Juldagsmorgon

Så sitter jag med pekskärmen och skriver lite tankar i mörkret igen.
Det är tidig juldagsmorgon och jag fick bara sova tre timmar inatt. Förstår inte att det är så emellanåt.

Jag var så himla trött när jag gick och lade mig, det kändes som att jag skulle somna som en klubbad säl. Och så började nattens skönhetsanvisningar. För att avsluta med ett evigt vändande och vridande och suckande.
Det var för varmt under täcket och för kallt utanför. Sambon hade kommit hem från nattjobbet och satt och knappade vid sin dator och ljudet höll mig störande nog vaken.
Ena hunden snarkade till och det ryckte i hela mina kropp.
Ingen idé att ligga där och våndas, det blir ju inte mer sömn av det.

Så jag tog mig ned till vardagsrummet och plockade fram datorn.
Och här har jag nu suttit i två...nej, tre timmar. Och jag känner mig inte det minsta trött. *suck*

Julaftonens lunch hos svärmor med make, avgick smärtfritt och stilla och det är jag väldigt tacksam över. Jag hade en blixtrande huvudvärk när vi åkte dit, säkerligen en spänning för vad som komma skulle.
Förra året var ju rena rama katastrofen.

Vi åt en lagom liten jultallrik och en väldigt god Ris a´la Malta till dessert. Inte LCHF, men jag tog lite grann och "unnade mig" som det så fint heter.
En liten julklappsutdelning där svärmor och hennes andra hälft faktiskt blev otroligt glada över sina julklappar och pratade om detta tills vi åkte. Det var ju roligt att vi lyckades naila det!
Vi fick presentkort på två hem- och hushållsbutiker, en liten vink ifrån svärmor att vi borde uppgradera oss på den fronten skulle jag tro... :)
Det bästa med presentkort är ju att vi får välja själva och det är jag väldigt nöjd med.

Innan vi for hem i all hast (sambon skulle iväg och jobba), så lyckades jag gå på knock med svärmors 45-kilos schäfer. Han smällde upp sitt huvud rätt i min näsa när jag skulle ta på mig skorna.
Jösses vilken smäll!
Jag trodde seriöst att kranen gick i kras. Men allt satt ihop och näsblod fick jag vara utan med.
Det är en snäll hund det där, men stor, valpig och extremt övertaggad hela tiden. Så det var inget elakt menat, men satan vad ont det gjorde.
Om jag hade huvudvärk när jag kom dit, så var det inget emot den jag gick hem med.

Resten av julaftonen 2013 låg jag och knaprade värktabletter och tittade på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson.
Och senare på kvällen när värken hade släppt, så fick hundarna öppna sina julklappar, medan jag intog min hemgjorda wienernougat (LCHF) och ett litet glas julmust.
Sedan skrattade jag roat till Tomten är far till alla barnen och fick julfeeling när jag tittade på Love Actually.
En bra Julafton. Något annat vore galet att säga.
Hoppas att ni fick det med!

Äntligen lite liv

Idag kommer julen till vårt hus!
Sambon har jobbat både Julafton och Juldagen, men idag är han ledig. I eftermiddag kommer min mamma och mina bröder med familjer på mat och julklappsutbyte.

Huset har stått julpyntat och redo sedan första advent, men det har varit väldigt stilla senaste veckorna. Det känns inte alls som att julen har hittat hit, stakar, stjärnor, julgran och tomtar till trots.

Efter den minst sagt tortyrliknande julaftonskvällen, så ser jag fram emot barnskratt, skrik och spring, ja till och med mammas eviga tjat och ältande!
Äntligen blir det lite liv och rörelse i vårt hus och kanske kommer äntligen känslan av att det faktiskt är jul hit med.

Krystat värre

Min svärmor har gått ifrån dröm till mardröm.
Allt på grund av ett missförstånd när jag tyvärr var alldeles för överkänslig efter ett par dagars morfinintag och smärtor.
Jag har bett om ursäkt och helt tagit på mig felet. Men skadan är redan gjord och min svärmor är tyvärr inte den förlåtande typen och långsint på det.

