Ett inlägg varje söndag?
Det verkar ju nästan så. Jag hoppas på mer ork, mer tid, så att jag kan bättra mig.
Hur gick det nu denna veckan?
Jo, måndagen började med dåligt besked. Två stycken till och med.
Men tisdagen strålade upp rejält, med goda affärer och ett bra besked!
Onsdagen ställdes in då vädergudarna inte ville vara med min lekamen och jag låg i soffläge hela dagen som ett kolli, medan snön yrde utanför fönstren.
Specialistläkarbesök på torsdagen som ställde mer frågor och lite oro på sin kant. Men jag får förlita mig på proffsen i det här fallet och hoppas att jag är i goda händer trots allt.
Ett kort rehab-besök på fredagen orkades med. Eller ja, rehab förresten. Vi pratade mest. :)
Lååång, men väldigt rolig dag på lördagen med loppis som vi gjorde massor med fynd på. Tyckte att vi handlade hur mycket som helst, men inte betalade ett dugg!
Glad i hågen kom vi slutligen hem och jag slocknade som en klubbad säl i soffan och sov mig igenom större delen av Earth Hour.
Vaknade av att hela huset lyste som en enda stor fackla (min sambo knäpper alltid på alla knappar överallt...) och tittar ut i ett mörkt och nedsläckt grannskap. Undrar vad de tänkte om oss då...
Idag har jag fått själsfrid med 20 min i skritt i skogen på mina sex extraben (fyra på hästen och två på min ledare) och mina skrattmuskler och lungkapaciteten fick jobba på körövningen ikväll.
Och som varje söndag (oftast), så står sambon för all markservice här hemma. Jag har med andra ord legat extra länge i sängen, druckit kaffe i solen och halvslumrat framför TV:n, medan han har dammsugit, diskat, tvättat och lagat mat.
Nej, det är inget som jag har bestämt.
Han vill göra detta, för han vet hur bra jag mår och hur glad jag blir av att rida och sjunga. Och han vill att jag ska orka göra båda dessa, ganska krävande saker, på söndagarna.Och om jag ska orka, så måste jag vila.
Min sambo är bäst. Så enkelt är det.
Visar inlägg med etikett veckan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett veckan. Visa alla inlägg
söndag 30 mars 2014
söndag 23 mars 2014
En lång vecka har nått sitt slut
Det har inte funnits vare sig tid eller ork denna vecka. För att skriva något alltså.
Alla lediga stunder (som inte har varit alltför många) har gått till vila och återhämtning.
Mestadels har veckan varit bra, med några få besvikelser. Men så är ju livet. Upp och ned.
Igår satt jag och tänkte att "nästa vecka blir det lugnare, skönt...".
Så slog jag upp almanackan idag och suckade.
Nej, det blir nog en lika tung vecka igen.
Ska vänta in ett besked som borde komma imorgon måndag, ev. på tisdag.
Rehab på onsdag.
Specialistläkarbesök på torsdag.
Rehab på fredag.
Evenemang på lördag (som jag sett fram emot i flera veckor, så jag hoppas verkligen att jag orkar!).
Handikappridning och kör på söndag.
Puh.
Ska jag orka en tuff vecka till?
Det är tufft och mycket emellanåt, men oftast brukar jag därefter få lite tid att komma till ro på, hämta andan, vila kroppen, vila knoppen, tills nästa gång det blir tufft och körigt.
Ofta orkar jag inte allt som är planerat heller, det blir avbokningar titt som tätt.
Så blev det denna vecka på en grej och så kan även bli nästa vecka. Det återstår att se vad som händer och hur jag mår.
Men snart ska jag ta en tidig kväll och hoppas på att få sova hela natten.
God natt på er!
Alla lediga stunder (som inte har varit alltför många) har gått till vila och återhämtning.
Mestadels har veckan varit bra, med några få besvikelser. Men så är ju livet. Upp och ned.
Igår satt jag och tänkte att "nästa vecka blir det lugnare, skönt...".
Så slog jag upp almanackan idag och suckade.
Nej, det blir nog en lika tung vecka igen.
Ska vänta in ett besked som borde komma imorgon måndag, ev. på tisdag.
Rehab på onsdag.
