Fyndigt

Efter flera dagars tortyr, så vaknade jag och mådde ganska så bra på fredag.
Allra helst hade jag velat vila resten av dagen och njuta av att den där skiten lämnat systemet, men alltid är det ju något.

Jag antog ett vad med min ledare på handikappridningen i våras och vadet löd att om jag fick 70% (räknat på domarpoäng) eller mer på vår klubbtävling, så skulle jag köpa nya ridbyxor.
Hon tyckte väl (precis som alla andra...) att mina malätna, 16 år gamla och på tok för stora manchesterridbyxor hade gjort sitt.
Jag antog glatt, för jag tänkte seriöst att det inte var möjligt för mig att få så höga poäng.

71% var tydligen möjligt och plånboken gnällde till redan där och då.

Så har jag under sommaren försökt lägga undan några korvören för att få ihop till ett par nya ridbyxor, men det såg ju inte ljust ut.
Turen kom med min födelsedag och jag som alltid önskar mig pengar, men aldrig får några...låt oss säga att folk äntligen har fattat vinken.
500:- lade jag undan för ändamålet och igår åkte jag och en kompis in till stadens Hööks-butik för utprovning.

Efter att ha varit där i evigheter och provat allt i butiken (det kändes som det), så stod det emellan två par. Det ena kostade 349:- och det andra 479:-. Båda var lika snygga, lika sköna, lika funktionella och jag velade länge. Kunde verkligen inte välja!
Kompisen tröttnade på min ineffektivitet och sprang över till hamburgerrestaurangen mittemot och tryckte kolhydrater.
Jag bestämde mig för att tänka på saken samtidigt som jag tog en rundvandring genom butiken.

Längst nere vid alla hästtäcken stod två trådkorgar med reasaker och jag tittade lite förstrött. Det var bara hästgrejer och det har jag ju ingen användning av längre. Bredvid stod dock en ställning med kläder, men hoppet om att hitta något billigt och bra sjönk, då jag insåg att jag inte är liten nog att komma i centilong längre.
Lite irriterat plockade jag i ena trådkorgen och får plötsligt upp ett par ridbyxor som vid första anblicken såg definitivt större ut än barnstorlek. Vid närmare koll, så var det faktiskt min storlek...och de var nedsatta till 174 kronor!
Jag provade för säkerhets skull och när kompisen kom tillbaka mätt och glad, så hade jag bestämt mig!

För en gång skull fattade jag och plånboken ett klokt beslut tillsammans, även om byxorna var i en ganska ful och dassig beige färg.
Men vad tusan, jag ska ha dem att rida i en gång i veckan och jag tror inte att min handikapphäst bryr sig om jag kommer i fula eller snygga ridbyxor.
De var sköna och säkert lika funktionella som de dyra byxorna, så här var det liksom inget mer att tänka på.

Men bättre skulle det bli, för när jag skulle betala så visade det sig att det var halva reapriset... :D
Jag gick alltså hem med ett par nya ridbyxor för 87 spänn!
Inte illa pinkat alls. :)

Idag ska Julen ut

Tjugonde Knut, då ska granen dansas ut.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/

Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.

I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.

Influensa 2010

Efter en lite stressig dag i telefonen, kom jag då äntligen fram till en vårdcentral som inte hade slut på influensavaccin. Tack och lov!

Jag brukar alltid få på reumatologavdelningen, men när jag var där förra veckan så hade deras vaccin tagit slut. Men det var bara att jag gick till en vårdcentral, så skulle jag få mitt vaccin iallafall.
Vad bra, allt löser sig ändå!

Nå, minnet är bra men kort. Åtminstone närminnet ska tilläggas...
Jag glömde bort.
Igår kväll återfick jag minnet med hjälp av nyheterna. De första influensafallen har börjat droppa in.
Fasen i galoschen! Jag har ju inte vaccinerat mig!

Så idag inleddes jakten på vaccin.
Närmaste vårdcentral hade slut på vaccin. De hänvisade mig vidare. Slut på nästa också.
Fick ingen mer hänvisning, så ringde på eget bevåg runt till varenda VC inne i stan.
En utav dem hade några doser kvar, men jag var ju inte inskriven där.

"Nej, men jag hör till riskgrupperna."

"Spelar ingen roll."

Till slut chansade jag på min gamla "by-VC". Där minsann fanns det vaccin och där, minsann, var jag välkommen!

"Men du måste komma idag."

Och det gjorde jag. Och nu sitter jag här, nyvaccinerad och lite öm. Men glad över att det löste sig.
Det är förstås ingen garanti att man slipper undan influensan även fast man är vaccinerad, men förhoppningsvis så dör jag inte om jag får den iallafall.
Det här är femte året jag vaccinerar mig emot säsongsinfluensan och bara ett av åren har jag drabbats. Så statistiken är ganska bra ändå måste jag nog säga.
Med lite tur(och vaccinet), så klarar jag mig i år med!