Jag är jätteledsen för detta, för jag tycker väldigt mycket om svärmor och hon är ju en jätteviktig person i vårt liv, för hon är ju min sambos mamma.
Det känns inte alls roligt för framtiden när sambon på fullaste allvar säger att hon kommer att hata mig för resten av livet för detta. :(

Så ja, ni kan ju kanske tänka er hur krystat det blev på julaftonsmiddagen hos henne igår...

Min önskelista

Kära Tomten,

nu har jag i flera år önskat att få bli frisk och smärtfri och det är tydligen en alltför svår önskan att behaga. Kanske det är så att jag behöver genomlida de där dagliga smärtorna för att underlätta för någon annan? Jag vill gärna tro att någon annan får det lite bättre om jag har det lite sämre och då kan det väl vara okej.

Förra året önskade jag en tro på kärlek och livet igen och det slog ju in. Tack för det Tomten!
Tack vare den nya kärleken kan jag nu kanske önska mig ett nytt liv i livet?

Kära Tomten, jag skulle så gärna vilja bli mamma innan jag blir för gammal och helt skrumpnar ihop.
Jag vet att jag ju ser och kallar mina djur för mina barn, och det är de, men det skulle vara en fantastisk gåva att få ta del av ett litet människoliv också.
Jag har önskat detta så länge i så många år, kan du inte vara så snäll och ta denna önskning på allra största allvar är du snäll?

Men kanske det är som med smärtorna, att någon måste få ha det lite dåligt, för att någon annan ska få ha det lite bättre..?
Vet du Tomten, jag tror att jag kan leva med de här smärtorna om jag får något litet tillbaka. Jag har ju haft ont så länge, så resten av livet - ja, det får väl gå.
Men ett helt liv utan att få små barn att se växa upp, det vore alldeles förfärligt och ledsamt.
Det vet jag inte om jag kan leva med.

Så snälla, rara du...sänd hit Storken så att nästa Jul blir värd att firas så som jular ska firas - med och för barnen.

Med kärlek,
Sundinska

P.S. Vi ställer ut en salamimacka och ett glas julmust i stallet. Sambon åt upp all gröten till frukost idag. D.S

Årets julklappar

Jag fick mycket trevligt besök på Julaftonskvällen och stortrivdes i sällskapet. Tack Tomten!
Julklappsdelningen idag på Juldagen hos storebror, med glada brorsbarn och en relativt lugn mor, var också positivt.
Och årets julklappar var definitivt av det bättre slaget. Tack igen Tomten! ;)

Summa summarum:
Jag var lite orolig över Julen i år, men jag måste säga att den artade sig väldigt väl med tanke på hur illa jag befarade att den skulle bli.

Årets julklappar:

Julafton 2011

Så blev det äntligen Julafton.
Köttbullar rullade och stekta, skinkan griljerad, julklappar inslagna och gran fixad och klädd. Ni ser den här bredvid.
Inte den vackraste jag har haft genom åren, men en grön och grann gran som doftar friskt och gott och som lyser upp lite i mitt hjärta.

Klockan är ca 02.00 på natten.
Jag är trött, jag har bara inte försökt gå och lägga mig. Känner mig ensam, även om hundarna har härjat under kvällen och det har varit en evigt ut-och-in-spring på katterna.
Men hur glad jag än är över djursällskapet, så hoppas jag att Tomten kommer med en kärleksfull present i år.

Även om man skulle vilja, så önskar man sig inte kärlek i julklapp.

"Kära Tomten!
Jag önskar mig en man som vet vad han vill och som är snäll och trygg och rolig. Han bör kunna älska mig för den jag är, inklusive alla mina fel och brister.
Han bör vilja ha barn om en inte alltför avlägsen framtid, han bör gilla djur och gärna tycka om musik och film och vara en lugn klippa att luta sig emot när stormen drar över."

