommor.
Tycker inte om: Att inte känna mig behövd.
Sport att titta på: Hockey, helst live. Annars följer jag friidrott, ridsport och ibland UFC på TV.
Ögonfärg: Blåmelerade.
Senaste sjukhusvistelse: Låg inne för några veckor sedan. Hade njurbäckeninflammation kom det fram efter mycket om och men.
Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: En alldeles underbart blå färg som jag bara älskar.
Hur många gånger kuggade du på körkortet: Ingen.
Vem/var är du om 10 år: Jag har två barn och bor på landet med min ungar och djur. Jag är piggare, gladare och har det bra. Har jag en bra man som står ut med mig, så är det bara en bonus.
Vem fick du senast e-mail från: Från Landstinget.
Har du någonsin blivit dömd för något brott: Nej.
Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Kreditkort är bara skit och sätter alldeles för många i svåra ekonomiska situationer.
Vad gör du när du är uttråkad: Läser, ser på film eller går ut med hundarna.
Vad retar du dig på: Besserwissers. Och folk som pratar illa bakom ens rygg, speciellt om det är vänner (jag vet, de borde ju inte ens kallas vänner, men...).
Det bästa du vet: Minimalt med smärta.
Läggdags: När kroppen säger ifrån.
Stjärntecken: Lejon. Men känner mig mer som en Kräfta (född en dag in i Lejonets tecken).
Värdefullaste ägodel: Mina djur först, sedan den gamla skänken från farmor och farfar.
Favoritland: Är fascinerad av Kanada, men har aldrig varit där.
Favoritfilmmusik: Mycket. Gärna rockigt, hårdrock.
Skostorlek: 41-42 beroende på skor.
Fobi: Bli gammal och dö mol allena.
Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Delar summan i tre och ger en del till Hjärnfonden, en del till Demensförbundet och en del till Maskrosbarn.
Bästa bok du läst: Många. Läste Hungerspels-trilogin nyss och tyckte väldigt mycket om den.
Vad är du beroende av: Kaffe, kortison och smärtstillande.
Favoritdjur: Mina :)
Gillar du snö: Ja.
Favoritglass: Äter inte glass längre, men Ben & Jerrys var den bästa.
Vad la du dina sista pengar på: Inte de sista slantarna, men det sista jag lade pengar på var T-shirts.
Är du långsint: Nej. Men har ett väldigt bra minne, så kan lätt hämta information om jag behöver.
Favoritgrupp/artist: Har ingen direkt favorit. Var väldigt frälst i Skid Row när jag var yngre.
Vilken är din bästa egenskap: Intuition.
Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Att bli mamma.
Vad gör du i vinter: Slickar mina sår och planerar framtida barn i min ensamhet.
Mest intressanta stad du varit i: Visby.
Vad fascinerar dig mest hos andra människor: Folk utan självinsikt kan vara ganska roliga, men kanske mest skrämmande. Men jag blir nog mest förundrad över människor som ändrar på sig själva för att passa in hos alla andra.
Favoritgodis: Marabou Premium 70% Cocoa Sea Salt Pecan.
Spelar du nåt instrument: Jag har spelat blockflöjt och tvärflöjt. Lite piano och gitarr innan fingrarna började leva sitt eget liv. Skulle vilja kunna spela violin/fiol.
Snyggaste kändisen: Vet inte, finns många snygga att se på, men de är nog inte så smarta...
Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min förstfödda - det vore verkligen på tiden!
Vilken film såg du på bio senast: Harry Potter och Dödsrelikerna del 2.
Senaste köpta skiva: Det var väääldigt längesen. Kommer inte ihåg!
Roligaste konserten: Var nog att se Skid Row i Stockholm 1995.
Bästa känslan: Att vara lycklig och/eller kär.
Samlar du på något: När jag var liten samlade jag på brevpapper, sen samlade jag på filmer.
-I sånt fall, vad: Nu samlar jag bara minnen, helst på fotografi.
Är du feminist: Nej, det kan jag inte påstå. Alla får vara hur fasen de vill, så länge de mår bra utav det.
Favoritminne: När jag berättade för mamma och pappa att jag skulle ta MC-kort, haha!
