Avloppet 2013

Som ni märker så dundrar det in inlägg så här på lördagen.
Om jag har en superdag? Nja, den är medelmåttig.
Jag gör helt enkelt bara så som jag brukar, jag börjar skriva och sen sparar jag, så att jag kan skriva mer en annan gång.
Nu var det flera skrivna/påbörjade utkast som jag inte hade gjort klart eller publicerat och det är alltså det som jag gör idag. Därav att det kommer flera inlägg på samma dag.

Men ni kanske är lässugna? :)

Fredagen började alltså hiskeligt bra. Oh, så nöjd jag var!
Men även bra dagar har sin baksida, och denna skulle inte förneka sig...

Efter allt prövande av ridbyxor så var jag tämligen svettig. Så på kvällskvisten ställde jag mig i en varm och lång dusch och njöt riktigt. Ända tills jag drog undan duschdraperierna och fick se poolen som uppenbarade sig i hela badrummet och en bit utanför...
Stopp i avloppet. :(

Detsamma hände vintern 2011. Och då kändes det som om hela världen hatade mig, eftersom jag och exet nyss hade flyttat isär. Jag grät i timmar varje dag och saker gick sönder, kompisar försvann och...avloppet svämmade över.
Ja, ni förstår själva känslan.
Det var inte ju roligare eller lättare den här gången, men eftersom inte avloppet inte blivit rensat sedan 2011, så var det väl inte så konstigt att det täppte igen heller.
Och världen runt om ser inte lika nattsvart ut nu som den gjorde då heller.

Fredagen slutade alltså med översvämning.
Lördagen började med stora avloppsrensningen 2013.

Ikväll ska sambon bjuda mig på bio och restaurang, för han har erhållit semesterersättning och känner sig rik.
Minsann.
Ja, inte fasen tänker jag tacka nej till det.

Hästveckan dag #5

Fler bilder kan man titta på HÄR.

Fredag den 13:e

En dag som alla andra.
Förutom att jag har fått nagelsvamp på ena stortå-nageln.
Förstås så måste medel emot nagelsvamp kosta precis så mycket som jag har kvar på kontot, den summa som ska räcka i två veckor till.
Så när det väl finns pengar, så är väl alla naglar på båda fötterna drabbade... :/

Guldfiskminne

Det står chokladmousse i mitt kylskåp.

För tydligen har jag drabbats av en släng guldfiskminne. Jag fick för mig att det var lördag, men det är det ju inte.
Det är ju fredag.

"This is it. Don't get scared now."

Idag ska Julen ut

Tjugonde Knut, då ska granen dansas ut.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/

Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.

I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.

Film för fredag

22 Bullets (L'immortel):

Efter en lång, brutal och framgångsrik karriär som torped i Marseille-maffian har Charly dragit sig tillbaka. Under tre år har han levt ett tillbakadraget liv och ägnat sig åt sin fru och sina två små barn. En vintermorgon lämnas han att dö på kajen i den gamla hamnen med 22 kulor i sin kropp. Han lyckas överleva och börjar leta efter Tony, den ende mannen som skulle våga sig på att försöka döda honom. Men Tony gjorde ett misstag: han misslyckades.

Det här är en jättebra film för den som gillar action, fart, tanke, handling och inte räds lite blod på filmduken/TV-skärmen. Filmen är dessutom baserad på en verklig händelse.

Temaveckan No. 1

I och med kraschen i torsdags så blev jag lite konfys och kom helt av mig i veckounderhållningen för er läsare.
Fredagen skulle enligt plan innehålla ett filmtips inför helgen.
Nu får ni hålla till godo till nästa vecka, för jag kan ju inte ge er en fredagsfilm på lördagen! :D

Men idag är det lördag och på lördagarna blir det en bonus som - förstås - kommer att heta "Lördagsgodis". :)
Det kan vara allt från recept på lördagsgott, en lördagsdrink, bilder på snygga människor(läs: killar!), bilder på smaskiga, ätbara ting(inte värt att jag nämner killar här...) som får det att läska i munnen.
Något man blir glad och nöjd över helt enkelt. Som man kan njuta utav så som man bör låta sig göra på en lördag.

Vi börjar strax temavecka No. 1 med något enkelt och inte alltför uppretande.
Dock inget för er trogna LCHF...

Krasch

Igår kväll kraschade Blogger som handhar min blogg. Därför försvann några inlägg, men enligt Blogger så ska de komma tillbaka. Undrar när? Det märks väl.