Ja, DET vore något det! Världens bästa julklapp.
Kanske att Tomten faktiskt kommer med något liknande?
Eftersom jag tror på Tomten fortfarande, så tror jag ju också på att min önskan når fram. :)
Men till dess...

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!

Trevlig helg!

Tomten läser min blogg!

Vet ni en sak?
Tomten läser min blogg!
Hur jag vet det?
Jo, för han kommer redan på måndag till mig med en liten radio som jag kan ha på sovrummet, så att jag ska få hjälp med sömnen!

Tänk att han gör en sådan tripp så många dagar före Julafton, bara för lilla sömnlösa mig.
Han är allt bra snäll Tomten! :)

Farväl du kära

Efter julmiddagen hos sambons mormor och morfar på Julafton.
Vi satt i soffgruppen och "jäste".

Jag mottog ett samtal ifrån min ena bror. Jag trodde att han ringde och ville önska God Jul.
Det ville han också. Men hade också något tråkigt att berätta.
Vårt barndomshem brann. Hemma i lilla byn.
Den lilla notisen som hunnit in i lokaltidningen berättade att huset var så övertänt när räddningspersonal anlände, att man beslutat att låta det brinna ned helt och hållet.

Vi bodde där mellan 1986-1992. Jag älskade det huset. Men det skrämde mig också.
Det var där jag fick mina första möten med det okända och det gjorde mig rädd.
Men det var också där vi hade möjlighet att skaffa mer djur, hästar, katter, kaniner. För där fanns det plats och möjligheter.
Djuren har ju alltid varit mina bundsförvanter, så för mig var lyckan gjord på så många sätt.

Där fick mamma och pappa en nystart och alla vi barn fick egna rum. Och det fanns en härlig öppen spis. Och kakelugnar. Och så den där vinden som mamma täckte över med ett mönstrat lakan.
Pappa sa att det var för att vi inte skulle använda vinden, för att trappan dit upp var i för dåligt skick.
Snart förstod jag att det nog inte var bara för trappan. På vinden fanns ingen nämligen ingen ro. Och den var kall, på flera sätt.

Men det var bara en liten detalj. För det där älskade huset var så varmt i allt annat. Och det var bara övre hallen som kändes kall. Men när man vände sig emot kylan, så såg man det mönstrade lakanet med Musse Pigg. Och då glömde man bort.

På Julafton blev en hel familj utan hem, utan ägodelar, utan trygghet.
Och mitt barndomshem brann ned.
Jag blir ledsen över att det fina, gamla huset med så många minnen har försvunnit för alltid.
Sorgen lutar över i en förbannad känsla över att en hel familj förlorat en stor del av sina liv.
Det är fasen inte rättvist. På Julafton dessutom.
Varje Jul i framtiden så kommer de att minnas den här dagen lite extra.
Tyvärr är det inget fint minne. Det är en stor sorg och tragedi.

Bild: Aftonbladet

Bild: Nya Wermlands Tidningen

JULAFTON!

"Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan, tralala tralalalala..."

Så är den äntligen här igen.
Älskade Julen med Julafton i täten för en helg fylld av värme och kärlek(åtminstone hoppas jag det!).
Allt har varit väldigt mycket i sista minuten i år. Sista klapparna inhandlades igår, liksom all mat. Granen kläddes, köttbullar rullades och stektes, klappar slogs in, julgodis bakades...allt igår!

Jag är otroligt trött, sjukligt trött. Kroppen skriker efter vila, välförtjänt vila!
Men samtidigt är det ett rus, en underbar eufori, och mina ögon tindrar emot den lysande granen i vardagsrummet.
Det är Jul!
Det är svinkallt, inte mer än +15 inne och väldigt mycket kallare ute, men det är Jul!
Det kan jag leva på länge.

Och nu önskar jag er alla
en underbar och härlig

God Jul!

God Jul

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!

Trevlig helg!