Favoritskiva: Är nog CD-boxen med Lars Ekborg. Den får mig att tänka på alla roliga stunder från barndomen.
Bästa kompis/ar: Ni vet vilka ni är och jag vet vilka ni är.
Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Tråkig, sur och gammal.
Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: Jag brukar inte gå runt och störa mig på andra. Men ibland undrar jag vad det är för fel på mig själv.
Favoritlåt: Många! Blir väldigt glad av Holiday med Green Day.
Har du en mobiltelefon: Ja.
Vad är det vackraste som finns: Bebisar, valpar, kattungar, gamla människor som mår bra.
Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Kanada så klart :)
Är du homo- eller bisexuell: Nej.
Vad är klockan nu när du är klar: 12:40
Vilket namn står på ditt födelsebevis: Sundinska så klart :)
Smeknamn: Som liten var jag "Linus" för alla i mammas släkt(och är fortfarande). Pappa kallade mig alltid för "Tjabo". Sen blev det "Sundinska" på jobbet för en massa år sedan.
Antal ljus på din senaste tårta: Firar inte min födelsedag, har inte gjort det med tårta och ljus sedan jag var 11-12 år.
Husdjur: Två hundar och fyra katter.
Hårfärg: Kopparbrunt som har blivit grått. Så nu färgas det i diverse glada färger.
Favoritfärg: Många. Men blått och grönt står högt.
Piercing: Hål i öronen.
Tatuering(ar): Ja, men bara en.
Nuvarande bostad: Hyresrätt, ett alldeles för stort hus på landet.
Har du varit i några andra världsdelar: Nej.
Har du varit med om en bilkrasch: Krasch är väl att ta i, men har krockat med en annan bil en gång, så ja.
Kaffe eller glass: Kaffe.
Antal syskon: Två.
Lyckotal: Vet inte, men brukar ha tur på 6 och 13.
Favoritfilm: Ojoj, alldeles för många!
Bästa semestern: Rankar två resor högt: På fjällhotell en helg i Norge med bästa kompisen och en underbar höstsemester på Gotland med exet.
Favoritmat: LCHF.
Bästa veckodagen: Förut var det fredagar, men nu spelar det egentligen ingen roll.
Senaste låt du lyssnat på: Infinite Dreams med Iron Maiden.
Favorit TV-program: Grey's Anatomy, Criminal Minds och Det okända bl.a.
Favoritrestaurang: Mongolian Steakhouse.
Favoritblommor: Tycker om alla slags blommor.
Tycker inte om: Att inte känna mig behövd.
Sport att titta på: Hockey, helst live. Annars följer jag friidrott, ridsport och ibland UFC på TV.
Ögonfärg: Blåmelerade.
Senaste sjukhusvistelse: Låg inne för några veckor sedan. Hade njurbäckeninflammation kom det fram efter mycket om och men.
Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: En alldeles underbart blå färg som jag bara älskar.
Hur många gånger kuggade du på körkortet: Ingen.
Vem/var är du om 10 år: Jag har två barn och bor på landet med min ungar och djur. Jag är piggare, gladare och har det bra. Har jag en bra man som står ut med mig, så är det bara en bonus.
Vem fick du senast e-mail från: Från Landstinget.
Har du någonsin blivit dömd för något brott: Nej.
Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Kreditkort är bara skit och sätter alldeles för många i svåra ekonomiska situationer.
Vad gör du när du är uttråkad: Läser, ser på film eller går ut med hundarna.
Vad retar du dig på: Besserwissers. Och folk som pratar illa bakom ens rygg, speciellt om det är vänner (jag vet, de borde ju inte ens kallas vänner, men...).
Det bästa du vet: Minimalt med smärta.
Läggdags: När kroppen säger ifrån.
Stjärntecken: Lejon. Men känner mig mer som en Kräfta (född en dag in i Lejonets tecken).
Värdefullaste ägodel: Mina djur först, sedan den gamla skänken från farmor och farfar.
Favoritland: Är fascinerad av Kanada, men har aldrig varit där.
Favoritfilmmusik: Mycket. Gärna rockigt, hårdrock.
Skostorlek: 41-42 beroende på skor.
