Men jag glömde före-bilden

Efter att ha vilat, sovit och "drönat" under precis hela måndagen och dessutom fått en ganska lång och god natts sömn på det, så tog vi idag ett krafttag här hemma.
Det fanns berg med nytvättade kläder som behövde vikas, det fanns berg med skräp som skulle slängas och det behövde röjas ur, sorteras ur och flyttas på kläder, möbler och pryttlar.

Vi vek tvätt för glatta livet och sambon bar skräp. Jag föste runt saker ur och in i olika garderober och pekade på allt som var för tungt som behövde flyttas.
Vi gjorde en timme(!) inne i grovköket/tvättstugan och tyvärr så glömde jag ju att ta en före-bild... :/
Det är absolut inte klart än, men jag lovar i allafall att bjuda på en efter-bild den dagen vi känner oss nöjda!

Resten av veckan ser lugn ut, men rehab på fredag och tårtkalas hos en av sambons kompisar på söndag. Skönt med lite tid att vila på! :)

OJ

Gårdagens töcken kan jag nog bara sammanfatta med ett stort OJ.
OJ.
OJ.

Det var visst tre stycken...

Juldagsmorgon

Så sitter jag med pekskärmen och skriver lite tankar i mörkret igen.
Det är tidig juldagsmorgon och jag fick bara sova tre timmar inatt. Förstår inte att det är så emellanåt.

Jag var så himla trött när jag gick och lade mig, det kändes som att jag skulle somna som en klubbad säl. Och så började nattens skönhetsanvisningar. För att avsluta med ett evigt vändande och vridande och suckande.
Det var för varmt under täcket och för kallt utanför. Sambon hade kommit hem från nattjobbet och satt och knappade vid sin dator och ljudet höll mig störande nog vaken.
Ena hunden snarkade till och det ryckte i hela mina kropp.
Ingen idé att ligga där och våndas, det blir ju inte mer sömn av det.

Så jag tog mig ned till vardagsrummet och plockade fram datorn.
Och här har jag nu suttit i två...nej, tre timmar. Och jag känner mig inte det minsta trött. *suck*

Julaftonens lunch hos svärmor med make, avgick smärtfritt och stilla och det är jag väldigt tacksam över. Jag hade en blixtrande huvudvärk när vi åkte dit, säkerligen en spänning för vad som komma skulle.
Förra året var ju rena rama katastrofen.

Vi åt en lagom liten jultallrik och en väldigt god Ris a´la Malta till dessert. Inte LCHF, men jag tog lite grann och "unnade mig" som det så fint heter.
En liten julklappsutdelning där svärmor och hennes andra hälft faktiskt blev otroligt glada över sina julklappar och pratade om detta tills vi åkte. Det var ju roligt att vi lyckades naila det!
Vi fick presentkort på två hem- och hushållsbutiker, en liten vink ifrån svärmor att vi borde uppgradera oss på den fronten skulle jag tro... :)
Det bästa med presentkort är ju att vi får välja själva och det är jag väldigt nöjd med.

Innan vi for hem i all hast (sambon skulle iväg och jobba), så lyckades jag gå på knock med svärmors 45-kilos schäfer. Han smällde upp sitt huvud rätt i min näsa när jag skulle ta på mig skorna.
Jösses vilken smäll!
Jag trodde seriöst att kranen gick i kras. Men allt satt ihop och näsblod fick jag vara utan med.
Det är en snäll hund det där, men stor, valpig och extremt övertaggad hela tiden. Så det var inget elakt menat, men satan vad ont det gjorde.
Om jag hade huvudvärk när jag kom dit, så var det inget emot den jag gick hem med.

Resten av julaftonen 2013 låg jag och knaprade värktabletter och tittade på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson.
Och senare på kvällen när värken hade släppt, så fick hundarna öppna sina julklappar, medan jag intog min hemgjorda wienernougat (LCHF) och ett litet glas julmust.
Sedan skrattade jag roat till Tomten är far till alla barnen och fick julfeeling när jag tittade på Love Actually.
En bra Julafton. Något annat vore galet att säga.
Hoppas att ni fick det med!

Kärleksdag på Kolmården

Igår tog vi en heldag borta.
Hundarna lämnade vi hos bästa hundvakten och sedan bilade vi ned till Kolmården.
Det blev en underbar och solig dag och vi bara gick runt och njöt.
Här kommer lite mobilbilder ifrån vår dag! (Hoppas att det funkar, detta blir mitt första mobilinlägg!)

