Ont om ork och tålamod

Mycket ledvärk i för stora doser gör mig skörare än vanligt. Tårarna kommer lättare och orken, den finns liksom inte.
Men jag hoppas på en lugn jul och att alla blir nöjda. För då blir jag också nöjd.

Årets gran i gårdagsnatten

Snälla, snälla...

Så här började jag skriva igår:

Vart börjar man?
Jag har inte sovit på två dygn. Jag kan inte sova, för jag oroar mig så över hundarna. Jag får en timme här och en timme där under dagen emellanåt, men jag känner mig bakfull och på något sätt instängd av övertrötthet. Känner stor sympati med småbarn som bara gråter för att de är för trötta för att orka slappna av.

Cheyennes temp har gått ned och ligger hyfsat stadigt på 39 grader. (Normal temp på en hund är ca 37,5-38,5, men upp till 39 är okej) Men hon har svårt att andas

Här ringde veterinären, vars samtal jag väntat på en hel dag.


Vi fick åka in akut på eftermiddagen igår med Cheyenne.
Utan att dra en hel historia, så har hon fått lunginflammation. Efter tester, röntgen, syrgas osv så fick vi komma hem och nu äter båda hundarna antibiotika.

Idag har Tequilas temp gått upp igen, vilket känns konstigt, eftersom hon är inne på fjärde dagens antibiotikakur.
Bakslag deluxe alltså.

Musten har gått ur mig mer än en gång och den där förbannade förkylningen med hosta har bitit sig fast. Jag är alltså inte bättre jag heller.

Men det finns hopp, det finns änglar och goda vänner där ute.
Nu är jag så himla trött och orolig över Tequilas ökade temp att jag inte riktigt orkar skriva allt det fantastiska som hände igår, vilket är för jäkligt, för jag vill verkligen lyfta fram dessa människor.
Men imorgon ska jag ge er ett positivt inlägg om mänskligheten, vilket väl passar in nu i mörkret.

Lååång dag, hälften bortglömt

Det får bli ett småtråkigt inlägg. Orkar inte skriva egentligen, men jag har lovat min sjukgymnast att jag ska försöka göra lite saker ändå, trots att orken tryter.
Så idag försöker jag mig på ett blogginlägg, men allra helst vill jag somna in med en morfintablett i kroppen framför TV:n.

Det blev en lång dag idag. Det är därför orken är slut, kroppen gör ont och hjärnan lackar.
Började med läkarbesök och lämnade blodprover på vårdcentralen.
Det onda i min mage ser lite bättre ut efter några månader med medicin och det är positivt! Ska tillbaka i augusti igen för utvärdering.

Därefter tittades det in på Jysk på jakt efter dynor till trädgårdsmöblerna. Gästerna som kommer på lördag vill nog inte bli varken kalla om bumpen eller få flisor i den samma...
Jag kunde inte bestämma mig och turnén fortsatte till Rusta. Där storshoppades grillar, kol, tändvätska och braständare. Solcellslanternorna var dessvärre slut. :(

IKEA nästa stopp. Innan vi gick in, satt jag länge i bilen och försökte piggna till med en Coca-Cola Zero. Kroppen hade redan lagt av. Precis när vi passerade entrédörrarna började mitt medicinlarm ringa och medicinen, ja, den låg kvar hemma... :/
Jag hängde över vagnen igenom varuhuset och såg i tunnelseende. Glömde massor av festsakerna jag skulle handla, men hittade solcellslanternor istället och blev glad.

Biltema skulle ha billiga engångsbestick i polystyren - lite bättre kvalité än vanliga vita plastbestick. Men knivarna var slut, så fick bara med mig gafflar och skedar. :S
Väl ute i bilen igen, så är det svart ända tills vi kom hem. Jag minns knappt att jag stängde bildörren om mig utanför Biltema. Jag sa när vi kom hem att "jag tror vi åkte med öppen dörr hela vägen".
Min kompis sa att det hade hon hört i så fall. Dörren var garanterat inte öppen.

Jag har fått hjälp att packa upp, tagit medicinen och fått lagad mat i magen.
Vad vore livet utan riktiga vänner?
Nu har jag gjort min sjukgymnast till viljes också. Men nu är det dags att lyssna på kroppen.
Soffan nästa.

Stora hagelkorn som det står "STRESS" på

Igår var sista dagen för att skicka julkort med julfrimärke - om man ska vara säker på att de kommer fram innan jul.

Vi brukar alltid beställa julkort med eget fotografi som bild, så även i år. Men de har inte kommit!
Jag ringde tillverkaren(som vi använt i flera år, många plus och rekommendationer!) i onsdags, för då började jag känna mig aningens stressad.
En trevlig och tillmötesgående arbetande på företaget svarade att vårt brev - som ska gå direkt till brevlåda, inget vi behöver hämta ut - skickades ifrån dem i måndags. Med A-post.
När man skickar något med A-post, så ska det inte ta mer tid än en vardag i postgång för brevet att komma fram.

Igår, torsdag. Tredje dagen ute i Sverige för våra julkort.
Brevbäraren delade ut "kvällsposten" närmare kl. 18 denna dag, men fanns där några julkort? Icke!
Vi bestämde under samtalet med företaget att jag skulle återkomma på torsdagen om julkorten fortfarande inte kommit, så att de kunde ringa Posten och se över vart brevet hade tagit vägen.
Men efter som brevbäringen är så sen, så hade ju julkortföretagets växel förstås stängt när jag ringde igår kväll.

Jag har haft riktigt usla dagar i ett par veckor, till och från. Det sliter hårt.
När väl alla adventsstakar och julgardiner kommit på plats för nära tre veckor sedan, så dog jag lite grann.
Jag har inte orkat julpyssla alls.
Jag vill så gärna och mår otroligt dåligt över de gamla porslinstomtarna som ligger nedpackade i en flyttlåda och längtar ut.
Men jag orkar inte. Och så blir jag så stressad, och då orkar jag absolut inte.

Idag är det fredag den 17 December, 2010.
Vi har inte skickat julkort.
Vi har inga julkort att skicka.
Jag har inte julpysslat.
Jag har 90% av alla julklappar kvar att inhandla.
Jag har inga pengar förrän tidigast den 21:e.
Vi har inte börjat baka och förbereda mat inför Jul, trots att vi ska ha gäster både Julafton, Juldagen och Annandagen.
Vi har inte städat...

Det värker nog mer i mitt huvud nu, än i resten av kroppen.
Sparlågan är slut och jag vet inte om jag ska skylla på julkorten som saknas eller om det är något annat som inte vill komma till ro.
ALDRIG någonsin tidigare har jag varit så sjuk, så stressad, så dålig eller så ledsen att jag inte kunnat firat Jul på mitt heliga lilla vis trots allt.
Ska detta bli den första riktiga katastrofjulen?

Prövotid

Bilden lånad ifrån Skeppshult

Idag och två veckor framåt, så ska jag försöka att komma överens med ovanstående objekt.
I nästan tre år har jag försökt att få hyra en trehjulig handikappcykel och nu fick jag äntligen turen på min sida!
Men nu återstår det att se om det var tre onödiga år, för faktum är att jag inte vet om jag kan använda den. Det är därför jag ska få prova i 14 dagar.
Så idag kommer det en sjukgymnast ifrån kommunen och tillsammans ska vi hjälpas åt att se om den kan vara en hjälp för mig under cykelsäsongen.
Jag kommer ju inte att orka cykla varken mycket eller långt, men tänk att vilja cykla 100 meter och det går bra. Inte storvinsten på Lotto förvisso, men vilken grej!
För mig skulle det vara en vinst, en jättestor vinst.