Fobi: Bli gammal och dö mol allena.
Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Delar summan i tre och ger en del till Hjärnfonden, en del till Demensförbundet och en del till Maskrosbarn.
Bästa bok du läst: Många. Läste Hungerspels-trilogin nyss och tyckte väldigt mycket om den.
Vad är du beroende av: Kaffe, kortison och smärtstillande.
Favoritdjur: Mina :)
Gillar du snö: Ja.
Favoritglass: Äter inte glass längre, men Ben & Jerrys var den bästa.
Vad la du dina sista pengar på: Inte de sista slantarna, men det sista jag lade pengar på var T-shirts.
Är du långsint: Nej. Men har ett väldigt bra minne, så kan lätt hämta information om jag behöver.
Favoritgrupp/artist: Har ingen direkt favorit. Var väldigt frälst i Skid Row när jag var yngre.
Vilken är din bästa egenskap: Intuition.
Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Att bli mamma.
Vad gör du i vinter: Slickar mina sår och planerar framtida barn i min ensamhet.
Mest intressanta stad du varit i: Visby.
Vad fascinerar dig mest hos andra människor: Folk utan självinsikt kan vara ganska roliga, men kanske mest skrämmande. Men jag blir nog mest förundrad över människor som ändrar på sig själva för att passa in hos alla andra.
Favoritgodis: Marabou Premium 70% Cocoa Sea Salt Pecan.
Spelar du nåt instrument: Jag har spelat blockflöjt och tvärflöjt. Lite piano och gitarr innan fingrarna började leva sitt eget liv. Skulle vilja kunna spela violin/fiol.
Snyggaste kändisen: Vet inte, finns många snygga att se på, men de är nog inte så smarta...
Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min förstfödda - det vore verkligen på tiden!
Vilken film såg du på bio senast: Harry Potter och Dödsrelikerna del 2.
Senaste köpta skiva: Det var väääldigt längesen. Kommer inte ihåg!
Roligaste konserten: Var nog att se Skid Row i Stockholm 1995.
Bästa känslan: Att vara lycklig och/eller kär.
Samlar du på något: När jag var liten samlade jag på brevpapper, sen samlade jag på filmer.
-I sånt fall, vad: Nu samlar jag bara minnen, helst på fotografi.
Är du feminist: Nej, det kan jag inte påstå. Alla får vara hur fasen de vill, så länge de mår bra utav det.
Favoritminne: När jag berättade för mamma och pappa att jag skulle ta MC-kort, haha!
Favoritskiva: Är nog CD-boxen med Lars Ekborg. Den får mig att tänka på alla roliga stunder från barndomen.
Bästa kompis/ar: Ni vet vilka ni är och jag vet vilka ni är.
Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Tråkig, sur och gammal.
Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: Jag brukar inte gå runt och störa mig på andra. Men ibland undrar jag vad det är för fel på mig själv.
Favoritlåt: Många! Blir väldigt glad av Holiday med Green Day.
Har du en mobiltelefon: Ja.
Vad är det vackraste som finns: Bebisar, valpar, kattungar, gamla människor som mår bra.
Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Kanada så klart :)
Är du homo- eller bisexuell: Nej.
Vad är klockan nu när du är klar: 12:40
lördag 26 mars 2011
Vem är du, som vet vad jag inte kan?
Det är Barnmässan i närliggande storstaden, och nu är den säkert smäckad med nyblivna och nygamla föräldrar och småttingar som förlustar sig över gratisblöjor, seminarium i amning och bantning och ponnyridning.
Det sistnämnda på håll förstås, hästar är ju farliga djur för små barn. De bits där fram, sparkas där bak och är obekväma på mitten. Ja, hästarna alltså.
Jag tycker om hästar. Jag tycker om barn.
Jag har haft hästar i 90% av mitt liv.
Jag har aldrig haft barn. Men jag längtar väldigt mycket till den dagen då jag får dem.
Jag har alltså inga barn och inga på väg. Inte ens några planerade i framtiden.
(Skyller på den andra hälften som inte vill ha några.)
Hur som helst, så skulle jag också vilja gå på Barnmässan.
