Valborgsmässoafton 2013

Nu grönskar det 
Skriven av: Text. Evelyn Lindström/Musik. J.S . Bach

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd,
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål, till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din!

Långt bort från stadens gråa hus,
vi glatt vår kosa styr.
Och följer vägens vita band,
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se,
på livets rikedom.
Som gror och sjuder överallt,
där våren går i blom!


Vintern rasat ut
Skriven av: Text: Herman Sätherberg (1812-1897)/Musik: Otto Lindblad (1809-1864)
Melodi: Längtan till landet. Ur Jägarens vila, 1838

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse.
Se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.


Vårvindar friska
Vårvindar friska
Leka och viska
Lunderna kring, likt älskande par
Strömmarna ila
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far
Klappa, mitt hjärta, klaga! - O, hör
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal

Hjärtat vill brista
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst
Avskedets plåga
Ögonens låga
Mun emot mun vid klappande bröst
Fjälldalen stod i blomstrande skrud
Trasten slog drill på drill för sin brud
Strömkarlen spelar
Sorgerna delar
Suckande, berg och dal


Sköna maj
Skriven av: Johan Ludvig Runeberg

Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj,
välkommen våra lekars vän! Känslans gudaflamma,
väcktes vid din ljusning. Jord och skyar stamma,
kärlek och förtjusning. Sorgen flyr för våren, glädje ler ur tåren.

Sköna maj,
välkommen till vår bygd igen! Sköna maj,
välkommen våra lekars vän!
Känslans gudaflamma, väcktes vid din ljusning.

Hör! Med tacksam tunga, tusen fåglar sjunga. Liksom vi, liksom vi... Välkommen, sköna maj!
Välkommen, sköna maj!

Många synder

Jag verkar ha väldigt många synder att sona för.

Igår kväll var sambon och jag på restaurang och bio, och under tiden vi åt tyckte jag att det spände konstigt i ena ögonlocken. Kärleken sa att jag såg lite svullen ut, men väldigt lite.

Under tiden inne i biografen börjar det värka i ögat och jag hade faktiskt ganska svårt att koncentrera mig på filmen just därför. Ganska irriterande. Har man betalat dyrt för att gå på bio när man dessutom inte har det fett ställt ifrån början, ja då vill man inte sitta och ha ont i ögat!

I morse när jag vaknade kände jag direkt att något var tokigt. I spegeln såg jag ett ganska svullet ögonlock över vänster öga och det bultade och skavde i detsamma.
Ögonvagel. :/

Jag har haft det ett par gånger förut, och då brukar man få det åter tyvärr.
En gång har de till och med fått skära den på vårdcentralen, den bara växte och växte. Minns det mycket väl, för det var våren innan jag skulle börja på högstadiet och vi skulle åka på studiebesök till den nya stora skolan inne i stan.
Vad roligt det var att gå runt där med en stor böld som täckte halva ögat...NOT.

Nåväl, det är bara att gilla läget.
Jag har Noviform-salva hemma, så jag ska lägga in lite och lägga mig och vila. Om några dagar hoppas jag att det har gått tillbaka.
Men nog känns det som att det finns alltför många synder som jag sonar för...

Bakslag på bakslag

Vad jobbigt det är när man bara behöver få ur sig saker, men allt är för privat för att skriva. Eller ens för att ta upp med en nära vän...

Känns som att det bara är bakslag hela tiden.
Är det inte ekonomi, så är lederna sämre. Är inte lederna sämre, så får man tråkig post och om tråkig post uteblir, då ringer det någon jäkel och gör livet sådär surt att man bara sitter och gråter resten av dagen.

Lite privat får det nog bli nu.
Jag fick veta ganska nyligen att även om mina cystor håller sig något sånär i schack efter förra årets hormonbehandling, så är det andra saker som uppstått. Eller uteblir snarare.
Jag är ingen expert på den kvinnliga anatomin, men jag har väl hela tiden tänkt att så länge "allt funkar", så hänger väl resten med också..?