Specialistläkarbesök på torsdag.
Rehab på fredag.
Evenemang på lördag (som jag sett fram emot i flera veckor, så jag hoppas verkligen att jag orkar!).
Handikappridning och kör på söndag.
Puh.
Ska jag orka en tuff vecka till?
Det är tufft och mycket emellanåt, men oftast brukar jag därefter få lite tid att komma till ro på, hämta andan, vila kroppen, vila knoppen, tills nästa gång det blir tufft och körigt.
Ofta orkar jag inte allt som är planerat heller, det blir avbokningar titt som tätt.
Så blev det denna vecka på en grej och så kan även bli nästa vecka. Det återstår att se vad som händer och hur jag mår.
Men snart ska jag ta en tidig kväll och hoppas på att få sova hela natten.
God natt på er!
fredag 24 januari 2014
Har det gått en vecka till?
Nu springer fullkomligen tiden iväg.
Januari = raketmånaden.
Personligen gör det mig inget. Jag längtar till Februari och bokrea!
I söndags började äntligen handikappridningen igen och det var visst inte bara jag som gottat mig i julmaten. Min handikapphäst Sissi såg ut att ha ätit gott hon med... :)
Det var förstås väldigt jobbigt att sitta till häst igen, speciellt dagarna efter, men också väldigt, väldigt roligt.
Jag känner mig privilegiad att ha fått den här chansen och jag hoppas att ridningen fortsätter att stärka upp mina förtvinade muskler och övertrötta lekamen. Något som jag vet att den stärker är min själ och det är inte så illa pinkat.
Vi har det väldigt kallt sen snart en vecka tillbaka. Så gissa om jag inte var så road över att sotaren skulle komma hit igår eftermiddag, speciellt då vi bara har vedeldning som uppvärmning.
Sambon gick sonika upp i ottan och tände kaminen, gick och lade sig igen och sedan var det bara för mig att tvinga upp kylskåpet några timmar senare och elda i två timmar till, innan farbror Svart skulle komma.
Ja, det var tvunget att brinna ut tre timmar innan han kom, och med -10 grader ute, så sjönk innetemperaturen ganska kvickt. Sotarjäkeln bestämde sig även att vara en timme sen och när termometern tittade ned på 14 grader här inne, så var det bara att baxa fram konvektorelementen och slå på. SUCK.
Det räcker med så lite för att tappa uppvärmningen och vi har haft svårt att hålla värmen sedan igår.
Imorgon blir det tufft igen, för då jobbar sambon och jag är bjuden på 50-årskalas.
Kan man lära hundar att elda i kamin??
Om kroppen nu orkar, så får det nog bli en kort visit. Ibland får man prioritera.
Men nu ska jag nog dricka lite kaffe. Och fortsätta vänta på Februari. :)
Januari = raketmånaden.
Personligen gör det mig inget. Jag längtar till Februari och bokrea!
I söndags började äntligen handikappridningen igen och det var visst inte bara jag som gottat mig i julmaten. Min handikapphäst Sissi såg ut att ha ätit gott hon med... :)
Det var förstås väldigt jobbigt att sitta till häst igen, speciellt dagarna efter, men också väldigt, väldigt roligt.
Jag känner mig privilegiad att ha fått den här chansen och jag hoppas att ridningen fortsätter att stärka upp mina förtvinade muskler och övertrötta lekamen. Något som jag vet att den stärker är min själ och det är inte så illa pinkat.
Vi har det väldigt kallt sen snart en vecka tillbaka. Så gissa om jag inte var så road över att sotaren skulle komma hit igår eftermiddag, speciellt då vi bara har vedeldning som uppvärmning.
Sambon gick sonika upp i ottan och tände kaminen, gick och lade sig igen och sedan var det bara för mig att tvinga upp kylskåpet några timmar senare och elda i två timmar till, innan farbror Svart skulle komma.
Ja, det var tvunget att brinna ut tre timmar innan han kom, och med -10 grader ute, så sjönk innetemperaturen ganska kvickt. Sotarjäkeln bestämde sig även att vara en timme sen och när termometern tittade ned på 14 grader här inne, så var det bara att baxa fram konvektorelementen och slå på. SUCK.