Det skulle nog verka väldigt knäppt om jag roffade åt mig "goodie bags", innehållande gratisblöjor, amningsinlägg, stjärtsalva, barnvagnsreflex och annat smått och gott.
Men jag har ju betalat inträde och det är väl inte ett års bäst före-datum på blöjor...eller?
Jag kan ju bunkra upp menar jag. Ifall saker och ting ändrar sig i gubbens huvud.
Man kan tycka att den enda som egentligen borde bestämma sig för om, när och hur när man skaffar barn, är den som ska göra det.
Men lustigt nog är det väldigt många som vill lägga sig i smeten när samtalet kommer upp.
Jag tror inte att mina blivande(?) barn kommer att sova som ljus hela nätterna, vara rumsrena från födseln, endast ta ton om de bryter benen i trappan och snällt äta allt som jag matar dem med. Eller nej förresten, för i de finaste drömmar med ylliga, rosa moln, så kan de förstås äta helt själva också. Med bestick. I varsin hand. Gaffel i vänster och kniv i höger.
I allafall. Jag tror absolut inte det.
Faktum är att jag tror att mina blivande(?) ungar kommer att bli helt galna.
De kommer att skrika och föra väsen större delen av livet fram till 10 års ålder(för det gjorde iaf jag själv), impregnera hela huset i kräks- och bajslukt, spika ner legobitar och högklackade plastskor a´la Barbie i trägolven, sova 30 minuter per dygn fram till 4 års ålder(vilket jag också gjorde), sparka katterna och dra hundarna i öronen vid bästa tillfälle och troligen få mig att gråta en skvätt eller 20 varje dag.
Men mitt i allt så tror jag också att de kommer att få mig att le och skratta mer än vad jag kommer att sörja och gråta.
"Det låter förstås så rart med barn i dina öron, men du vet inte hur det är att torka kräks och bajs hela dagarna, få äppelgröten spottad i ansiktet hela tiden, leksaker överallt och tvätt! Tvätt i mängder, varje dag! Och när de blir sjuka sen...det är så hemskt, du kan aldrig ana."
Nej, jag har ju faktiskt ingen aning. Och inte vet jag, förrän det är min tur heller.
Men lite praktisk erfarenhet från att hjärtat brister och att man bara vill slita sitt hår i ren panik, det har jag faktiskt.
Så jag gjorde en liten lista och kom fram till att helt köttfri på benen, det är jag då inte.
Valp 3: Visade sig efter 7 månader ha minst en medfödd sjukdom som förklarade varför allt var så kaotiskt, ledsamt och jobbigt. Men innan dess var man en tapper förälder som gjorde allt för den lille. Han kräktes hela tiden. Mängder.
Det storkonsumentades toapapper, hushållspapper och tvättmedel. Och det tvättades varje dag.
Han behövde ut och kissa var 20 minut i tre månaders tid. Och han var så liten att han inte fick gå i trappan själv. Många är de gånger då jag inte hann ned, utan kände den varma vätskan av urin strila ned längs min mage, mina lår och slutligen mina fötter.
Minst en gång per natt vaknade man av att han kräktes över hela sig och det var bara att ställa honom i badet. Med hundbädden. De andra gångerna man vaknade på natten behövde han kissa, eller äta.
Alla akutsamtal, akutbesök till veterinär på alla dygnets tider tömde på både energi och plånbok. Och bankbok.
Man ömsom grät, ömsom skrattade. För han var ju ändå så underbar mitt i allt det hemska. Precis så där tapper som cancersjuka barn som opererats 30 ggr, men ändå ligger med slangar i magen och mår skit. Utan bättring.
Fördelen med att detta lille barn var en valp, ett djur i mångas ögon, gjorde att det hela inte blev lättare i slutändan när det var dags att ta farväl. Men fasen så mycket mer etiskt.
För som valpförälder är det nämligen etiskt och riktigt att sätta stopp innan barnet tynar bort eller självdör i fyra livsuppehållande maskiner. Men det gör inte saken enklare.
Nåväl, vi fortsätter den huvudsakliga listan.
