Trevlig Valborg!

Idag har jag fått en ny antibiotika, för den första verkade för dåligt. Förhoppningsvis så blir det bättre nu.

Så den här Valborgskvällen blir det som mest en brasa hemma i kaminen att titta på.
Inte för att det gör så mycket, för det har åskat en massa och nu ösregnar det.
Hemma blir alldeles utmärkt ikväll det!

Trevlig Valborg!

Det är ju inte bara åldern

Först så, tack.
Tack för att en del av er faktiskt försöker ge mig positiva tankar och berättar ur positiv synvinkel.
Det betyder mycket!

Jag vet att jag låter så himla nere och negativ, men det är ju inte bara åldern som gör allt så jobbigt.
Jag är ju faktiskt inte frisk i kroppen heller.
Alla mediciner som jag äter, ätit, sprutat in eller fått intravenöst på sjukhuset sedan 2006, alla är ju inte i klass med Alvedon. Ingen alls för att vara exakt.
Hela 2007 och delar av 2008 medicinerades jag med cellgifter.
2008/2009 var det biologiska mediciner som gällde.
2010 börjades med cellgifter, men eftersom jag blev tusen resor sämre än första vändan (och då måste jag pest och pina), så sattes en annan medicinering in.

Jag äter bara en medicin sen en kort tid tillbaka nu.
Inte för att jag inte behöver de övriga medicinerna, utan för att jag helt enkelt inte får ha dem i kroppen OM jag skulle bli gravid.
Det har varit tufft! Det ÄR tufft.
Inte nog med att jag har så jäkla ont hela tiden, att lederna bara vill krulla ihop sig och sängen är en hinderbana som är omöjlig att komma ur, jag går och oroar mig så otroligt mycket över att det inte går. Och att det inte kanske kommer att gå. Och ibland när jag har ljusstunder, då oroar jag mig för hur det ska gå OM det går...

Men tack och lov för denna underbara, varma högsommar! Den har gjort mitt liv lite lyckligare mitt i allt annat.
Jag är mycket väderkänslig, så det är skönt att det är något som går i medvind i allafall. Värmen är underbar och jag försöker tillåta mig att njuta av den.
Dock har jag varit lite för frikostig med sol och snålat med bra UV-skydd, för jag har fått fula pigmentförändringar i ansiktet.
Så går det när man är dum. Tyvärr så kan jag inte skylla på att jag är ung längre. ;)

Några mindre roliga första dagar

Så har vi kommit till den första helgen på det nya året.
Det har varit några händelserika första dagar.

Jag drabbades av akut magvärk under Nyårsdagen och det visade sig vara en sprucken cysta. Det har hänt förut, men tidigare har det bara gjort fruktansvärt ont, denna gång blödde det också.
Jag vet sedan 1,5 år tillbaka att jag har mycket cystor i magen, men att de är ofarliga. Har ätit hormoner för att minska dem med gott resultat, men de skapar ärr när de går sönder och det påverkar ju väldigt negativt om man vill ha barn. Vilket ju jag vill. :/

Diskarna i min rygg har alltid varit ett problem sedan länge, långt innan min RA bröt ut.
Jag har under hela vintern haft ont, men inte velat gå iväg och "gnälla".
Känner mig bara besvärlig och sedan tror alltid allmänläkare att det beror på RA:n, men icke. För min reumatolog säger att RA inte sätter sig på ryggen.
JAG känner ju dessutom skillnaden på smärtorna i kroppen vid det här laget och eftersom jag haft sådan här ryggvärk förut, så vet jag att det inte beror på ledsjukdomen.

Så när jag ändå var inne på sjukan, passade jag sonika på att lägga alla korten på bordet och säga att det - förutom i magen - även gjorde jäkligt ont i ryggen också.

Så det blev Diklofenak och Citodon. Båda dessa gör inget åt varken min RA eller smärtorna ifrån den, men efter tredje dagen känner jag stor skillnad i ryggen. Skööönt!

Händelserika första dagar, men inte alls roliga.
NU blir det väl bättre hoppas jag...

Tänk om jag inte vaknar

Denna sanslösa, sjukliga trötthet i kombination med helvetessmärtor är ingen höjdare.

När jag i vanliga fall känner behov av att inta morfin, så är jag kanske inte trött(sovtrött). Men bara en halvtimme efter att jag tagit morfinet, så sover jag likt ett barn utan morgondag.
När man gått med sådana smärtor under en tid, så känns det som något underbart, fantastiskt att kunna somna tack vare medicin.

Men nu, när hela jag är ett enda stort sömnmedel, så törs jag bara inte ta något morfin och gudarna ska veta att jag har haft behovet hela dagen...
Men jag tänker hela tiden att när jag är så trött och hur jag svarar på morfin i "vanliga fall"...tänk om jag inte vaknar?