Det räcker med så lite för att tappa uppvärmningen och vi har haft svårt att hålla värmen sedan igår.
Imorgon blir det tufft igen, för då jobbar sambon och jag är bjuden på 50-årskalas.
Kan man lära hundar att elda i kamin??
Om kroppen nu orkar, så får det nog bli en kort visit. Ibland får man prioritera.
Men nu ska jag nog dricka lite kaffe. Och fortsätta vänta på Februari. :)
söndag 8 december 2013
Andra advent
Andra Advent har kommit och gått.
Imorgon är det ännu en ny vecka och snart ska det tredje ljuset tändas. Tiden går jättefort och det känns bra ibland och jättejobbigt ibland.
Vi har fortfarande inte tagit emot någon bekräftelse på remissen, men det borde väl dimpa ned i postlådan under veckan som kommer.
Nelson Mandela gick bort och jag har legat sjuk större delen av veckan.
Ikväll deltog jag i körens julkonsert, och lyckades genomföra den hyfsat med hjälp av febernedsättande och massor med vatten och vila.
Om några dagar är det Lucia.
Planen var att försöka baka lussekatter med en kompis under veckan, men jag är fortfarande risig och hon meddelade för någon timma sen att hon också insjuknat.
Baka något som jag inte längre äter vet jag inte om jag har vare sig ork eller lust till, kanske en liten sats LCHF-lussekatter då. Jag får fundera på saken.
Jag har lovat att försöka ta mig in till stora staden och hjälpa mamma att julhandla någon dag under veckan också. Och så blir det Luciafirande i kyrkan på fredag.
På söndag ska jag och sambon ta oss en dag för tidigt årsfirande, för han jobbar mastodontpass på den riktiga dagen.
Det rullar på. Inte konstigt att det känns som att tiden springer.
När jag sitter här och skriver så kommer nämnda sambo och frågar om vi inte ska ta fram några tomtar i år?
Ja just det ja. Julpyntet är inte framme, bara adventspyntet.
Och det är definitivt läge att börja spana efter årets gran.
Jag har visst fullt upp med att fördriva den där tiden som inte finns.
Imorgon är det ännu en ny vecka och snart ska det tredje ljuset tändas. Tiden går jättefort och det känns bra ibland och jättejobbigt ibland.
Vi har fortfarande inte tagit emot någon bekräftelse på remissen, men det borde väl dimpa ned i postlådan under veckan som kommer.
Nelson Mandela gick bort och jag har legat sjuk större delen av veckan.
Ikväll deltog jag i körens julkonsert, och lyckades genomföra den hyfsat med hjälp av febernedsättande och massor med vatten och vila.
Om några dagar är det Lucia.
Planen var att försöka baka lussekatter med en kompis under veckan, men jag är fortfarande risig och hon meddelade för någon timma sen att hon också insjuknat.
Baka något som jag inte längre äter vet jag inte om jag har vare sig ork eller lust till, kanske en liten sats LCHF-lussekatter då. Jag får fundera på saken.
Jag har lovat att försöka ta mig in till stora staden och hjälpa mamma att julhandla någon dag under veckan också. Och så blir det Luciafirande i kyrkan på fredag.
På söndag ska jag och sambon ta oss en dag för tidigt årsfirande, för han jobbar mastodontpass på den riktiga dagen.
Det rullar på. Inte konstigt att det känns som att tiden springer.
När jag sitter här och skriver så kommer nämnda sambo och frågar om vi inte ska ta fram några tomtar i år?
Ja just det ja. Julpyntet är inte framme, bara adventspyntet.
Och det är definitivt läge att börja spana efter årets gran.
Jag har visst fullt upp med att fördriva den där tiden som inte finns.
lördag 17 augusti 2013
Utslagen
Den här veckan började mindre bra.
Jag avslutade antibiotikakuren i söndags och under måndagen får jag sådan klåda på händerna. Jag försökte hålla mig ren och smörjde med en fet kräm, men det blev bara värre.
På tisdag morgon såg mina fingrar ut som att de skulle spricka, handlederna var så uppsvällda att de inte gick att vinkla ens det minsta och det kändes som om mina händer brann. Någon timme senare började det klia på underarmarna, på knäna och stora rosa upphöjningar i olika former fullkomligen hoppade runt på huden längs med hela kroppen.
