Men jag glömde före-bilden

Efter att ha vilat, sovit och "drönat" under precis hela måndagen och dessutom fått en ganska lång och god natts sömn på det, så tog vi idag ett krafttag här hemma.
Det fanns berg med nytvättade kläder som behövde vikas, det fanns berg med skräp som skulle slängas och det behövde röjas ur, sorteras ur och flyttas på kläder, möbler och pryttlar.

Vi vek tvätt för glatta livet och sambon bar skräp. Jag föste runt saker ur och in i olika garderober och pekade på allt som var för tungt som behövde flyttas.
Vi gjorde en timme(!) inne i grovköket/tvättstugan och tyvärr så glömde jag ju att ta en före-bild... :/
Det är absolut inte klart än, men jag lovar i allafall att bjuda på en efter-bild den dagen vi känner oss nöjda!

Resten av veckan ser lugn ut, men rehab på fredag och tårtkalas hos en av sambons kompisar på söndag. Skönt med lite tid att vila på! :)

Bildblogg?

Jaha, ser hon bara på TV och har öppnat bildblogg den där Sundinskan?

Ja, man kan ju nästan tro det!

Men det är väl snarare så att det har varit torka på skrivarfronten.
Det som jag i vanliga fall skriver av mig, har jag fått ur mig på annat sätt istället. Och det är ju faktiskt positivt!

Annars går livet sin stilla gång.
Kaffe på morgonen, yoghurt på kvällen.
Hundarna är friska och glada.
Sambon är förkyld, men glad.
Jag har haft väldigt mycket huvudvärk, vilket är jobbigt och tärande, men ibland ska man ha lite motgångar också.

Vi planerar att möblera om lite grann här hemma under våren.
Inte köpa något nytt, kanske eventuellt byta ut saker. Eller snarare minimera.
Det känns som att vi har för mycket grejer och saker och jag upplever vissa ställen i huset som "plottriga" och det har jag aldrig varit förtjust i.
Jag vill ha utrymme och luft.
Och ju mer grejer, desto lättare stökas det till. Dessutom så försvåras alltid städningen om man har en massa pryttlar och småsaker som står/ligger överallt.

Min utmaning i vår blir att röja ur och städa upp i grovköket.
Sedan vi stängde igen ytterdörren dit (för trappen utanför är under all kritik och rent ut sagt farlig), så har det blivit ett allmänt skräp- och stökrum och ofta får man bana sig en väg fram för att hitta tvättmaskinen och torktumlaren som ju ska vara någonstans därinne. 
Jag har tänkt länge på hur jag skulle vilja göra med eländet och nu tror jag mig ha hittat en bra inre bild för hur jag ska göra och hur vi ska lösa så att det inte blir sådär i fortsättningen.

Ska bli spännande att se hur det hela slutar.
Kanske jag delar med mig av en före- och en efterbild när det ter sig.
Kan ju inte sluta lägga ut bilder nu, när jag så uppenbart har skapat en bildblogg! :)

Stiltje

Det hände så mycket i början och jag fick, med en massa god hjälp, upp pulsen rätt bra här hemma efter exet flyttat ut.
Säng kom på plats, med gamla resårmadrasser och en ny bäddmadrass. Stenhård, men i allafall - en säng.
Vi tvättade i mängder, allt från gardiner till sängkläder, till en massa annat som jag ville tvätta. Jag hade över huvudtaget ett väldigt behov av att få rent och utstädat så mycket som möjligt.

I fem dagar körde vi stenhårt.
Sen behövde mina vänner jobba och göra saker i sina hem och jag kände att jag hade fått så mycket hjälp med det viktigaste och borde klara resten själv i sinom tid.
Men så fort jag blev ensam igen, så avtog allt.

Det ligger kläder lite här och var, det ligger papper precis överallt, det står halvfulla lådor med saker som ska gås igenom, alla böckerna som skulle packas upp ligger kvar i lådorna och hemmet känns halvt.
Skulle väldigt gärna vilja låta alla som vill, komma när de vill, men har fortfarande ångest över att det inte händer något.

Varför gör jag inte bara lite emellanåt när tid och ork finns?
Istället för som nu, sitter allmänt stilla vid TV:n eller datorn eller framför kaminen.
Jag ser framför mig vad som behöver göras, hur jag ska göra det och hur det kommer att se ut efteråt. Men jag kommer liksom inte till skott.
Har ingen lust.

Det är väl där skon klämmer. Jag har ingen lust alls.
Får tvinga mig själv att gå ut och ta in ved, men det är ju bara för att jag inte vill att vi ska frysa.
Idag hade jag ändå såpass mycket vett i huvudet, att jag passade på att handla lite medan jag ändå var i stan och lämnade blodprover.
Jag äter varje dag, mest för att medicinerna behöver något att hålla sig fast vid i magsäcken.
Sömnen är fortfarande katastrofal och någonstans så tror jag att jag omedvetet inte låter mig sova, för att det inte är klart än. Jag måste göra klart här hemma.