Avloppet 2013

Som ni märker så dundrar det in inlägg så här på lördagen.
Om jag har en superdag? Nja, den är medelmåttig.
Jag gör helt enkelt bara så som jag brukar, jag börjar skriva och sen sparar jag, så att jag kan skriva mer en annan gång.
Nu var det flera skrivna/påbörjade utkast som jag inte hade gjort klart eller publicerat och det är alltså det som jag gör idag. Därav att det kommer flera inlägg på samma dag.

Men ni kanske är lässugna? :)

Fredagen började alltså hiskeligt bra. Oh, så nöjd jag var!
Men även bra dagar har sin baksida, och denna skulle inte förneka sig...

Efter allt prövande av ridbyxor så var jag tämligen svettig. Så på kvällskvisten ställde jag mig i en varm och lång dusch och njöt riktigt. Ända tills jag drog undan duschdraperierna och fick se poolen som uppenbarade sig i hela badrummet och en bit utanför...
Stopp i avloppet. :(

Detsamma hände vintern 2011. Och då kändes det som om hela världen hatade mig, eftersom jag och exet nyss hade flyttat isär. Jag grät i timmar varje dag och saker gick sönder, kompisar försvann och...avloppet svämmade över.
Ja, ni förstår själva känslan.
Det var inte ju roligare eller lättare den här gången, men eftersom inte avloppet inte blivit rensat sedan 2011, så var det väl inte så konstigt att det täppte igen heller.
Och världen runt om ser inte lika nattsvart ut nu som den gjorde då heller.

Fredagen slutade alltså med översvämning.
Lördagen började med stora avloppsrensningen 2013.

Ikväll ska sambon bjuda mig på bio och restaurang, för han har erhållit semesterersättning och känner sig rik.
Minsann.
Ja, inte fasen tänker jag tacka nej till det.

Lekdag!

Igår på sena eftermiddagen kom brorsonen hit och vi hann med att titta på "Ice Ige 4" alla tre, innan grabben tog med sig ett dussin leksaker som han badade med i badkaret.
Sen upptäckte vi snabbt att golvbrunnen under karet behöver en rensning, för när vi drog ur proppen så svämmade hela badrummet över... Nåja, det får bli en annan dag.
Lite kvällsmat intog vi tillsammans vid köksbordet (lite chockartat, för jag och sambon sitter alltid och äter framför TV:n) och prat om morgondagen, innan det var dags att nanna kudden.

Senast kl. 21 ska han vara i säng hade pappa/brorsan sagt, men det blev lite sent och först 21.15 började vi läsa godnattsaga. "Lille Hiawata och fisktävlingen".
Och det var så roligt och mysigt, så när lillkillen frågade om inte vi kunde läsa en saga till när den första var slut, så sa jag glatt ja.
Vi avslutade kvällen med en Peter Pan-berättelse.
Sen var det ju förstås lite jobbigt och svårt att somna så här första natten på ett nytt ställe, men han låg tappert kvar i sängen och jag satt och gungade på gungstolen i rummet. För det var lite läskigt att vara ensam i ett rum på kvällen.

22.30 hann klockan bli, men sedan dess har han sovit som en stock och gör fortfarande. :)
Jag har lovat att väcka honom i god tid till sommarlovsprogrammet på TV.

Idag har vi planerat in en lekdag!
I den mån jag orkar förstås, men jag tror att det ska gå bra.
Jag kom relativt snabbt ur sängen ganska så tidigt idag, och det brukar vara ett gott tecken för dagsformen.
Och den lär behöva vara god när man ska underhålla en 7-åring!
Jag hoppas så att det ska bli en bra dag och att jag inte är en för tråkig faster. Det är nog min enda rädsla, att jag inte ska vara rolig och bra nog.

"Säg nu inte ja till allt", sa brorsan.

Det är ju nästan lättare sagt än gjort när man vill vara roligast, snällast och bäst.
Men jag sa faktiskt nej till att äta vid TV:n igår och jag sa nej till att åka gocart idag.
Usch vilket monster han ska tro att jag är!
Bäst att vi gör något riktigt roligt idag, annars kanske jag förlorar min "bästa-image". ;)

Många synder

Jag verkar ha väldigt många synder att sona för.

Igår kväll var sambon och jag på restaurang och bio, och under tiden vi åt tyckte jag att det spände konstigt i ena ögonlocken. Kärleken sa att jag såg lite svullen ut, men väldigt lite.

Under tiden inne i biografen börjar det värka i ögat och jag hade faktiskt ganska svårt att koncentrera mig på filmen just därför. Ganska irriterande. Har man betalat dyrt för att gå på bio när man dessutom inte har det fett ställt ifrån början, ja då vill man inte sitta och ha ont i ögat!

