Visar inlägg med etikett bra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bra. Visa alla inlägg
onsdag 9 januari 2013
Berättelsen om Pi ~ Life of Pi
Bio med älsklingen blev det igår och det var filmen Berättelsen om Pi (Life of Pi) som vi såg.
Vi såg den i 3D-version och även om jag inte sett den i original, så rekommenderar jag den skarpt i 3D!
Väldigt bra och häftiga effekter som helt skulle ha uteblivit annars.
Under hela introt satt man och log och skrattade till över de olika händelserna, kanske är det så man känner sig när man är lite hög och hallucinerar samtidigt?? :)
Jag hade väldigt svårt att se vissa av djurscenerna, efter som mitt hjärta blöder för djur som far illa på något sätt. Kan ju inte berätta några detaljer, för då förstör jag ju allt för er som inte sett den...men ni som redan varit iväg vet förstås vad jag menar.
Mycket känslor, tankar och djur som far illa till trots, så genomsyras filmen av en underliggande humor och vi skrattade ganska ofta.
Gå och se den! Och gör det på bio. I 3D!
Den kommer att vara bra hemma på TV:n i DVD-spelaren också, men man kommer att missa mycket av det fantastiska äventyr vi fick vara med på igår.
tisdag 13 november 2012
Precis så känner jag med!
Idag ska jag inte skriva så mycket, utan jag ska ge er en länk till en fin människa, som liksom jag själv, kämpar varje dag med kronisk ledsjukdom.
HÄR hittar ni ett inlägg som beskriver precis så som jag, och säkert många andra också, känner.
Tack Kicki, för att du tog upp detta och gjorde det så bra!
Jag har själv tänkt tanken, men inte riktigt haft på känn hur jag ska förklara för att inte bli missförstådd. Nu behöver jag inte fundera på det något mer, utan hänvisar till dig. :)
HÄR hittar ni ett inlägg som beskriver precis så som jag, och säkert många andra också, känner.
Tack Kicki, för att du tog upp detta och gjorde det så bra!
Jag har själv tänkt tanken, men inte riktigt haft på känn hur jag ska förklara för att inte bli missförstådd. Nu behöver jag inte fundera på det något mer, utan hänvisar till dig. :)
lördag 27 oktober 2012
söndag 2 september 2012
Shit pommes..!
Hjärtat är reparerat och det har blivit söndag.
Och jag håller på att fullkomligen kollapsa av nervositet inför kvällens aktivitet!
Håll tummarna för att allt går väl, att jag inte slår ihjäl mig och att det går och känns så bra så att det blir en fortsättning.
Och jag håller på att fullkomligen kollapsa av nervositet inför kvällens aktivitet!
Håll tummarna för att allt går väl, att jag inte slår ihjäl mig och att det går och känns så bra så att det blir en fortsättning.
onsdag 15 augusti 2012
Att se möjligheterna
I vintras träffade jag en tjej på rehab:en som hade varit make up-artist. Eller, hon var ju det, men hon kunde inte längre jobba som det, eftersom hennes händer - liksom mina - inte fungerade som de skulle längre.
Trots detta var hon jättefint sminkad där vi satt och värmde upp lederna med händerna i varm paraffin inne i plastpåsar, som i sin tur var instoppade i de jättestora grytvantarna.
Jag som är naturligt blekfis kunde tillslut inte hålla mig. Jag var bara tvungen att fråga om det var hon själv som lagt den fina make up:en. Och det hade hon! Wow!
Vi började prata och jag berättade om mina inlandsproblem i att inte kunna rama in ögonen längre, eftersom att hålla i kajal inte alls går och kladda runt mascara är ett tidsfördriv som tar både tålamod och must ur mig.