Jag är inte allergisk, men jag förstod ändock att detta måste vara någon allergisk reaktion. Eller??
Hittade en kortisonsalva i badrumsskåpet och sambon köpte bomullsvantar. Så låg jag där i soffan resten av tisdagen och trodde att jag skulle både spricka, dö av klåda och brinna upp på en och samma gång.
Under natten till onsdag blev det olidligt, och efter att ha legat och gråtit i över en timme så ringde jag slutligen rådgivning.
"Det låter ju inte så allvarligt, ring din VC när de öppnar."
Om jag hade kunnat mörda någon med tanken, så hade den sköterskan legat på bårhuset nu, det kan jag säga.
Tack och lov så hörde en annan sköterska hur illa jag faktiskt mådde, när jag några timmar senare ringde VC och jag fick komma in direkt.
Jag fick lämna blodprov och hade en betydligt högre sänka än normalt (jag har alltid hög sänka, det har nästan alltid reumatiker). Utslagen var ganska säkert nässelutslag och jag fick en antihistamintablett direkt på plats och skulle köpa med mer när jag åkte hem.
Endera kom reaktionen av antibiotikan som jag ätit i 14 dagr, eller så hade jag fortfarande en, eller kanske en ny infektion i kroppen så att immunförsvaret helt enkelt fick spel därav.
Efter en timme hos doktorn tyckte jag själv att klådan lugnade sig och jag tog mig iväg till närmsta Apotek för att köpa mer tabletter.
Sen var det bara att åka hem och smörja in hela kroppen med Emla-salva och vänta.
Redan på onsdag kväll kändes det betydligt bättre och jag sov i 14 (!!!) timmar fram till torsdag eftermiddag. När jag vaknade då tog jag en till tablett och bara någon timme senare kände jag hur hela kroppen ställde om sig. Till det bättre!
Så skönt.
Tänk vad lite bakterier kan ställa till oreda i slutändan...
Jag avslutade antibiotikakuren i söndags och under måndagen får jag sådan klåda på händerna. Jag försökte hålla mig ren och smörjde med en fet kräm, men det blev bara värre.
På tisdag morgon såg mina fingrar ut som att de skulle spricka, handlederna var så uppsvällda att de inte gick att vinkla ens det minsta och det kändes som om mina händer brann. Någon timme senare började det klia på underarmarna, på knäna och stora rosa upphöjningar i olika former fullkomligen hoppade runt på huden längs med hela kroppen.
Jag är inte allergisk, men jag förstod ändock att detta måste vara någon allergisk reaktion. Eller??
Hittade en kortisonsalva i badrumsskåpet och sambon köpte bomullsvantar. Så låg jag där i soffan resten av tisdagen och trodde att jag skulle både spricka, dö av klåda och brinna upp på en och samma gång.
Under natten till onsdag blev det olidligt, och efter att ha legat och gråtit i över en timme så ringde jag slutligen rådgivning.
"Det låter ju inte så allvarligt, ring din VC när de öppnar."
Om jag hade kunnat mörda någon med tanken, så hade den sköterskan legat på bårhuset nu, det kan jag säga.
Tack och lov så hörde en annan sköterska hur illa jag faktiskt mådde, när jag några timmar senare ringde VC och jag fick komma in direkt.
Jag fick lämna blodprov och hade en betydligt högre sänka än normalt (jag har alltid hög sänka, det har nästan alltid reumatiker). Utslagen var ganska säkert nässelutslag och jag fick en antihistamintablett direkt på plats och skulle köpa med mer när jag åkte hem.
Endera kom reaktionen av antibiotikan som jag ätit i 14 dagr, eller så hade jag fortfarande en, eller kanske en ny infektion i kroppen så att immunförsvaret helt enkelt fick spel därav.
Efter en timme hos doktorn tyckte jag själv att klådan lugnade sig och jag tog mig iväg till närmsta Apotek för att köpa mer tabletter.
Sen var det bara att åka hem och smörja in hela kroppen med Emla-salva och vänta.
Redan på onsdag kväll kändes det betydligt bättre och jag sov i 14 (!!!) timmar fram till torsdag eftermiddag. När jag vaknade då tog jag en till tablett och bara någon timme senare kände jag hur hela kroppen ställde om sig. Till det bättre!