Så här halvsitter jag i soffan, men våta kinder och fnasiga, illröda ögon som bara gör ont. Med tår som jag hela tiden tittar så de sitter kvar och med axlar och armbågar som skriker. Huvudet som en stor zombie.
Jag behöver morfinet, men jag törs inte.
Det blir åter en lång och jobbig natt utan återvändo.

Lååång dag, hälften bortglömt

Det får bli ett småtråkigt inlägg. Orkar inte skriva egentligen, men jag har lovat min sjukgymnast att jag ska försöka göra lite saker ändå, trots att orken tryter.
Så idag försöker jag mig på ett blogginlägg, men allra helst vill jag somna in med en morfintablett i kroppen framför TV:n.

Det blev en lång dag idag. Det är därför orken är slut, kroppen gör ont och hjärnan lackar.
Började med läkarbesök och lämnade blodprover på vårdcentralen.
Det onda i min mage ser lite bättre ut efter några månader med medicin och det är positivt! Ska tillbaka i augusti igen för utvärdering.

Därefter tittades det in på Jysk på jakt efter dynor till trädgårdsmöblerna. Gästerna som kommer på lördag vill nog inte bli varken kalla om bumpen eller få flisor i den samma...
Jag kunde inte bestämma mig och turnén fortsatte till Rusta. Där storshoppades grillar, kol, tändvätska och braständare. Solcellslanternorna var dessvärre slut. :(

IKEA nästa stopp. Innan vi gick in, satt jag länge i bilen och försökte piggna till med en Coca-Cola Zero. Kroppen hade redan lagt av. Precis när vi passerade entrédörrarna började mitt medicinlarm ringa och medicinen, ja, den låg kvar hemma... :/
Jag hängde över vagnen igenom varuhuset och såg i tunnelseende. Glömde massor av festsakerna jag skulle handla, men hittade solcellslanternor istället och blev glad.

Biltema skulle ha billiga engångsbestick i polystyren - lite bättre kvalité än vanliga vita plastbestick. Men knivarna var slut, så fick bara med mig gafflar och skedar. :S
Väl ute i bilen igen, så är det svart ända tills vi kom hem. Jag minns knappt att jag stängde bildörren om mig utanför Biltema. Jag sa när vi kom hem att "jag tror vi åkte med öppen dörr hela vägen".
Min kompis sa att det hade hon hört i så fall. Dörren var garanterat inte öppen.

Jag har fått hjälp att packa upp, tagit medicinen och fått lagad mat i magen.
Vad vore livet utan riktiga vänner?
Nu har jag gjort min sjukgymnast till viljes också. Men nu är det dags att lyssna på kroppen.
Soffan nästa.

Fredag den 13:e

En dag som alla andra.
Förutom att jag har fått nagelsvamp på ena stortå-nageln.
Förstås så måste medel emot nagelsvamp kosta precis så mycket som jag har kvar på kontot, den summa som ska räcka i två veckor till.
Så när det väl finns pengar, så är väl alla naglar på båda fötterna drabbade... :/

Illa, jag mår...

Har haft några jobbiga dagar. Det har varit väldigt hög luftfuktighet och idag blev det lite kallare.
Kroppen känns inte riktigt som den brukar.
Den värker förstås, men inte sådär som den brukar. Dras med ständig värk i korsryggen utöver all den andra smärtan.
Tycker att värken har blivit betydligt värre i händerna sista veckorna, men de fungerar hyfsat trots allt. Annars så brukar värk i händerna ta ut en svullnad som gör mig stel och otymplig. De är varma som satan och värker därefter, men jag är inte så svullen, inte så stel. Det är lite udda faktiskt.

Till råga på allt så har jag börjat må skit på Tradolanet, som annars är en sista utväg att knapra i sig full dos utav när allt bara gör ont.
Jag mår illa något så ini..!
Efter att ha knaprat full dos både tisdag, onsdag och även idag, så mår jag alltså inget vidare på fler än ett sätt. Det bästa är att jag faktiskt har fått sova, ganska mycket dessutom.
Det är lättare att sova sig igenom skiten än att behöva känna varenda liten grej som händer.
Imorgon hoppas jag på en bättre dag, men eftersom det värker ganska bra fortfarande, så tror jag inte att det kommer att bli så.

Trots att allt är helvete, så fick jag mig trots smärta, illamående och extremsömn ett riktigt gott skratt när ena katten gjorde mig uppmärksam på att han ville komma in lite.
Genom att hoppa jämfotahopp från altangolvet och upp i fönsterhöjd under några minuter fick jag så syn på honom.
Det såg helt sjukt kul ut och skrattet hittade ut för en stund i smärtmörkret.