I morse när jag vaknade kände jag direkt att något var tokigt. I spegeln såg jag ett ganska svullet ögonlock över vänster öga och det bultade och skavde i detsamma.
Ögonvagel. :/

Jag har haft det ett par gånger förut, och då brukar man få det åter tyvärr.
En gång har de till och med fått skära den på vårdcentralen, den bara växte och växte. Minns det mycket väl, för det var våren innan jag skulle börja på högstadiet och vi skulle åka på studiebesök till den nya stora skolan inne i stan.
Vad roligt det var att gå runt där med en stor böld som täckte halva ögat...NOT.

Nåväl, det är bara att gilla läget.
Jag har Noviform-salva hemma, så jag ska lägga in lite och lägga mig och vila. Om några dagar hoppas jag att det har gått tillbaka.
Men nog känns det som att det finns alltför många synder som jag sonar för...

"Vi å du mamma"

Förtroende

Jag förstörde någonting igår.
Något som jag faktiskt är väldigt, väldigt rädd om.
Jag trodde inte att det skulle bli ett sådant rabalder på ett enkelt inlägg om tankar och känslor. Om att prata i sömnen.
I början skrattade jag lite, sen var det inte kul längre.

Dejten blev väldigt sårad. Med all rätt.
Jag grät floder hela kvällen och önskade mig en tidsmaskin för att dra tillbaka klockan. För att inte begå misstaget att lägga ut den där känslan på bloggen.
Jag kunde ha hållit den för mig själv istället. Alla känslor och tankar behöver faktiskt inte skrivas ned.

Det kan ta åratal att bygga upp ett förtroende och sedan behövs det bara en sketen sekund för att bryta det.
Jag vet inte om jag kan reparera den här skadan.
Men jag tänker göra allt jag kan och lite till för att försöka.

Gårdagen i bilder

- Besök på Värmlands Museum och sedan avslutade jag dagen med att se förhandsvisningen av filmen Cockpit som kommer till biograferna den 13 Juli.

Aprilvädret knäcker

Jag orkar snart inte med det här längre!
Vädret som bara ändrar för varje timme. Lederna skriker, kroppen hänger inte med och jag blir så trött.
Att jag intar full dos morfin gör mig avtrubbad och jag går runt som en zombie i lightversion här hemma eller om jag åker någonstans.

Jag lyckades avhålla mig från just morfin i onsdags när jag skulle träffa barn, för då ville jag vara "klar". Inte förrän jag kom hem dukade jag under med en liten "mår-finare" och några Pamol.
Men igår till körövningen så var det oundvikligt. Det gjorde så jäkla ont.
Jag funderade större delen av dagen på att ringa återbud, men ville göra ett försök ändå.

Jag preparerade och väntade på verkan under övningens gång, men det gjorde bara ont och jag orkade inte koncentrera mig. All fokus rann ur huvudet och flera gånger hörde jag inte ens vad körledaren sa eller spelade. Allt bara flöt ihop och jag fick ångest för att jag inte klarade min stämma.
Först i bilen på hemvägen lossnade det lite, men då blev jag istället så där "rusflamsig" och så här i efterhand så minns jag inte vad jag sa under färden heller.
Måtte jag inte ha skrämt slag på min underbart snälla chaufför Ann och tjejerna...

Jag vaknade av att det knackade på dörren tidigt i morse, eller snarare - hundarna väckte mig då det knackade på dörren i morse.
Men jag kunde inte ens röra benen över sängkanten. Så försökte jag resa överkroppen och sätta mig upp, men det gick inte heller.
Inte en enda förgrening emellan hjärnan och resten av kroppen ville fungera, och även om det händer då och då så blev det så jobbigt i morse.
För tänk om den där stackaren som stod och knackade (ganska länge dessutom) trodde att jag bara illvilligt vägrade att öppna? Kanske stod och gluttade i smyg i något fönster och bara gömde mig?

Så hörde jag efter en bra stund en bil åka iväg och pressen släppte lite.
Fyra timmar senare lyckades jag krypa ned för trappen på alla fyra baklänges och, i sittande ställning, släppa ut hundarna i det där jäkla pissvädret som bara ställer till problem.
Aprilvädret fullkomligt knäcker mig.

Jag har ju glömt att berätta...

Det hände något skumt när jag gjorde min rutinmässiga veckovägning igår.
Plötsligt började det ringa klockor, blåsas fanfarer och sprutas confetti i hela badrummet.

"Herrehjälp, nu hallucinerar jag också..!"

Men det var nog bara det undermedvetna som ville gratulera till att jag har gått ned över 20 kg helt enkelt. :D

TACK LCHF!

