Några mindre roliga första dagar

Så har vi kommit till den första helgen på det nya året.
Det har varit några händelserika första dagar.

Jag drabbades av akut magvärk under Nyårsdagen och det visade sig vara en sprucken cysta. Det har hänt förut, men tidigare har det bara gjort fruktansvärt ont, denna gång blödde det också.
Jag vet sedan 1,5 år tillbaka att jag har mycket cystor i magen, men att de är ofarliga. Har ätit hormoner för att minska dem med gott resultat, men de skapar ärr när de går sönder och det påverkar ju väldigt negativt om man vill ha barn. Vilket ju jag vill. :/

Diskarna i min rygg har alltid varit ett problem sedan länge, långt innan min RA bröt ut.
Jag har under hela vintern haft ont, men inte velat gå iväg och "gnälla".
Känner mig bara besvärlig och sedan tror alltid allmänläkare att det beror på RA:n, men icke. För min reumatolog säger att RA inte sätter sig på ryggen.
JAG känner ju dessutom skillnaden på smärtorna i kroppen vid det här laget och eftersom jag haft sådan här ryggvärk förut, så vet jag att det inte beror på ledsjukdomen.

Så när jag ändå var inne på sjukan, passade jag sonika på att lägga alla korten på bordet och säga att det - förutom i magen - även gjorde jäkligt ont i ryggen också.

Så det blev Diklofenak och Citodon. Båda dessa gör inget åt varken min RA eller smärtorna ifrån den, men efter tredje dagen känner jag stor skillnad i ryggen. Skööönt!

Händelserika första dagar, men inte alls roliga.
NU blir det väl bättre hoppas jag...

Ingen bra början

Vaknade med jordens huvudvärk.
Ju mer vaken jag blir, desto mer kryper verkligheten i kapp och magen knyter sig.
Jag hade förberett med den trådlösa telefonen i sängen, med numret färdiginlagt, bara att slå.
Och jag tryckte på knappen och ringde.

Så började dagen.
Med huvudvärken från helvetet, magkatarr och telefonkö.

Efter samtalet lättade några få orosmoln, men inte alla.
Huvudvärken är kvar, liksom knuten i magen.
Jag skulle kanske mest bara vilja sätta en gevärsmynning emot hakan och ge mig några minuter till eftertanke.
Ett klick och sedan slippa allt. Eller att få ångest över att jag sjunkit så lågt.

Jag har inget gevär. Och hur lågt jag än sjunker, så är jag ingen smitare.
Jag är den som stannar och fäktar, inte den som flyr.
Men känslan av att vilja springa och gömma sig för evigt är mer betydlig än någonsin just nu.

"Säkerligen helt ofarligt"

Igår var jag på läkarbesök.
Tänk att man aldrig kan få gå därifrån någon gång och veta att man är bättre, frisk, "på G" eller att man bara helt enkelt "står still".
Nej, nog fasen ska de hitta något nytt eller något som har blivit sämre!
Igår var det något nytt som hittades, och nog för att det är bra att veta att det troligen är den stora orsaken till mina magbesvär, så var det bara jobbigt att få höra.

Akut blodprovtagning innan jag fick gå hem.
Lämna nya blodprover om 10 dagar.
Äta medicin.
Nytt besök om 3 månader för utvärdering och i värsta fall...
OP om ca 6 månader eller tidigare.

Att en specialistläkare sitter och säger att "detta är inte ovanligt och säkerligen helt ofarligt" gör mig ju inte lugnare. Vadå "säkerligen helt ofarligt"? Är det farligt eller inte??
Och ännu en börda att bära innan jag vet vart det hamnar.
Det är inte kul att gå och ha förjäkla ont i magen alldeles för ofta, men jag hade ändock blivit lyckligare av om gubben sagt att det inte var något fel på mig.

Försök till harmoni:
Solen skiner.
Spela Wordfeud.
Dricka kaffe.
Klappa hundar.
Läsa böcker.
Njuta av säsongstart av Grey's Anatomy på 5:an ikväll.

Utredningen fortgår

Vilken fin Alla hjärtans det blev till slut! :)
Tack till er fina som skickade hälsningar via bloggen, sms och mail! <3

Imorgon fortsätter utredningen på mina konstiga magsmärtor.
Sist var ju cystoskopi i Oktober och efter det har visst alla läkare haft jullov eller fulla besökslistor. För remissen för morgondagens besök skrevs i September...

Ja, inte för att jag gnäller, inte alls faktiskt.
För efter den där jäkla cystoskopin, så har jag haft ångest för alla slags läkarbesök.
Det har till och med varit jobbigt att gå till sjukgymnasten och bli klämd på.

Imorgon så ser jag absolut inte fram emot något besök, för då är det en gynekolog jag ska träffa. :(

Sjukhusvistelse

Jag har legat på sjukhus ett par dagar.
Mellan måndag och torsdag för att vara exakt.
Min tjocka mage tyckte att det fick vara nog med alla mediciner och efter att ha fått infusion med nya reumatism-medicinen förra veckan, så sa nu tarmar och mage tack och good bye.
Det blev taxi till akuten på måndagmorgon efter att under natten ha blivit idiotförklarad av Sjukvårdsupplysningen.

Bara så ni vet, det är inte normalt när det rinner blod ur övre pinnhålet.
Vänta inte på att din närmaste Vårdcentral ska öppna, även om syster Berit i telefonen säger så till dig mitt i natten. Hon pratar antagligen i nattmössan helt enkelt.
Dä ä bare å åk. Till akuten alltså.

Nu slapp jag och göra några större generande och pinsamma ingrepp med en harklande läkare bakom ryggen, det gick bra ändå den här gången. Det räckte med några små ingrepp bara, och det var bara ett som var liksom sådär pinsamt...

Hemma igen, kan både sitta och gå, så det var väl inte fy skam.
Men tyvärr gick ännu en medicin emot reumatismen om intet, och nu är det bara för min reumatologläkare att börja gnugga energiknölarna och ta järntabletter igen efter sin semester.
Allt medans jag jagas vidare i Försäkringskassans värld. Eller i World of War som jag brukar säga.

Vad min handläggare heter?
- Hitler förstås.