Så skönt.
Tänk vad lite bakterier kan ställa till oreda i slutändan...
lördag 6 juli 2013
fredag 5 juli 2013
torsdag 4 juli 2013
onsdag 3 juli 2013
måndag 1 juli 2013
fredag 28 juni 2013
Vart tog en hel vecka vägen?
Oj.
Det var en vecka sedan sist, men det känns som att det var igår som jag skrev det senaste inlägget.
Vart tog en hel vecka vägen?!
Har ju inte gjort någonting, mer än sovit, ätit, sett på TV...
Vet att jag omedvetet tryggar energi för kommande hästveckan som börjar på måndag, det går liksom på rutin. Men ändå!
Sambon har frågat varje dag efter jobbet om jag gjort något roligt.
Öh..? Jag har inte gjort något alls... :S
Känner mig otillräcklig som inte ens har kunnat prestera något här hemma.
Ingen lagad mat, ingen städning, ingen maskintömning eller maskinpåfyllning...jag har verkligen bara varit. Om ens knappt det.
Skäms på mig, jag har inte ens varit ute med hundarna..! :(
Nu har vi ju en nära på 4000 kvm stor inhägnad tomt som de har fått rumstrera i bäst de velat, och dörrarna har stått på vid gavel från 07 på morgonen till 22 på kvällen.
Men ändå!
Nästa vecka blir lång, hektisk, rolig, jobbig, stressig, kul, social och krävande på flera sätt.
Ändå ser jag fram emot den varje år.
Förra året hade jag en väldigt bra vecka, men då hade tiden innan varit väldigt bra också.
Nu kämpar jag fortfarande med mer smärtor, jag är stelare än vanligt och jag blir så himla trött hela tiden. Så det blir tufft nästa vecka.
Men jag ser fram emot det ändå!
Det var en vecka sedan sist, men det känns som att det var igår som jag skrev det senaste inlägget.
Vart tog en hel vecka vägen?!
Har ju inte gjort någonting, mer än sovit, ätit, sett på TV...
Vet att jag omedvetet tryggar energi för kommande hästveckan som börjar på måndag, det går liksom på rutin. Men ändå!
Sambon har frågat varje dag efter jobbet om jag gjort något roligt.
Öh..? Jag har inte gjort något alls... :S
Känner mig otillräcklig som inte ens har kunnat prestera något här hemma.
Ingen lagad mat, ingen städning, ingen maskintömning eller maskinpåfyllning...jag har verkligen bara varit. Om ens knappt det.
Skäms på mig, jag har inte ens varit ute med hundarna..! :(
Nu har vi ju en nära på 4000 kvm stor inhägnad tomt som de har fått rumstrera i bäst de velat, och dörrarna har stått på vid gavel från 07 på morgonen till 22 på kvällen.
Men ändå!
Nästa vecka blir lång, hektisk, rolig, jobbig, stressig, kul, social och krävande på flera sätt.
Ändå ser jag fram emot den varje år.
Förra året hade jag en väldigt bra vecka, men då hade tiden innan varit väldigt bra också.
Nu kämpar jag fortfarande med mer smärtor, jag är stelare än vanligt och jag blir så himla trött hela tiden. Så det blir tufft nästa vecka.
Men jag ser fram emot det ändå!
söndag 21 november 2010
Kärt återseende?
Veckan som gått, allmän summering:
Mest spelade låt: Jaa, vad tror ni? :) Johnossi har gått varmt på datorn och favoriten heter förstås "There's a lot of things to do before you die".
Bäst i kylen: Som hängiven LCHF:are så är grädden otroligt gångbar och oumbärlig i vår kyl. Men just nu så har den lite konkurrens av chokladtårtan...
Veckans dryck: Smaksatt kaffe. Irish Cream-kaffe med en stor skvätt grädde räddar dagen.
Bästa filmen: Oj. Jag har sett väldigt många filmer på sistone, men det har faktiskt inte varit någon som har varit sådär wow. Men jag tyckte om "Killers" och "The Runaways".
Mest positiva: Att BÅDE matrummet och sovrummet börjar se ut som just matrum och sovrum.