"Säkerligen helt ofarligt"

Igår var jag på läkarbesök.
Tänk att man aldrig kan få gå därifrån någon gång och veta att man är bättre, frisk, "på G" eller att man bara helt enkelt "står still".
Nej, nog fasen ska de hitta något nytt eller något som har blivit sämre!
Igår var det något nytt som hittades, och nog för att det är bra att veta att det troligen är den stora orsaken till mina magbesvär, så var det bara jobbigt att få höra.

Akut blodprovtagning innan jag fick gå hem.
Lämna nya blodprover om 10 dagar.
Äta medicin.
Nytt besök om 3 månader för utvärdering och i värsta fall...
OP om ca 6 månader eller tidigare.

Att en specialistläkare sitter och säger att "detta är inte ovanligt och säkerligen helt ofarligt" gör mig ju inte lugnare. Vadå "säkerligen helt ofarligt"? Är det farligt eller inte??
Och ännu en börda att bära innan jag vet vart det hamnar.
Det är inte kul att gå och ha förjäkla ont i magen alldeles för ofta, men jag hade ändock blivit lyckligare av om gubben sagt att det inte var något fel på mig.

Försök till harmoni:
Solen skiner.
Spela Wordfeud.
Dricka kaffe.
Klappa hundar.
Läsa böcker.
Njuta av säsongstart av Grey's Anatomy på 5:an ikväll.

Fast tjuvar har väl ingen säsong

Natt till lördag, eller lördag morgon för att vara exakt, så kröp en okänd bil in bakom mitt hus.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.

Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.

Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.

Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)

Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.

Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.

Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.

Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.

Lördag i smärtornas tecken

Vill bara säga tack till Ann, som drog med mig på en spontan tur till stora staden igår, det var oväntat, men jätteroligt och tacksamt!
Min hjärna behöver spontana turer till stora staden oftare, annars så kommer den att gro igen helt av allt grått ludd.

Men en halvdag i stora staden sliter på det mesta, inte bara luddet i hjärnan. Så igår kväll hade jag ganska ont och idag känns det inte direkt bättre.
Jag var faktiskt lite inne på att joina Svenska Rallyt-festisarna ikväll, men jag tänker inta soffläge och vila mig i form till kommande vecka istället.
Det kommer fler inbjudande festhelger, det är jag helt säker på.

Vet ni, jag är kär!
Alldeles sådär underbart och läskigt kär!
Underbart för att det är en underbar känsla och en underbar man som är den åtråvärda i mina ögon. Läskigt för att jag inte har en aning om hur han känner för mig.
Mest läskigt för att jag nu lämnar ut mina känslor, med en viss risk för att bli totalt knäckt och hjärtesårad i slutändan.

Men man måste ju våga lite också.
Jag lever bara i detta nu och då får det banne mig bära eller brista.
Men en stor gnutta hopp om att det bär, men trots allt...vad som helst kan hända.
Jag törs, åter en gång, inte ropa "Hej".

Wow..!

Det är inte ofta jag imponeras av mig själv - aldrig för att vara exakt.
Men igår kväll, ojoj, jag var ju riktigt bra..! :D

Fick naturligtvis positiv feedback och åter igen, veta att jag har en väldigt bra och varm energi.
"Naturbegåvning!"
Jätteroligt att höra och dessutom känna, för det gjorde jag verkligen den här gången.

Den vänliga kvinnan som var underbart snäll och körde mig hem, eftersom kvällen drog över tiden och min taxi väntade förgäves, sa dessutom att jag hade det härligaste skrattet hon någonsin hört.
Och det gjorde mig precis lika glad som allt annat! :)

Bra energi

Så var jag iväg igår då, på en liten "gathering". :)
Fick positivt bemötande så fort jag kom genom dörren.

"Är det här jag ska vara?" frågade jag lite försynt.

Kvinnan tittade på mig någon sekund innan hon gav mig det varmaste leendet.

"Här ska du definitivt vara!"

Alla var så trevliga och vänliga, de flesta var "gamla rävar" och varit med i flera år med massa erfarenheter i bagaget. Och här smög jag in, helt grön och visste egentligen inte så mycket.
Men de visade och berättade och frågade(!) även lilla mig om saker.

"Du har en så varm och väldigt, väldigt bra energi. Vilken naturbegåvning!"

Jag hade nog växt några centimeter när jag klev ut i höstmörkret några timmar senare.
Jag kände mig så glad och lycklig, världen liksom spirade.

Innan jag somnande kände jag en väldig värme i kroppen och när jag vaknade i morse hade jag så härliga rysningar i ansiktet och på huvudet att jag blev alldeles fnissig.
När jag kände efter så var det precis som att någon höll mig ömt med två händer i ansiktet. Och känslan jag fick var bara jättemycket kärlek.

Så en bra gårdagskväll och en bra morgon. Jag lever fortfarande på efterdyningarna! :)