Söndagens hjälte:

Denna veckas hjältinna, vid namn "Sissi", var betydligt gladare i verkligheten än vad hon ser ut att vara på bilden! 

Tack kära du!

Söndagens hjälte:

Jag är så tacksam för dessa underbara djur som låter mig flyga en gång i veckan igen!

Vad hände egentligen i söndags?

Jag har varit tyst och jag ber om ursäkt för det.
Det skedde en känslostorm i söndags och dagarna efter har varit jobbiga på flera sätt. Mest fysiskt, men också känslomässigt.

Jag har inte riktigt ork eller någon lust för att skriva något idag, men jag ska ge er en bild som ledtråd iallafall.

Tack kära du, för att gav mig chansen att flyga!

Shit pommes..!

Hjärtat är reparerat och det har blivit söndag.
Och jag håller på att fullkomligen kollapsa av nervositet inför kvällens aktivitet!

Håll tummarna för att allt går väl, att jag inte slår ihjäl mig och att det går och känns så bra så att det blir en fortsättning.

Om inget oförutsett händer...

Igår ringde det en mycket tillmötesgående och vänlig människa ifrån föreningen och jag fick väldigt bra information om varför det inträffade hade hänt och varför det hade blivit så rörigt. En ursäkt fick jag med, och även om jag inte bett om någon, så kändes det bra.
Så om nu inget oförutsett händer, så ska jag iväg på söndagkväll den här veckan!

Jag är väldigt nervös, men det ska bli jätteroligt. Om nu bara kroppen fungerar på söndag så att jag verkligen tar mig iväg, så tror jag att det kommer bli en start på något som kommer att ha flera positiva aspekter i mitt liv.
Jag har som jag har skrivit tidigare, tänkt tanken i flera år, så att nu äntligen ha kommit till skott...det är ganska skönt på flera sätt. Sen att det blev så dålig start på det hela...ja, jag trodde väl jag med att detta inte var meningen. :/
Men nu hoppas jag att det är det trots allt!

Det blev inget

Kl. 18.10 fick jag ett mail ifrån en i föreningen om att personen som håller i aktiviteten ville se hur många som kom igår innan hon plockade in någon mer. Hon skulle sedan återkomma till mig under nästa vecka (igen).
Jaha..?
Hade man inte kunnat meddela det lite tidigare?
Varför har jag fått olika bud i olika omgångar om det var så här det skulle bli?

Nu vart det inget igår.
Tråkigt, ledsamt och allmänt irriterande.
Resten av kvällen var bara en enda lång depression framför TV:n.

Ja, de kanske hör av sig under veckan (igen) och det kanske blir av nästa söndag istället?
Men det är ju lite svårt att förlita sig till, med tanke på historiken.
Just nu känns det nästan som att det kan kvitta faktiskt.

Jag är besviken

Jag har anmält mig till en aktivitet för funktionshindrade som börjar imorgon.
Jag pratade med vederbörande förening i slutet på juni, i början på juli, har mailat dem flera gånger och talat in på deras telesvar så sent som idag.
De skulle först höra av sig i början på augusti. Sedan skulle personen som höll i aktiviteten höra av sig senast den här veckan om vilken tid det skulle bli.
Jag fick ett mailsvar i onsdags om att hon skulle ringa innan söndag (imorgon), men jag vet fortfarande inget.
Idag lämnade jag som sagt ytterligare ett meddelande på deras telesvar och sitter nu och funderar på om detta kommer att bli av.

Jag är besviken.
Det har tagit mig flera år att ta det här steget till den här grejen och när jag väl tog kontakten i somras och bestämde mig, så har jag verkligen längtat och sett fram så emot det.
Så kan de inte ens höra av sig.

Jag vet att de har hela dagen på sig imorgon med, men aktiviteten är imorgon i olika grupper mellan 17-19.30, och jag behöver framförhållning så jag kan planera in färdtjänst och så.
Finns inte en chans att komma iväg med en timmes varsel eller två, det är omöjligt och det har jag talat om för dem.

Jag vet att jag gnäller nu, men jag är så himla ledsen över det här. :(

Today's the day

Jag känner mig lugn.
Har i flera dagar varit lite speedad inför den här dagen och mycket tankar ha det varit.
Jag har gjort en massa saker för att få tiden att gå och försöka hålla mig på jorden.

Igår kväll fick jag göra en massa grejer för att överhuvudtaget kunna koppla av.
Jag badade fötterna, läste, spelade Wordfeud, chattade...
Kl. 03.00 så var jag kanske lite trött och lade mig faktiskt och lät kroppen flyta ned i madrassen.

..."Mjao..? Mjaao..? MJAOOOOO!!!!"

Combon satt förstås på "sitt" datarum med största hörlurarna och hörde som vanligt ingenting.
I någon minut låg jag och försökte lura katten att jag sov, men då hoppade hon förstås upp på mig och "tramp, tramp, tramp" och "MJAAAOOOOO!" i mina känsliga, trötta öron.

Ingen kattmat i skålarna. Orutinerat. Sådant kollar man ju innan man går till sängs.
Efter rassel i kattmatssäcken vaknade plötsligt resterande medlemmar i kattmaffian till liv och jag höll på att slå ihjäl mig i mörkret, snubblandes över fyra hungriga och överdrivet fjäskande katter.
En titt i telefonfönstret på väg tillbaka till sängen påvisar att klockan hunnit fram till 04.25.
Men denna gång hann jag nog nästan bara lägga mig, sen var det som att få en smäll i huvudet och jag somnade ganska omgående.

Hann se det där gamla ansiktet i mitt igen, men hade inte alls ork att känna in vad han ville.
Men jag blev inte rädd denna gång. Tror till och med att jag log lite. :)