Jag hade fel. (nu blir det jobbigt, läs inte vidare om du inte vill veta privata kvinnosaker!)




Tydligen kan man ha mens utan att ha ägglossning, likaväl som att man kan ha ägglossning utan att ha mens.
Jag hör till den första kategorin.
Under mitt år hos specialist på gyn, så har de inte sett en enda ägglossning. Eller före, inte efter heller för den delen. De har vetat hela tiden, men väljer att berätta först efter nära på ett år.
Är det schyst?

Inte heller har de gjort några forskningar i varför, bara konstaterat. De har, så som läkaren sa, "behandlat cystor och tillståndet runt det".
I och med att jag tagit hormoner, så har jag ofta med jämna mellanrum lämnat blodprover och visat upp mitt ärriga innandöme i den "roliga stolen". Och ingen gång på någon kontroll eller något prov har jag visat tendens till ägglossning under det gångna året.

Så om jag uppvisat ett skumt beteende under våren...så vet ni varför.
Psykbryt deluxe gånger 4000.
Och detta är ändå bara som en liten fis i rymden om man ska se över det stora hela.

Motgång är definitivt mitt andra namn.
Och hur var det med den där jäkla meningen med det däringa jäkla livet?!

Motgång är mitt andra namn

Lite dött har det varit i några dagar.
Var iväg och sjöng med kören i torsdags för första gången i år!
Tanken är att jag ska slippa snor och snörvel ett tag och ska vara med och sjunga med dem på Valborg och även på ett bröllop i slutet på Maj.
Roligt var det! Jag har saknat dem väldigt och jag har saknat att sjunga.

Dock blev jag helt slut efteråt och med skitvädret som varit senaste dagarna, så har jag legat i konstant soffläge och proppat morfin.
Att det dessutom kom oroväckande post i torsdags som blev en smärre storm med efterföljande chock under fredag...ja, det har ju inte gjort saker och ting bättre.
Stress och oro är livsfarligt när man har en ledsjukdom. I de lägena spelar det ingen roll vilket väder det är, men det underlättar ju inte när allt slår till på en och samma gång.

Det är för många uppförsbackar hela tiden.
Jag låg och tänkte emellan smärtvågor och tårar inatt. Det var faktiskt ganska längesen som det kändes riktigt, riktigt bra.
Varför är det så? Brukar det inte vara lite raksträcka emellan krokarna?

Eller så är det bara att inse. "Motgång" är nog mitt andra namn. :(

Hemma under trappan

"Vi å du mamma"

Dagens ogilla-bild

Nu är det kört

Det började med en illavarslande halsklåda i tisdags, följt av ett överdrivet nysande igår.
Det slår aldrig fel, jag visste vad som komma skulle och...voila!
Idag vaknade jag i ottan med en värkande hals full i slem och en rinnande kran som kräver uppmärksamhet var femte minut.

Jag är förkyld! :(

Dagens märkvärdiga citat

"Alla mynt har två sidor. Sen är det är upp till var och en vilken sida man tycker bäst om. Hellre valfrihet och acceptans att det finns just flera valmöjligheter, än vad som är "rätt" och "fel"."

"Och - för att tillägga, så det inte blir missförstånd - så tror jag säkert att man kan vara negativt inställd till något utan att vilja utrota eller förstöra det. I min värld finns det massor med färger, inte bara svart eller vitt."

"Jag tror på det här med motgångar. De är inte roliga, men behövs för att man ska bli stark och hålla sig på jorden."


Och jo, de kommer ifrån mig - allihop...
Det är så jäkla flummigt och klichéartat att jag funderar på om jag kanske röker braj istället för att inta morfintabletter?
Och har jag någonsin haft dåliga dagar?? Hrm...