Hade han varit en människotonåring så hade han antagligen vandrat in på sin skola med automatvapen och prejat hela klassen och läraren. Och lärarens diplom som nog hängde på väggen vid katedern. Därefter hade han nog länsat de döda elevernas bänkar på suddgum som luktade melon och ritat hakkors på klassrumsdörren med någons svarta skosula.
Även här hade jag fördelen att välja det etiska, då grabben var ett djur, innan han pepprade sin omgivning med sina arga tänder. Det gjorde lika ont för det. För han fick ju aldrig chansen från början.
De två andra omplaceringarna var inte heller någon lätt match, men båda gångerna slutade lyckligt och väl.
Den ena av de två åldrades länge och väl och fick till slut somna in i solnedgången i min famn. 16,5 år gammal. Jag minns fortfarande hur hans mjuka päls kändes emot mina tårdränkta kinder. De värsta av minnen sköljer över, men mitt i allt är jag så glad att få ha haft honom i mitt liv.
Den tredje av dem ligger bredvid mina fötter just nu och tycker att det klickar så rogivande när jag vispar runt med pekfingervalsen över tangenterna.
Listan var det ja...
Vilken konstig lista tänker ni nu. Avbruten på flera ställen med skumma kommentarer och med udda, eventuell mänsklig framtidsutveckling av skadslagen hund.
Och hur kan jag jämföra djur med barn?? Onda människa där. Jodå.
Jäkligt långt blev inlägget i allafall...men det är en långvarig ilska som infunnit sig i text.
Jag behövde få ut det.
Vad jag vill påvisa är inte att jag kan allt och vet allt, för det gör jag absolut inte.
Det gör ingen annan heller för den delen, man blir aldrig fullärd.
Men kom för fasen inte och säg att jag inte har en aning. Att jag inte vet att föräldraskap innebär ansvar, tid, uppoffring, utgifter, sömnlösa nätter och tårar.
Även om jag inte har barn själv, så är jag inte dum och blind heller!
Det är lätt att säga till tjejen med drömmar, men utan jobb och utbildning att hon inte har råd att skaffa barn, att hon inte kan.
Undrar om någon ställer frågan till de patetiskt perfekta föräldrarna med jobb, utbildning och feta sparkonton, varför just deras son blev pedofil? Massmördare? Knarkare? Psykiskt störd? Rattfyllerist?
Det sistnämnda på håll förstås, hästar är ju farliga djur för små barn. De bits där fram, sparkas där bak och är obekväma på mitten. Ja, hästarna alltså.
Jag tycker om hästar. Jag tycker om barn.
Jag har haft hästar i 90% av mitt liv.
Jag har aldrig haft barn. Men jag längtar väldigt mycket till den dagen då jag får dem.
Jag har alltså inga barn och inga på väg. Inte ens några planerade i framtiden.
(Skyller på den andra hälften som inte vill ha några.)
Hur som helst, så skulle jag också vilja gå på Barnmässan.
Det skulle nog verka väldigt knäppt om jag roffade åt mig "goodie bags", innehållande gratisblöjor, amningsinlägg, stjärtsalva, barnvagnsreflex och annat smått och gott.
Men jag har ju betalat inträde och det är väl inte ett års bäst före-datum på blöjor...eller?
Jag kan ju bunkra upp menar jag. Ifall saker och ting ändrar sig i gubbens huvud.
Man kan tycka att den enda som egentligen borde bestämma sig för om, när och hur när man skaffar barn, är den som ska göra det.
Men lustigt nog är det väldigt många som vill lägga sig i smeten när samtalet kommer upp.
Jag tror inte att mina blivande(?) barn kommer att sova som ljus hela nätterna, vara rumsrena från födseln, endast ta ton om de bryter benen i trappan och snällt äta allt som jag matar dem med. Eller nej förresten, för i de finaste drömmar med ylliga, rosa moln, så kan de förstås äta helt själva också. Med bestick. I varsin hand. Gaffel i vänster och kniv i höger.
I allafall. Jag tror absolut inte det.
Faktum är att jag tror att mina blivande(?) ungar kommer att bli helt galna.