Här ska jag dela med mig av de tips som hon gav mig och som gjorde att jag äntligen vågade börja sminka mig lite försiktigt igen:
******************************
2. Varför måste det vara svart kajal? Du ramar in ögat lika fint med en ljus färg, du ser till och med piggare ut då, än när du använder en mörk färg. Ljust förstorar helheltsintrycket, mörkt förminskar. En ljus kajal gör att du inte heller behöver få panik över "raka linjer", det syns inte alls lika väl om du kladdat lite, som när du använder en mörk. Se till att du köper en penna som är så lång som möjligt. Hittar du ingen som är så tjock att du klarar att hålla i den själv, så använd ett penngrepp som du känner dig trygg med.
(Ett penngrepp är en gummigrej som man klär pennan med för att få ett stabilare och bättre grepp, och sådana har jag flera stycken.
3. Använd en mascara med böjd borste. Se också till att det är ett grovt hölje på mascaran. Det är lättare att lägga på mascara med ett handledsstöd, endera sittande på toaletten med spegel framför sig eller om du kan lägga armbågen mot ett stöd när du står upp.
(Ja, här fick jag frångå mina principer och byta märke för att hitta en mascara som jag kände att jag fick ett bra grepp runt. Böjd borste var nytt för mig, men ack så fantastiskt!)
4. Om du vill använda ögonskugga och rouge, så använd rougen till båda. Lite rosigt på ögat gör att du ser frisk ut och du behöver inte oroa dig över att färgerna i ansiktet inte går ihop.
Se bara till att ha en bra borste som endera är tjock, eller som du kan ha ett penngrepp på.
5. Läppstift? Välj bort den mörka eller röda och använd ett ljusare stift. Börja inne på läppen och jobba försiktigt ut. Även här är ett tjockt och greppvänligt hölje/förpackning att föredra.
(Detta bryr jag mig inte om, jag har alltid varit en lypsyl-tjej. Men det är svårt att hitta en greppvänlig sådan ska ni veta...)
6. Blekfisar har ofta problem med obefintliga ögonbryn. Men dessa färgar du lättast hos frisören(som också plockar och formar) eller med hjälp av en kompis. Vill du mot all förmodan måla dem, så är det rejäl penna och/eller penngrepp som gäller. Och måla lite och försiktigt, helst i en snäppet ljusare färg än vad du tror att du behöver/vill använda. De flesta målar sina ögonbryn för mörkt.
(Mina ögonbryn brukar jag faktiskt färga med just hjälp av frisören eller en kompis. Det är som sagt, mycket enklare.)
7. Om det blir kladd och du bara vill gråta för att du inte ens får tops ur asken och bomullen fastnar i de målade ögonfransarna...köp hem bomullsrondeller! De är mindre, men pressade och går att vika eller rulla runt en penna eller liknande om man behöver. Använd fantasin! Det finns sk. automater som man kan lägga dem i och sätta på väggen, så slipper man bråka med förpackningen.
8. Låt det ta tid. Hela dagen om det behövs. Vi må vara sjukskrivna, ha ont och må skit på alla sätt, men vi kan iallafall försöka ge oss själva lite av den där tiden. Alla andra ska inte ha den.
******************************
Så med dessa tips har jag under hela våren och sommaren experimenterat hemma framför spegeln.
Många tårar och otroligt mycket ilska har jag tampats med samtidigt. Och smärtan när man spänner och fokuserar...
Bara för att jag fick dessa verktyg av den här braiga tjejen, så blev ju inte allt bra direkt. Men nu tycker jag själv att mascaran faktiskt ser riktigt bra ut och jag har vant mig vid den ljusa kajalen, som faktiskt gör att jag ser betydligt piggare ut. Och det är roligt att kunna göra det lite då och då, som igår när vi var på bio!
Inte nog med att jag fick en massa bra tips och hjälp, jag fick också insikten i hur en annan person med svårigheter har hittat sina möjligheter. Jag har själv några grejer som jag kommit på att jag kan göra för att underlätta vid vissa saker, såsom dusch bl.a. Men man vidgar sig än mer när man ser att även andra gör det och på sina sätt.