Idag är det fredagen den 13 maj. Fredagen den 13:e, en sk. "otursdag".
Jag har alltid sett den som tvärtom, för fredagen den 13:e brukar vara en sådan dag som allt bara klaffar för mig. Men idag fick jag tji för det.

Dagen började med att jag i godan ro satt och vilade i värmen ute på altanen. Som vanligt dök en drös med getingar upp, men varför ställa till med en scen för det? De brukar ju bara flyga runt, surra lite och flyga iväg igen.
Denna gång fick jag närkontakt av tredje graden då en slog sig ned på min fot, nyfiket kröp över stortån och...AAAJJJ! Helvetet bet mig, helt jäkla oprovocerat dessutom!
Jäkla, förbannade...*********, *******..!

Jag är inte allergisk, men lite känslig, så jag fick lägga mig ned på köksgolvet några timmar tills den värsta svullnaden lagt sig.
Till slut tyckte hundarna att de behövde ut, så det var bara att påbörja uppstigning av femte graden.

Inte hinner de vara ute i den inhägnade trädgården förrän det skriks och skälls av åttonde graden utanför.
Slänger ett getöga i fönstret och ser en av två hundar INNE i trädgården, den andra springer i 120 utanför, ute på vägen, samtidigt som två andra lösa hundar, deras ägare och dess cyklar försökte ta sig samman och hitta in på vägkanten.
Klockan har precis slagit halv fem och trafiken är tyngre än vanligt vid den tiden.
Nu löste sig allt, alla överlevde, alla hundar fångades in och jag insåg att vår största hund lyckats pressa sig ut under staketet, en yta på ca 8x12 cm.
Sambon jobbade förstås, så den rara grannen(som både var hundägare och cyklist) erbjöd sig att slå ned några stolp och på så sätt trycka ned staketnätet lite.
Jag tackade glatt och kunde därmed lättat stå och se på hur käre grannen först slog sönder grinden, sedan en hörnstolpe. Sedan tittade jag på när han gick hem.

För säkerhets skull låste jag in både mig och hundarna i huset, medan magen kurrade pillemariskt. Bilden av ett tomt kylskåp som ekar när man tittar in i det, gör att man känner sig mer hungrig än någonsin.

Och om det inte vore jobbigt nog med en sådan här dag för en sådan som mig, ja, då är det ju så att den 13 Maj även är en årsdag. En sådan årsdag som man inte firar, men som man aldrig glömmer.
Så nu står det ett ljus här och fladdrar på bordet och ännu ett vid en gammalt fotografi på gamla skänken.

Jag tänker på dig Kära Pappa.
Varje dag, inte bara denna dag. Men detta är dagen då du flydde eländet, eller tog semester snarare. Somnade in och valde att inte vakna upp. Den dag då ditt ljus slocknade, ditt hjärta slutade slå och din själ blev en himlakropp som aldrig dör.
Så på ett sätt är du inte borta, bara någon annanstans.
Men det gör inte sorgen och saknaden lättare att leva med.
Jag tänker väldigt mycket på dig, min Kära Älskade Pappa. <3

Oj oj

Nu hörde jag nästan hur det skrek "tråkig!" inne i huvudet och därefter insåg jag att det gått några dagar igen.
Fasen för dig som skrev att jag var tråkig! Det kommer att förfölja mig hela livet nu känns det som.
Så fort jag inte hör av mig till någon = tråkig!
Varje gång jag går i gårdagens kläder = tråkig!
För var gång jag inte svarar i telefon = tråkig!
När jag inte uppdaterar bloggen = tråkig!

Sen fortsätter det bara och jag förblir en tråkig och brun(kanske till och med grå) människa i allas ögon, inklusive mina egna.

Jag försöker lätta upp fredagen lite med låtar från Lily Allens "It´s not me, it´s you" och sitter vid köksbordet och tittar ut över fröjderna.
Det är fint här. Det är synd att vi bara hyr det här smultronstället, tänk att få bo så här jämt.
Jag älskar allt som har med vatten att göra. Kanske får man turen att bo vid havet eller sjön den dagen vi hittar ett eget ställe med. Men jag skulle tycka att en liten älv vore ganska mysigt också. :)

Det är en skön och obeskrivlig frihetskänsla att stå vid ett oändligt hav som lever och leker. Jag gillar den känslan. Önskar att den alltid kändes inne i bröstkorgen och spretade ut i varenda blodkärl i resten av kroppen.
Får nästan rysningar när jag tänker på det.