Mest negativa: Dåliga njurar? Har lämnat ett andra urinprov, men vet inget mer i nuläget.
Veckans TV-program: Har fastnat för "Halv åtta hos mig". Har inte alls vare sig följt eller intresserat mig för det tidigare, men nu tycker jag att det är ganska så roligt. Nya "Pensionärsjävlar" står förstås också i en klass för sig!
Veckans roligaste: Att sambon - kors i taket! - dammsög HELA huset alldeles frivilligt. Nog för att han har haft huvudvärk i några dagar, men...ja..!
Veckans tråkigaste: Träffar inte så mycket folk(som jag vill träffa) längre. Det beror mestadels på mig själv förstås, men det gör mig ledsen ändå. Måste försöka orka mer, det är ju människor jag tycker så mycket om.
Veckans överraskning: Inget slår nog sambons dammsugning!
Veckans husdjur: Lucy, vår kära lilla katt som försvann på strövtåg i somras. Hon har, med lite tid och omsorg, blivit den där underbart keliga sötnosen till katt igen. Precis som hon var innan hon försvann.
Oumbärligt under veckan: Pengar, trots att det har varit alldeles för lite. Egentligen borde jag skriva färdtjänst, men utan pengar - ingen färdtjänst.
Veckans klädesplagg: Duntofforna som inhandlades på IKEA förra året. För usch och fy vad kallt det är på golven i det nya huset!
Nästa veckas mest efterlängtade: Nästa vecka ser ut att kunna bli den där veckan som går obemärkt genom historien. Men saker och ting kan alltid ändras och jag är öppen för förslag.
Självklart så hoppas jag på att det ska komma mer snö! (inte hos dig, Skogsnuvan!)
Mest spelade låt: Jaa, vad tror ni? :) Johnossi har gått varmt på datorn och favoriten heter förstås "There's a lot of things to do before you die".
Bäst i kylen: Som hängiven LCHF:are så är grädden otroligt gångbar och oumbärlig i vår kyl. Men just nu så har den lite konkurrens av chokladtårtan...
Veckans dryck: Smaksatt kaffe. Irish Cream-kaffe med en stor skvätt grädde räddar dagen.
Bästa filmen: Oj. Jag har sett väldigt många filmer på sistone, men det har faktiskt inte varit någon som har varit sådär wow. Men jag tyckte om "Killers" och "The Runaways".
Mest positiva: Att BÅDE matrummet och sovrummet börjar se ut som just matrum och sovrum.
Mest negativa: Dåliga njurar? Har lämnat ett andra urinprov, men vet inget mer i nuläget.
Veckans TV-program: Har fastnat för "Halv åtta hos mig". Har inte alls vare sig följt eller intresserat mig för det tidigare, men nu tycker jag att det är ganska så roligt. Nya "Pensionärsjävlar" står förstås också i en klass för sig!
Veckans roligaste: Att sambon - kors i taket! - dammsög HELA huset alldeles frivilligt. Nog för att han har haft huvudvärk i några dagar, men...ja..!
Veckans tråkigaste: Träffar inte så mycket folk(som jag vill träffa) längre. Det beror mestadels på mig själv förstås, men det gör mig ledsen ändå. Måste försöka orka mer, det är ju människor jag tycker så mycket om.
Veckans överraskning: Inget slår nog sambons dammsugning!
Veckans husdjur: Lucy, vår kära lilla katt som försvann på strövtåg i somras. Hon har, med lite tid och omsorg, blivit den där underbart keliga sötnosen till katt igen. Precis som hon var innan hon försvann.
Oumbärligt under veckan: Pengar, trots att det har varit alldeles för lite. Egentligen borde jag skriva färdtjänst, men utan pengar - ingen färdtjänst.
Veckans klädesplagg: Duntofforna som inhandlades på IKEA förra året. För usch och fy vad kallt det är på golven i det nya huset!
Nästa veckas mest efterlängtade: Nästa vecka ser ut att kunna bli den där veckan som går obemärkt genom historien. Men saker och ting kan alltid ändras och jag är öppen för förslag.
Självklart så hoppas jag på att det ska komma mer snö! (inte hos dig, Skogsnuvan!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)