Den här tjejen kanske aldrig kommer att kunna gå tillbaka till sitt yrke igen, men hon tog fram möjligheter för att ändå använda sig av sina kunskaper i den mån att det passade henne och hennes vardag. Och det är det som är att se möjligheterna.
tisdag 3 juli 2012
Idag är jag stark
Dagen började stelt. Tuff dag igår och förkylningen ligger i lite smått.
Överansträngde jag mig?
Efter några timmar i solen kände jag mig mjuk. I jämförelse. Smärtan lade sig nästan på lägsta nivå i samband med lunch, vilket var bra och tur, för mina kulpiller låg kvar hemma på bänken.
När taxin kom och skulle hämta mig kändes det nästan som att jag skulle kunna ha sprungit fram till den!
Så lätt i kroppen som jag är nu, hemma igen, det var ett tag sen.
Jag tänkte nästan sätta mig på den åkbara kärleksmaskinen och klippa gräset nu, men nej! Idag ska njuta av lättnaden och känslan av att kunna flyga lite.
Idag är jag stark.
Överansträngde jag mig?
Efter några timmar i solen kände jag mig mjuk. I jämförelse. Smärtan lade sig nästan på lägsta nivå i samband med lunch, vilket var bra och tur, för mina kulpiller låg kvar hemma på bänken.
När taxin kom och skulle hämta mig kändes det nästan som att jag skulle kunna ha sprungit fram till den!
Så lätt i kroppen som jag är nu, hemma igen, det var ett tag sen.
Jag tänkte nästan sätta mig på den åkbara kärleksmaskinen och klippa gräset nu, men nej! Idag ska njuta av lättnaden och känslan av att kunna flyga lite.
Idag är jag stark.
måndag 23 januari 2012
Ibland blir saker och ting bra ändå
Jag hade inte ens hunnit skriva klart mitt förra inlägg förrän det stod en vänlig själ och knackade på min ytterdörr i lördags.
Jag hade lagt ut en vink på Facebook om mitt tillstånd och en god vän som inte bor så långt undan kom till undsättning med en TENS-apparat! Halleluja!
Jag har ju fått låna TENS ifrån sjukhuset i omgångar, men efter sista gången så får jag inte låna något mer, utan måste köpa en själv.
Jag har inte riktigt de pengarna nu och det svider faktiskt, för TENS är det bästa jag kan använda emot min smärta. Den är tusen gånger bättre än all morfin i världen.
Så jag lade mig på soffan, med duntäcke, filtar, värmekudde, TENS och smärtstillande i ca tre timmar.
Efteråt kände jag mig mör och smärtan satt ju i, men jag åkte på fest, drack lite alkohol trots allt och kände mig social och delaktig i diverse samtal och födelsedagsfirande.
Jag åkte hem relativt tidigt (för att vara mig), men jag kände mig nöjd trots allt.
Jag kom alltså mot alla odds iväg och jag överlevde. Och - framför allt - jag var inte någon börda.
Ibland så blir liksom saker och ting bra ändå i slutändan.
Jag hade lagt ut en vink på Facebook om mitt tillstånd och en god vän som inte bor så långt undan kom till undsättning med en TENS-apparat! Halleluja!
Jag har ju fått låna TENS ifrån sjukhuset i omgångar, men efter sista gången så får jag inte låna något mer, utan måste köpa en själv.
Jag har inte riktigt de pengarna nu och det svider faktiskt, för TENS är det bästa jag kan använda emot min smärta. Den är tusen gånger bättre än all morfin i världen.
Så jag lade mig på soffan, med duntäcke, filtar, värmekudde, TENS och smärtstillande i ca tre timmar.
Efteråt kände jag mig mör och smärtan satt ju i, men jag åkte på fest, drack lite alkohol trots allt och kände mig social och delaktig i diverse samtal och födelsedagsfirande.
Jag åkte hem relativt tidigt (för att vara mig), men jag kände mig nöjd trots allt.
Jag kom alltså mot alla odds iväg och jag överlevde. Och - framför allt - jag var inte någon börda.
Ibland så blir liksom saker och ting bra ändå i slutändan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