De kommer att skrika och föra väsen större delen av livet fram till 10 års ålder(för det gjorde iaf jag själv), impregnera hela huset i kräks- och bajslukt, spika ner legobitar och högklackade plastskor a´la Barbie i trägolven, sova 30 minuter per dygn fram till 4 års ålder(vilket jag också gjorde), sparka katterna och dra hundarna i öronen vid bästa tillfälle och troligen få mig att gråta en skvätt eller 20 varje dag.
Men mitt i allt så tror jag också att de kommer att få mig att le och skratta mer än vad jag kommer att sörja och gråta.
"Det låter förstås så rart med barn i dina öron, men du vet inte hur det är att torka kräks och bajs hela dagarna, få äppelgröten spottad i ansiktet hela tiden, leksaker överallt och tvätt! Tvätt i mängder, varje dag! Och när de blir sjuka sen...det är så hemskt, du kan aldrig ana."
Nej, jag har ju faktiskt ingen aning. Och inte vet jag, förrän det är min tur heller.
Men lite praktisk erfarenhet från att hjärtat brister och att man bara vill slita sitt hår i ren panik, det har jag faktiskt.
Så jag gjorde en liten lista och kom fram till att helt köttfri på benen, det är jag då inte.
- Jag har gjort ren 2-3 kattlådor varje dag i 13 års tid. Mycket skit blir det.
- Jag har tagit hand om otaliga kattungar och tre hundvalpar. Alla som haft hundvalp vet att det minsann inte är en dans på rosor. Läs några exempel nedan:
Valp 3: Visade sig efter 7 månader ha minst en medfödd sjukdom som förklarade varför allt var så kaotiskt, ledsamt och jobbigt. Men innan dess var man en tapper förälder som gjorde allt för den lille. Han kräktes hela tiden. Mängder.
Det storkonsumentades toapapper, hushållspapper och tvättmedel. Och det tvättades varje dag.
Han behövde ut och kissa var 20 minut i tre månaders tid. Och han var så liten att han inte fick gå i trappan själv. Många är de gånger då jag inte hann ned, utan kände den varma vätskan av urin strila ned längs min mage, mina lår och slutligen mina fötter.
Minst en gång per natt vaknade man av att han kräktes över hela sig och det var bara att ställa honom i badet. Med hundbädden. De andra gångerna man vaknade på natten behövde han kissa, eller äta.
Alla akutsamtal, akutbesök till veterinär på alla dygnets tider tömde på både energi och plånbok. Och bankbok.
Man ömsom grät, ömsom skrattade. För han var ju ändå så underbar mitt i allt det hemska. Precis så där tapper som cancersjuka barn som opererats 30 ggr, men ändå ligger med slangar i magen och mår skit. Utan bättring.
Fördelen med att detta lille barn var en valp, ett djur i mångas ögon, gjorde att det hela inte blev lättare i slutändan när det var dags att ta farväl. Men fasen så mycket mer etiskt.
För som valpförälder är det nämligen etiskt och riktigt att sätta stopp innan barnet tynar bort eller självdör i fyra livsuppehållande maskiner. Men det gör inte saken enklare.
Nåväl, vi fortsätter den huvudsakliga listan.
- Jag har tagit hand om tre omplaceringshundar. Fosterbarn ut i fingerspetsarna. Två av dem var vuxna och inte rumsrena. Den ena hade aldrig blivit kramad eller klappad och den andra hade varit inlåst på sitt rum under hela sitt första år. Den tredje hade fått väldigt mycket stryk.
Hade han varit en människotonåring så hade han antagligen vandrat in på sin skola med automatvapen och prejat hela klassen och läraren. Och lärarens diplom som nog hängde på väggen vid katedern. Därefter hade han nog länsat de döda elevernas bänkar på suddgum som luktade melon och ritat hakkors på klassrumsdörren med någons svarta skosula.
Även här hade jag fördelen att välja det etiska, då grabben var ett djur, innan han pepprade sin omgivning med sina arga tänder. Det gjorde lika ont för det. För han fick ju aldrig chansen från början.
De två andra omplaceringarna var inte heller någon lätt match, men båda gångerna slutade lyckligt och väl.