Jag tror att det är därför. Ingen ro, ingen rast, förrän jobbet är färdigt.
Så imorgon ska jag göra ett nytt försök.
Skicka lite städvillig energi är ni snälla! ;)

I keep dancing on my own

Igår gick flyttlasset för exet.
Jag satsade på att tömma skallen och försöka greja så mycket jag orkade hemma. Det gick inget vidare.
Ensamheten är inte jobbigt, men ändå så är den det.
Fördelen med att bo själv är att jag får saker jag velat/tänkt göra länge gjorda. Ja, i den mån jag kan och orkar i allafall. Men visst är det konstigt, det borde ju vara tvärtom!
Sista året med exet låg verkligen i allmänt stiltje. Jag märker och förstår det nu.

Det jobbigaste med att han har åkt är att djuren sörjer. Hundarna är jättedeppiga och katterna är irriterade över saknade möbler och förändringarna.
Jag tog med mig jyckarna på en kort promenad under dagen, för det brukar pigga upp dem, men de släpade benen efter sig och verkade bara tycka att det var jobbigt.
Tequila började dessutom dagen med att matvägra, något hon inte gjort på länge.

Jag hoppas att jag kan hålla ihop trådarna, få iordning på hushållet och samtidigt ge dem alla extra mycket kärlek nu när de har det jobbigt.
Bara inte min egen kropp faller på kuppen, för då blir jag också irriterad och vill bara ligga och sova...och kommer att göra det också.

Var det ens meningen?

Nu har jag två påbörjade utkast som jag inte orkat skriva klart och publicera här på bloggen. Jag får väl börja med det äldsta, så att allt kommer i rätt ordning.
Jag tar er i tanken till Tisdagen den 31 Augusti.

Flyttstädning.
Det är väl ingen som tycker att det är roligt att städa. Att flyttstäda är ännu värre. Då har man ju press på sig att allt måste vara perfekt innan man åker därifrån. För man vill inte göra om det.
Dagen började inte alls bra och den slutade inte lyckligt heller.

Vi hade knappt ens börjat dammsuga, förrän vår käre dammsuge-klenod övergav detta jordeliv för ett annat.
I ett svart moln av rök och en lukt som fortfarande inte lämnat huset när vi åkte därifrån, började sonika motorn att brinna.
För att vara av ett okänt märke och ha blivit utsatt för både hårt och krävande arbete i nästan 10 års tid, så måste jag säga att jag nog trodde att den inte skulle överleva så länge som den ändå gjorde.

Vi räddades av husets inbyggda centraldammsugare som vi faktiskt aldrig använt under våra två års inhysande i lilla huset. Men vi blev evigt avbrutna av dess överhettningsskydd som slog på hela tiden.
Tiden gick allt fortare och vi kom ingenstans i städningen på grund av krångel med maskiner!
Detta var dock inte sista maskinen som skulle krångla innan dagen var slut.

Jag skriver bara ett ord. Runt detta ord kan ni tänka er alla de mest oroväckande svordomar ni kan komma på. Lägg till hat och lurendrejeri. Och lite till.
Ordet är: GRÄSKLIPPARE.
En två år gammal STIGA-gräsklippare som krånglat från första stund sedan vi fick den. Den var NY när vi erhöll den!
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att en gräsklippare är så dålig.
Den påminner mig om en Golf jag ägde under en kort tid av mitt liv, den jäkla bilen som stod mer på verkstad än kunde köras.

Jag skulle kunna sitta en heldag och ösa galla över den förbannade gräsklipparen, men jag har inte ork att skriva ner skiten.
Den ville i allafall inte hjälpa till, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har tappat räkningen.
På en cylinder(tror jag), ett motorljud som inte ens kan beskrivas och säkert 100 stopp utan anledning, lyckades sambon få ner gräsmattans gräshöjd något sånär jämnt över hela trädgården.
Men det tog dubbelt som lång tid som det gjort i normal(are) fall.
(Ja, jag vet att vi borde ha stängt av den och kört den till Doktor Gräsklippare direkt, men vi hade inget annat val än att besluta oss för att försöka göra klart. Vi var tvungna att bli färdiga!)

Jag kunde inte göra så mycket mer än gå runt och dra runt skiten med en trasa inomhus och hoppas att någon skulle bli nöjd i slutändan. Jag blev det inte.
När sambon, med ett humör som inte ens ska beskrivas här, lastat in de sista sakerna i bilen, så tittade vi oss omkring.

Det var meningen att vi skulle granska oss själva i kjoltygen över vår flyttstädning, men jag blev istället erinrad om alla fina minnen, den fina kaminen i köket, vindens melodi i träden, solens ljus i det blå vattnet i sjön, hästarna som betade i hagen, doften av nyklippt gräs där det kändes som hemma...och doften av elbrand som satt kvar inne i sovrummet. :/
Vi kom fram till att vi gjort ett bättre jobb än vad den tidigare hyresgästen hade gjort innan oss för två år sedan, men nöjda med resultatet var vi då rakt inte.
Hade det inte varit för alla maskiner som på något sätt inte ville vara med, så hade det sett hundra gånger bättre ut. Men man kan ju inte få allt.

Vi har dock inte fått skäll. Än. Vi står fortfarande lite i beredskap att åka tillbaka och göra ett bättre jobb, det är väl därför vi inte fått någon ordning på det nya stället än.
Ett ord till: KAOS.
Alla som väntar på inbjudan och kaffe får vänta lite till.
Hav förtröstan och köp eget kaffe så länge. :)