Idag består dagens bestyr av att åka till pappas grav och göra iordning för Alla Helgons Dag. Har köpt gravdekoration och så ska lyktan upp.
Vi tänkte ställa upp lyktan när vi var där förra veckan, men då hade inga andra kommit upp och ibland är det lite känsligt att göra saker för tidigt på kyrkogården. Har jag märkt...
Men nu är det absolut tid, så direkt efter frukost(eller när sambon sjusovare vaknar) ska vi åka iväg.
Ha en fin fredag allihop!

Lugn fredag

Det har varit en lugn och behaglig fredag. Fast kall.
Även om jag inte klagar så är det inte enbart nöjesamt att bo invid Sveriges största sjö. I allafall inte på ett berg, så att alla iskalla vindar blåser rakt inunder golvet och kyler ned hela min tak- och väggprydda värld. Ja, och golvet förstås.

Fast i vindar och kylan låter det sig knastra ganska så hemtrevligt ifrån kaminen i köket.
Och efter att ha intagit en balja kaffe och ganska mycket saffransbröd(oh yes, nu är det snart Jul!) under eftermiddagen, så blev kvällen ganska lugn och fridfull.
Tråkigt värre tycker säkert en del, men jag har ju en ny image att leva upp till nu då...

Jag har lyssnat på musik hela dagen och ylat med i allt som jag både kan och inte kan. Jag vet att det är olidligt när katterna stämmer in i ylandet. :/
Jag vet att det är totalt fruktansvärt när sambon stämmer in i ylandet. För då anser han att han är på samma våglängd och vill sjunga duett.
Och när både sambon och jag ylar ihop, då börjar hundarna skälla, gny och rulla runt på golvet. Sen börjar de också yla.

Så om ni undrar varför inte jag står på Idol-scenen i TV-rutan varje fredagkväll, så är det för att det pågår full konsert hemma. :)

Skönt med lite helg

Äntligen fredag!
Detta är helt klart min favoritdag på hela veckan. Jag vet inte varför, men fredagar har alltid fått mig att må bra. Kanske är det för att det känns som i starten av helgen, eller så är det något annat.
Jag tycker bara om den helt enkelt.

Igår satt jag och tittade igenom dikter som jag skrev under min uppväxt och skolgång. En del helt okej, men mycket är riktigt skräp. Som det ska vara med andra ord.
En del av det jag läste har jag mycket minnen till, saker som jag skrivit direkt från hjärtat. Andra kände jag nästan bara tomhet inför.

"Skrev jag den här smörjan?", typ.

Jag är glad att jag har sparat mycket i allafall. Även om jag inte gör varken mig själv eller någon annan glad med det, så är det roligt att ha kvar. Till och med smörjan. :)

I samband med att jag fann stora diktpärmen, hittade jag också pärmen med arbeten ifrån skoltiden.
Ja ja, skratta ni som kommer ihåg hur ofta jag var i skolan! Men jag gick faktiskt och läste upp några ämnen på Komvux.
Och jag har papper på att jag har genomfört treårigt gymnasium, även om jag inte har några betyg att visa upp från den tiden.

För mig känns inte betygen så viktiga i sammanhanget, jag är jättenöjd med att jag genomförde det jag påbörjade.
Det var inte alltid jag kunde välja den möjligheten själv på den tiden, så därför är jag stolt över att jag kunde få göra det.
Men visst hade det varit guld att ha haft betygen med, så är det ju...

I allafall så är nu den tiden förbi sedan länge, men det var roligt att sitta och läsa igenom hur jag tänkte och kände då. Mycket nattsvart var det tyvärr, och mycket djupt emellanåt.
Men det var väl så när man var ungdom. Allt gick upp och ned.
Humöret, vad som var bra, vad som var dåligt, kärleken eller bristen på den, hatkärleken till föräldrar och syskon, ens egna stress över att påtvunget bli vuxen så fort och att känna att man var tvungen att göra allt och klara allt för att alla skulle bli nöjda.
Tror inte att det är någon större skillnad på känslorna idag, men jag är helt säker på att dagens ungdom(gillar inte uttrycket, men ok..) har det mycket jobbigare och tuffare än vad ungdomar hade det för 15-20 år sedan.

Men nu är det fredag, och då ska jag ha en så bekymmerslös dag jag bara kan. Jag ska äta en redig frukost med mycket kaffe så jag vaknar och jag ska njuta hejdlöst av all nysnö - även fast jag längtar till våren och allt som hör därtill!

Ha en bra dag!