Den ena av de två åldrades länge och väl och fick till slut somna in i solnedgången i min famn. 16,5 år gammal. Jag minns fortfarande hur hans mjuka päls kändes emot mina tårdränkta kinder. De värsta av minnen sköljer över, men mitt i allt är jag så glad att få ha haft honom i mitt liv.
Den tredje av dem ligger bredvid mina fötter just nu och tycker att det klickar så rogivande när jag vispar runt med pekfingervalsen över tangenterna.
Listan var det ja...
- Jag har mockat hästskit, hästpiss och blivit hederligt skitig i stallet nästan varje dag i sammanlagt 18 års tid. Jag har borstat mer päls(hår) än de flesta flickebarnsmammor, för att inte tala om alla flätor i manen på alla tävlingar! Och gissa om man blivit biten, sparkad, uppträngd i hörn, väggar och vattenblandare genom dessa år. Fått blandningar av hö, gräs, havre, betfor och stora mängder slem upphostat i ansiktet. Och alla blåmärken som inträffat när man av någon märklig anledning fick för sig att hästbebisen var vuxen nog att ridas utan sadel och träns. Men man måste ju pröva, annars vet man ju inte liksom...
- Jag har städat kaninburar, marsvinsburar, hamsterburar och akvarium, samt tvättat, diskat, matat, gett kärlek till och städat efter fyra fullvuxna apor (läs: ex). Naturligtvis fick även alla smådjur och fiskar mat och kärlek.
- Sist, men inte minst, så gjorde jag mitt bästa att bistå två trötta och sjuka föräldrar(mina egna) under många års tid. Efter allt de gjort för mig, så önskar jag att jag försökt göra lite mer tillbaka. Men jag har blivit vuxen nog att inse att man inte kan vända ut och in på sig själv som en urvriden trasa, för att alla ska bli glada och nöjda. Någonstans måste vi alla lära oss, vare sig vi är hundar, katter, apor, barn eller föräldrar, att det är viktigt att stå på egna ben. Och gå sin egen väg. Vara lite självständig och prova nya saker, så vi lär oss mer om livet och oss själva. Att alltid gå och vara rädd är ju inget liv.
Vilken konstig lista tänker ni nu. Avbruten på flera ställen med skumma kommentarer och med udda, eventuell mänsklig framtidsutveckling av skadslagen hund.
Och hur kan jag jämföra djur med barn?? Onda människa där. Jodå.
Jäkligt långt blev inlägget i allafall...men det är en långvarig ilska som infunnit sig i text.
Jag behövde få ut det.
Vad jag vill påvisa är inte att jag kan allt och vet allt, för det gör jag absolut inte.
Det gör ingen annan heller för den delen, man blir aldrig fullärd.
Men kom för fasen inte och säg att jag inte har en aning. Att jag inte vet att föräldraskap innebär ansvar, tid, uppoffring, utgifter, sömnlösa nätter och tårar.
Även om jag inte har barn själv, så är jag inte dum och blind heller!
Det är lätt att säga till tjejen med drömmar, men utan jobb och utbildning att hon inte har råd att skaffa barn, att hon inte kan.
Undrar om någon ställer frågan till de patetiskt perfekta föräldrarna med jobb, utbildning och feta sparkonton, varför just deras son blev pedofil? Massmördare? Knarkare? Psykiskt störd? Rattfyllerist?
söndag 21 november 2010
Kärt återseende?
Veckan som gått, allmän summering:
Mest spelade låt: Jaa, vad tror ni? :) Johnossi har gått varmt på datorn och favoriten heter förstås "There's a lot of things to do before you die".
Bäst i kylen: Som hängiven LCHF:are så är grädden otroligt gångbar och oumbärlig i vår kyl. Men just nu så har den lite konkurrens av chokladtårtan...
Veckans dryck: Smaksatt kaffe. Irish Cream-kaffe med en stor skvätt grädde räddar dagen.
Bästa filmen: Oj. Jag har sett väldigt många filmer på sistone, men det har faktiskt inte varit någon som har varit sådär wow. Men jag tyckte om "Killers" och "The Runaways".
Mest positiva: Att BÅDE matrummet och sovrummet börjar se ut som just matrum och sovrum.