Kort promenad i vårens tecken

Igår tog så sambon och jag med oss jyckarna på en kort promenad i vårsolen.
Jag passade på att gå in de nya skorna - som förresten ser ut så här:

Sambon följde trofast för att mjuka upp sina egna träningsskor som har stått och dammat i hallgarderoben sedan sensommaren.
"Här ska brännas fett!", tänkte vi och travade iväg som skottskadade älgar med hundarna som draghjälp. Den stora energin dog dessvärre ganska snabbt hos oss båda. Ingen av oss är någon atlet direkt...
Glada i hågen hann vi dock skåda grönt gräs, rådjur och en fjäril. Innan vi vände hemåt lyckades vi flåsiga och skakiga ta en bild på dessa tussilago också!

Om våren är här?
Njae, jag tror nog att det kommer att komma mer snö innan April sinat ut. Men det är helt klart ljusare, varmare (men inte mycket) och det luktar vår.
Vi är definitivt på god väg!

Nya träningsskor

Lite nytt blir man ju glad av?
Ja, om det inte vore för att det skriker så förbenat i plånboken och man vet att man egentligen bara kommer att gnälla trots allt.

Idag gjorde jag slag i saken och tog med mig lilla plånboken till Stadium Outlet i staden och där införskaffades nya träningsskor.
Min sjukgymnast har påtalat i minst 2,5 år hur viktigt det är med bra skor och att mina gamla dojjor helt enkelt var som att gå runt i två sopsäckar på fötterna.
Sicket förtal! Prata illa om mina gamla trotjänare på det viset!

Nog för att det såg ut som att de växt fast på fötterna och fötterna liksom såg ut att ha växt igenom dem det senaste året, men de är ju så sköna! Och jag har aldrig riskerat skavsår eller annat obehag.
Eller ja...utom när det har rullat in en sten eller stavhoppat in en gren någonstans bland alla ventilationshål, men bara då!
Allt ska ju inte vara en dans på rosor heller, det vet ju vartenda barn.

Nu ska jag gå in dessa nya, som alltså inte enbart skapade hål i lilla plånboken (den ligger och gråter hjärtskärande), jag ska känna mig som hemma i dem och dessutom tillåta min sjukgymnast att både få "rätt" och tillåta henne att plåga mig extra mycket nu när jag då ska, så att säga, "stå stadigt".
Fruktansvärt är bara förnamnet.
Jag ser blod, jag ser svett, jag ser tårar och jag ser skavsår stora som hästhagar framför mig.
Och tanten i blårock som smilar sådär hånfullt upp i trynet på mig när allt är som jobbigast.

Fasen, jag skulle ha köpt ett basebollträ istället.

Kroppen är inställd på värme

Påsken kom och gick...
Det blev lite fjädrar ute i buskarna i trädgården, men det var precis så mycket påskfirande som blev här hemma.
Vi åkte iväg på påskaftonen till goda vänner och avnjöt trerätters knyt och spelade Trivial Pursuit. En helt okej helg och lagom mycket "fira".
Ska tilläggas att vi (eller så var det bara han, det framgick inte riktigt denna gång...) faktiskt var bjudna över till rara svärmor på påskmiddag under helgen, men sambon tackade vänligt men bestämt nej denna gång. Jag fick veta det först efteråt och kände en stor tacksamhet.
Krystad påskmiddag i helvetet? Nej, det hade nog inte Jesus-killen diggat tror jag.

Det har blivit sommartid på klockan och solen lyser nästan varje dag. Men varför så kallt?
-10 grader på nätterna och lite plus på dagarna. Snön smälter visserligen, men ack så sakta, och mina leder protesterar vilt. Kroppen är inställd på värme nu, men den finns inte.
Vi eldar och eldar från morgon till kväll.

Jag har skådat både svala och tussilago, så våren är onekligen på väg. Det är väl bara för tålamodet att bita ihop och vänta lite till. Det där som jag är så dålig på.
Tycker inte att jag gör annat än väntar!
Kanske att det är min lott här i livet. Att vänta.