Skitmorgon

Riktig dålig start på denna dag.
Att dagen dessutom är årets längsta och tydligen ska samsas med en fullmåne i natt, ja... Det kan bli tröttsamt eller väldigt intressant!

Musten gick dock ur mig någon timme in på morgonen, för när allt bara går åt fanders redan efter man vaknat, då tappar man både lust och ork.
Det kan väl bara bli bättre...väl?

Hur som haver, jag vill önska er alla en riktigt fin och trevlig och solig Midsommar! 

Lev, älska och njut av livet!

 

Bakslag på bakslag

Vad jobbigt det är när man bara behöver få ur sig saker, men allt är för privat för att skriva. Eller ens för att ta upp med en nära vän...

Känns som att det bara är bakslag hela tiden.
Är det inte ekonomi, så är lederna sämre. Är inte lederna sämre, så får man tråkig post och om tråkig post uteblir, då ringer det någon jäkel och gör livet sådär surt att man bara sitter och gråter resten av dagen.

Lite privat får det nog bli nu.
Jag fick veta ganska nyligen att även om mina cystor håller sig något sånär i schack efter förra årets hormonbehandling, så är det andra saker som uppstått. Eller uteblir snarare.
Jag är ingen expert på den kvinnliga anatomin, men jag har väl hela tiden tänkt att så länge "allt funkar", så hänger väl resten med också..?

Jag hade fel. (nu blir det jobbigt, läs inte vidare om du inte vill veta privata kvinnosaker!)




Tydligen kan man ha mens utan att ha ägglossning, likaväl som att man kan ha ägglossning utan att ha mens.
Jag hör till den första kategorin.
Under mitt år hos specialist på gyn, så har de inte sett en enda ägglossning. Eller före, inte efter heller för den delen. De har vetat hela tiden, men väljer att berätta först efter nära på ett år.
Är det schyst?

Inte heller har de gjort några forskningar i varför, bara konstaterat. De har, så som läkaren sa, "behandlat cystor och tillståndet runt det".
I och med att jag tagit hormoner, så har jag ofta med jämna mellanrum lämnat blodprover och visat upp mitt ärriga innandöme i den "roliga stolen". Och ingen gång på någon kontroll eller något prov har jag visat tendens till ägglossning under det gångna året.

Så om jag uppvisat ett skumt beteende under våren...så vet ni varför.
Psykbryt deluxe gånger 4000.
Och detta är ändå bara som en liten fis i rymden om man ska se över det stora hela.

Motgång är definitivt mitt andra namn.
Och hur var det med den där jäkla meningen med det däringa jäkla livet?!

Motgång är mitt andra namn

Lite dött har det varit i några dagar.
Var iväg och sjöng med kören i torsdags för första gången i år!
Tanken är att jag ska slippa snor och snörvel ett tag och ska vara med och sjunga med dem på Valborg och även på ett bröllop i slutet på Maj.
Roligt var det! Jag har saknat dem väldigt och jag har saknat att sjunga.

Dock blev jag helt slut efteråt och med skitvädret som varit senaste dagarna, så har jag legat i konstant soffläge och proppat morfin.
Att det dessutom kom oroväckande post i torsdags som blev en smärre storm med efterföljande chock under fredag...ja, det har ju inte gjort saker och ting bättre.
Stress och oro är livsfarligt när man har en ledsjukdom. I de lägena spelar det ingen roll vilket väder det är, men det underlättar ju inte när allt slår till på en och samma gång.

Det är för många uppförsbackar hela tiden.
Jag låg och tänkte emellan smärtvågor och tårar inatt. Det var faktiskt ganska längesen som det kändes riktigt, riktigt bra.
Varför är det så? Brukar det inte vara lite raksträcka emellan krokarna?

Eller så är det bara att inse. "Motgång" är nog mitt andra namn. :(

Välkommen...verkligen

Så kanske det var därför kroppen har betett sig så illa senaste dagarna?
För att en hel familj flyktingbakterier var på väg att flytta in i min hals?

Nej men hej, välkommen! Så längesen sist det bodde en eller två här nere. Gör er hemmastadda bara. Roligt med lite främmande! Välkommen...verkligen.

*suck*

VAM = Vård av mig :(

Illa, jag mår...

Har haft några jobbiga dagar. Det har varit väldigt hög luftfuktighet och idag blev det lite kallare.
Kroppen känns inte riktigt som den brukar.
Den värker förstås, men inte sådär som den brukar. Dras med ständig värk i korsryggen utöver all den andra smärtan.
Tycker att värken har blivit betydligt värre i händerna sista veckorna, men de fungerar hyfsat trots allt. Annars så brukar värk i händerna ta ut en svullnad som gör mig stel och otymplig. De är varma som satan och värker därefter, men jag är inte så svullen, inte så stel. Det är lite udda faktiskt.

Till råga på allt så har jag börjat må skit på Tradolanet, som annars är en sista utväg att knapra i sig full dos utav när allt bara gör ont.
Jag mår illa något så ini..!
Efter att ha knaprat full dos både tisdag, onsdag och även idag, så mår jag alltså inget vidare på fler än ett sätt. Det bästa är att jag faktiskt har fått sova, ganska mycket dessutom.
Det är lättare att sova sig igenom skiten än att behöva känna varenda liten grej som händer.
Imorgon hoppas jag på en bättre dag, men eftersom det värker ganska bra fortfarande, så tror jag inte att det kommer att bli så.

Trots att allt är helvete, så fick jag mig trots smärta, illamående och extremsömn ett riktigt gott skratt när ena katten gjorde mig uppmärksam på att han ville komma in lite.
Genom att hoppa jämfotahopp från altangolvet och upp i fönsterhöjd under några minuter fick jag så syn på honom.
Det såg helt sjukt kul ut och skrattet hittade ut för en stund i smärtmörkret.