Mest negativa: Dåliga njurar? Har lämnat ett andra urinprov, men vet inget mer i nuläget.
Veckans TV-program: Har fastnat för "Halv åtta hos mig". Har inte alls vare sig följt eller intresserat mig för det tidigare, men nu tycker jag att det är ganska så roligt. Nya "Pensionärsjävlar" står förstås också i en klass för sig!
Veckans roligaste: Att sambon - kors i taket! - dammsög HELA huset alldeles frivilligt. Nog för att han har haft huvudvärk i några dagar, men...ja..!
Veckans tråkigaste: Träffar inte så mycket folk(som jag vill träffa) längre. Det beror mestadels på mig själv förstås, men det gör mig ledsen ändå. Måste försöka orka mer, det är ju människor jag tycker så mycket om.
Veckans överraskning: Inget slår nog sambons dammsugning!
Veckans husdjur: Lucy, vår kära lilla katt som försvann på strövtåg i somras. Hon har, med lite tid och omsorg, blivit den där underbart keliga sötnosen till katt igen. Precis som hon var innan hon försvann.
Oumbärligt under veckan: Pengar, trots att det har varit alldeles för lite. Egentligen borde jag skriva färdtjänst, men utan pengar - ingen färdtjänst.
Veckans klädesplagg: Duntofforna som inhandlades på IKEA förra året. För usch och fy vad kallt det är på golven i det nya huset!
Nästa veckas mest efterlängtade: Nästa vecka ser ut att kunna bli den där veckan som går obemärkt genom historien. Men saker och ting kan alltid ändras och jag är öppen för förslag.
Självklart så hoppas jag på att det ska komma mer snö! (inte hos dig, Skogsnuvan!)
Mest spelade låt: Jaa, vad tror ni? :) Johnossi har gått varmt på datorn och favoriten heter förstås "There's a lot of things to do before you die".
Bäst i kylen: Som hängiven LCHF:are så är grädden otroligt gångbar och oumbärlig i vår kyl. Men just nu så har den lite konkurrens av chokladtårtan...
Veckans dryck: Smaksatt kaffe. Irish Cream-kaffe med en stor skvätt grädde räddar dagen.
Bästa filmen: Oj. Jag har sett väldigt många filmer på sistone, men det har faktiskt inte varit någon som har varit sådär wow. Men jag tyckte om "Killers" och "The Runaways".
Mest positiva: Att BÅDE matrummet och sovrummet börjar se ut som just matrum och sovrum.
Mest negativa: Dåliga njurar? Har lämnat ett andra urinprov, men vet inget mer i nuläget.
Veckans TV-program: Har fastnat för "Halv åtta hos mig". Har inte alls vare sig följt eller intresserat mig för det tidigare, men nu tycker jag att det är ganska så roligt. Nya "Pensionärsjävlar" står förstås också i en klass för sig!
Veckans roligaste: Att sambon - kors i taket! - dammsög HELA huset alldeles frivilligt. Nog för att han har haft huvudvärk i några dagar, men...ja..!
Veckans tråkigaste: Träffar inte så mycket folk(som jag vill träffa) längre. Det beror mestadels på mig själv förstås, men det gör mig ledsen ändå. Måste försöka orka mer, det är ju människor jag tycker så mycket om.
Veckans överraskning: Inget slår nog sambons dammsugning!
Veckans husdjur: Lucy, vår kära lilla katt som försvann på strövtåg i somras. Hon har, med lite tid och omsorg, blivit den där underbart keliga sötnosen till katt igen. Precis som hon var innan hon försvann.
Oumbärligt under veckan: Pengar, trots att det har varit alldeles för lite. Egentligen borde jag skriva färdtjänst, men utan pengar - ingen färdtjänst.
Veckans klädesplagg: Duntofforna som inhandlades på IKEA förra året. För usch och fy vad kallt det är på golven i det nya huset!
Nästa veckas mest efterlängtade: Nästa vecka ser ut att kunna bli den där veckan som går obemärkt genom historien. Men saker och ting kan alltid ändras och jag är öppen för förslag.
Självklart så hoppas jag på att det ska komma mer snö! (inte hos dig, Skogsnuvan!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)