Familjen von Tratt

Återbesök hos veterinären med djuren igår.
Katten Kennedy fick högsta betyg och väl godkänt och får sluta med både tratt och medicin redan imorgon.
Hundarna var bättre, men kräver längre behandling. Och de som inga trattar hade, de fick med sig denna gång.

Då Cheyenne är grov i omfång, var hennes tratt en storlek större än Tequilas. Och så lilla Kennedys katt-tratt.
Vi kan kalla oss Familjen von Tratt numer!
Nästan som Sound of Music (Family von Trapp), men här hemma hörs sällan ljuv musik i samband med örondroppsbehandlingarna.
Min mage har dessutom flera vackra klösmärken som jag kan springa och visa upp på stranden om jag vill. Men det vill jag inte.

Jag som alltid älskat sol och värme, börjar bli lite fundersam om jag inte ska ta och boka en tid hos farbror doktorn för att kolla upp hyperpigmenteringen som jag erhöll i ansiktet förra sommaren.
Den bleknade under vintern och jag har varit överdrivet noggrann ända ifrån början i år och smörjt in mig med solskyddsfaktor 50+. Men det har inte hjälpt.
Pigmenteringen är tillbaka, den är stor och har lagt sig som skuggor under och runt båda ögonen.
Det ser inte allvarligt ut, men jag är ingen person som haft detta tidigare. Jag har inte många leverfläckar heller.

Kanske bäst att slå en signal iaf, bättre en koll för mycket. Med tanke på hur vanligt det har blivit med hudcancer, så ska man kanske inte bara strunta i det.
Eller vad tycker ni?

Lång dag innan den längsta

Puh..!
Vilken lång det har varit! Eller är. Det är ju fortfarande torsdag.
Det har handlats och städats och bakats och lagats. Jag har stått så mycket att det känns som att ryggen är på väg att gå av.
Sambon har gjort det mesta, det ska jag erkänna. Men jag har varit med hela tiden. Det känns så här efteråt.

Imorgon är det Midsommarafton. Mina händer och fötter värker, så det blir nog lite regn. Sen om det blir på ena halvan, andra halvan eller över hela dagen, det återstår att se.

Jag oroar mig mest över att jag ska bli så dålig att jag inte orkar bli med på något av de två firanden som står i kalendern.
Kl. 12.00 i hembyn med de gamla grannarna, och kl. 19.00 i ett samhälle utanför stora staden med sambons kompisar och deras respektive.
Måtte det bli bra väder! Men den är ju en klassiker med skurar på Midsommar.

Jag hoppas att det blir godtagbart för lederna dock.
Smärta kan jag ta, i viss mån. Men den är inte roligt att sitta hemifrån, med folk man inte känner så bra och bara önska att någon högg av fötterna. Eller händerna. Eller att någon kom med en stor spruta morfin och tryckte in i första bästa ven.
Så vill jag inte ha det imorgon.

Jag vill fira Midsommar med min kärlek och med goda vänner och jag vill göra det i solsken och en varm bris.
Jag tror att fler vill detsamma som jag. :)

Men solen skiner!

Dagarna går fort nu.
Våren ser ut att bli intensiv. Mycket rehab, handikappridningen, sambon som kommer att vara borta en månad...
Jag var tvungen att lägga några saker åt sidan, för att vara på den säkra sidan att jag kommer att orka och inte bli sängliggande emellan alla uppgifter.
Kören får tex ligga på is till efter påsk. Tråkigt, för jag tycker så mycket om alla som är med och det är så härlig stämning. Så mycket mer än bara sång och musik.
Men efter påsk ser det lugnare ut och sambon har kommit hem igen, och då hoppas jag att inte vårstarten har slitit ut mig för illa och att jag kan sjunga med dem igen.

Det är skönt när det händer saker, men det är jobbigt också.
Jag blir fort trött, får mer ont, orkar mindre.
Önskar att det vore tvärtom, att jag får en kick utav det, sådär som jag fick innan jag blev sjuk. Ju mer fart, desto piggare blev jag.
Nu är det helt omvänt och ju mer jag försöker företa mig, ju mer handikappad och sliten blir jag.

Men solen skiner! Och solen gör mig alltid glad. :)

Sköna Maj Välkommen!

Katterna i fokus