Idag är jag stark

Dagen började stelt. Tuff dag igår och förkylningen ligger i lite smått.
Överansträngde jag mig?
Efter några timmar i solen kände jag mig mjuk. I jämförelse. Smärtan lade sig nästan på lägsta nivå i samband med lunch, vilket var bra och tur, för mina kulpiller låg kvar hemma på bänken.

När taxin kom och skulle hämta mig kändes det nästan som att jag skulle kunna ha sprungit fram till den!
Så lätt i kroppen som jag är nu, hemma igen, det var ett tag sen.
Jag tänkte nästan sätta mig på den åkbara kärleksmaskinen och klippa gräset nu, men nej! Idag ska njuta av lättnaden och känslan av att kunna flyga lite.
Idag är jag stark.

Skov

Det har inte blivit så mycket skrivet på sistone, mest bilder och ordspråk.
Det finns en anledningen och den heter SKOV.

Jag har kommit in i ett helt sjukt jobbigt skov i min sjukdom, som tar musten ur mig.
Förra veckan fick jag föraningar, sen fick jag trots allt en hyfsad helg.
Gårdagen vaknade jag upp tillsammans med en smärre förkylning och under dagen bara small det till i kroppen. Jag har så ont och jag är så stel och jag knaprar tabletter som värsta knarkaren.

Dejten skulle ha kommit hit idag, men ringde återbud igår och om jag blev lite ledsen i ögat först, så är jag väldigt tacksam nu.
Detta är inget skede av mitt liv som jag vill dela med någon jag inte känner så bra än. Han har redan fått se några dåliga sidor och det gör mig inget, för dåliga sidor har vi alla, så även han.
Men just det här...när jag bara gråter och känner mig så hjälplös och liten och kroppen skakar av smärta.

Min sjukdom är min mörka sida, mitt svarta får, min mest negativa "egenskap" som jag helst inte vill dela med mig av.
Jag vet, med en ny kärlek i livet är det oundvikligt så småningom.
Men just nu så får det gärna vänta ett tag till. Tills han tycker om mig så mycket att han kan leva med det.
 

Aprilvädret knäcker

Jag orkar snart inte med det här längre!
Vädret som bara ändrar för varje timme. Lederna skriker, kroppen hänger inte med och jag blir så trött.
Att jag intar full dos morfin gör mig avtrubbad och jag går runt som en zombie i lightversion här hemma eller om jag åker någonstans.

Jag lyckades avhålla mig från just morfin i onsdags när jag skulle träffa barn, för då ville jag vara "klar". Inte förrän jag kom hem dukade jag under med en liten "mår-finare" och några Pamol.
Men igår till körövningen så var det oundvikligt. Det gjorde så jäkla ont.
Jag funderade större delen av dagen på att ringa återbud, men ville göra ett försök ändå.

Jag preparerade och väntade på verkan under övningens gång, men det gjorde bara ont och jag orkade inte koncentrera mig. All fokus rann ur huvudet och flera gånger hörde jag inte ens vad körledaren sa eller spelade. Allt bara flöt ihop och jag fick ångest för att jag inte klarade min stämma.
Först i bilen på hemvägen lossnade det lite, men då blev jag istället så där "rusflamsig" och så här i efterhand så minns jag inte vad jag sa under färden heller.
Måtte jag inte ha skrämt slag på min underbart snälla chaufför Ann och tjejerna...

Jag vaknade av att det knackade på dörren tidigt i morse, eller snarare - hundarna väckte mig då det knackade på dörren i morse.
Men jag kunde inte ens röra benen över sängkanten. Så försökte jag resa överkroppen och sätta mig upp, men det gick inte heller.
Inte en enda förgrening emellan hjärnan och resten av kroppen ville fungera, och även om det händer då och då så blev det så jobbigt i morse.
För tänk om den där stackaren som stod och knackade (ganska länge dessutom) trodde att jag bara illvilligt vägrade att öppna? Kanske stod och gluttade i smyg i något fönster och bara gömde mig?

Så hörde jag efter en bra stund en bil åka iväg och pressen släppte lite.
Fyra timmar senare lyckades jag krypa ned för trappen på alla fyra baklänges och, i sittande ställning, släppa ut hundarna i det där jäkla pissvädret som bara ställer till problem.
Aprilvädret fullkomligt knäcker mig.

Valmöjligheter

Varmt badkar eller duntäcke i soffan?
Det är kallare ute, vilket också betyder kallare inne. Och jag är fortfarande förkyld och allmänt frusen.

Det finns dock lite som behöver tänkas över innan det tappas upp ett eventuellt bad.
Det snöar och mina leder är s t e l a.
Morgonstelheten sitter fortfarande i trots att det är eftermiddag, men det beror nog mest på att det inte är mer än 16 grader inomhus.
Det skulle alltså vara både väldigt skönt och uppmjukande att täcka kroppen i varmt, ångande vatten.

Men det vore tråkigt om jag inte blir så uppmjukad där i varmvattnet, för då kan det vara väääldigt krystat att ta sig ur badet när vattnet har kallnat.
Med lite vilja och jäklaranamma, så brukar det gå om jag inte tömmer ur vattnet. I allafall om lederna inte är helt stelopererade.
Idag törs jag nog inte chansa... :/

Duntäcke och (banne mig om jag inte ska hämta värmekudden också!) soffa it is.
Då kan jag dessutom titta på några avsnitt av Homeland också.
Om jag inte somnar vill säga.